Bedårande inferno med Anna Blomberg på SIT

Det börjar lugnt och försiktigt, när vi varmt välkomnas till kvällens bokcirkel. Vi ska diskutera August Strindbergs Inferno och det ska nog gå vägen trots att oroväckande många i gruppen verka ha glömt att läsa boken. 

Dekoren är minst sagt avskalad, några färgglada tygstycken och en stol är allt. Anna Blomberg är, som hon beskriver det, utklädd, till den person som tror att han är kvällens huvudperson. Det ska visa sig vara oklart.

För bokcirkeln kommer successivt utökas under kvällen, först ut är en svensk Hollywoodfru som pratar långsamt och tycker att böcker är vackra att titta på. Vår samtalsledare är möjligen lite besviken över bristen på gediget litterärt intresse men mycket inkluderande och låter alla som knackar på få delta. Även August själv gör frekventa nedslag i församlingen och berättar om sitt liv, hur missförstådd han är och hur svårt han har det. Ibland i relation till sin fru och samtida kollegor men oftast till sig själv.

Med ytterst små medel hoppar Anna Blomberg mellan karaktärerna och visar hur ofantligt underhållande det kan vara att se Strindberg förflytta sig, hålla Maria Montazami i handen samt hantera den alltid lika liderliga Gun. Blombergs inferno leder oss behagligt och underfundigt genom Strindbergs dito. Ordlekarna, villfarelserna åt alla håll, missförstånden, de sakta uppskruvade situationerna och de små detaljerna i karaktärernas rörelsemönster håller oss ständigt underhållna. 

Blombergs inferno är som namnet antyder, Anna Blombergs skapelse och hon spelar själv alla karaktärer. Hon ger fysisk teater en välbehövlig renässans och demonstrerar samtidigt att hon själv är en mångfacetterad komedienn av rang. Blombergs inferno är en juvel bland höstens ”bokcirklar”, missa inte.