Pressen är hög på kvinnor och har man dessutom en npf-diagnos är den obeskrivlig. Det behövs därför hjälp och stöd för kvinnor med npf och om de har barn behövs det ett situationsspecifikt stöd för det. I den här artikeln lyfter utbildningsprojektet Lyssna på oss! mammor som har en egen npf-diagnos.
Känslostormar, svårigheter med gränssättning mot sig själv och andra, impulsivitet och idérikedom. Det är egenskaper och ord som beskriver en målgrupp som samhället glömmer bort. Det handlar om mammor som har en känslomässigt svår skolgång i bagaget. Innan de har fått sin diagnos maskerar de ofta sina svårigheter. Hormonella förändringar är svåra för dem att hantera, deras symtom blir ofta värre vid särskilda stadier i menscykeln. De är ofta kreativa och har näsa för problemlösning. I den här artikeln vill Lyssna på oss! lyfta mammorna som har en egen npf-diagnos. I den här artikeln möter vi Jeanette, Emelie och Maja. Vi kliver in i deras vardag där föräldraskapet varvas med att hantera sina adhd-symtom.
Att leva med adhd medför ofta en svårighet att reglera sina känslor, vilket känns igen av Emelie och Maja. Emelie är mamma till två barn och har själv autism och adhd. ”Mina svagheter grundar sig främst i att jag har mycket ojämn energinivå. Jag blir lätt överstimulerad av både barnen och aktiviteter runt dem.” berättar Emelie. ”Föräldrar blir förstås också överstimulerade och när barn är i samma känsloläge så blir det lätt onödiga konflikter” fortsätter hon.
Okunskap hos myndigheter
Jeanette har de neuropsykiatriska diagnoserna autism och adhd. Hon har två barn, är ensamstående och har inte fått tillgång till något stöd. Dock har hon blivit granskad, som hon själv uttrycker det. Med det menar hon att både mödravårdscentralen och socialtjänsten har granskat henne. Även LSS, lagen som stöd och service till vissa funktionsnedsatta, utformade en rekommendation om en orosanmälan. Det scenariot vittnar om okunskapen som finns bland Sveriges myndigheter.
Jeanettes erfarenheter av arbetsplatser gör att hon inte vill vara öppen med sin diagnos där, för hon känner att om hon berättar om någon situation gällande sitt föräldraskap så refererar kollegorna till hennes diagnos. De kan säga saker som att diagnosen är anledningen till att vissa situationer uppstår med hennes barn.
Enligt statistik, blir kvinnor med adhd mammor tidigare i livet än normen. Maja är mamma med egen adhd-diagnos och hon har två barn. Hennes barn är x år gamla. Maja berättar följande hur det är för henne gällande sitt barns skolsituation. ”Jag har två barn som går i skolan. Jag märker av såväl mina styrkor som svårigheter i den miljön. Mina styrkor finns främst i kontakten med mina barns lärare och pedagoger. Jag är bra på att kommunicera mina barns behov och att lyfta skolpersonalens fantastiska arbete”, berättar hon.
Exekutiva funktioner en utmaning
När barnen når upp till skolåldern ökar kraven på deras engagemang i studierna, vilket gör att du som vårdnadshavare får hjälpa till och läsa läxor. Det är situationer som blottar svårigheter med exekutiva funktioner, vilket till exempel är förmågan att planera och organisera. ”Det som kan vara svårt för mig och tidskrävande är att försöka få koll på nya scheman, nya tider, läxor, prov, schemabrytande aktiviteter, saker som ska med till skolan och saker som ska tas med hem”, berättar Maja. Att ha adhd kan innebära att ha svårigheter att hålla reda på viktiga saker och kan vara alltför energikrävande. Så pass att det kan kännas som att det inte är värt den energimängd som går åt.
Jeanette tycker att hennes kontakt med skolan är för rörig. Hon önskar mer tydlighet och planering. Hon förklarar att det blir svårt för henne att stötta sin dotter om hon själv är osäker på hur, till exempel, en utflykt ska gå till. Hon berättar att hon blev erbjuden stöd från habiliteringen i form av sorgbearbetning för att hennes barn inte kommer fungera som andra. Det var deras krav för att man skulle få stöd via dem. Jeanette upplevde det mycket bisarrt och avböjde.
Emelie har både autism och adhd, vilka båda går under npf-diagnoser. Hennes barn är x år gamla. Hon vet att hon behöver rutiner, men tycker det är svårt att motivera sig till att upprätthålla dem. Hon berättar att hon ofta glömmer bort gamla motgångar, både på ont och gott. Att hon således kan göra om samma misstag flera gånger. ”Jag glömmer ofta bort rutiner och det gör barnen otrygga, eftersom att de behöver stabilitet” säger Emelie eftertänksamt.
En fast vårdkontakt skulle hjälpa
I dagens samhälle är det hög press på hur man är och hur man gör som förälder. Mammor med npf suger i sig alla intryck och åsikter andra människor har. Det får dem ofta att må mycket dåligt och tvivla på sitt föräldraskap. ”Det jag saknar från vården är samtal.” konstaterar Maja. ”Jag tror att samtal, coachande samtal med självledarskap kontra föräldraskap.” Jeanette säger att det hade underlättat mycket, just i sjukhussammanhang, att ha färre personer att relatera till. ”Det byts ut personal för ofta, vilket gör situationen att vara inlagd mycket mer kaotisk än den skulle kunna ha varit. Det hade kunnat lösas med trygghet, vilket hade resulterat i mindre oro. Det hade behövts en fast vårdkontakt, speciellt under den tiden”, tillägger hon.
Jeanette berättar för oss om hur hon blivit bemött av andra mammor, men även av vården och skolvärlden. Dessutom berättar hon när hon arbetat som förskolepedagog och senare om kommunikationen med barnens pedagoger.
Jeanette konstaterar att det har kommit mer kunskap om barn med npf. Tyvärr finns det lite specifik kunskap om hur det är om npf-barnets förälder har en npf-diagnos. Det är en kombination där kunskapsluckan är stor och behöver fyllas.
Vill bryta fördomar mot föräldrar med npf
En detalj som Jeanette har märkt på arbetsplatser eller samtalsgrupper med andra föräldrar är neurotypiska föräldrars irritation när man pratar om att man som förälder med npf också har behov. Experter brukar säga att barnets behov kommer först, vilket stämmer. Men om en mamma med npf har ett barn med npf har båda mycket specifika behov. Mamman behöver sköta vardagen på sitt sätt för att kunna vara en så bra mamma som möjligt till sitt barn. Den kunskapen måste ut till vården, myndigheterna och samhället i stort. I vården är bemötandet mycket varierat beroende på var man söker hjälp, berättar Jeanette.
Emelie vill bryta omgivningens fördomar mot föräldrar med npf. ”Föräldrar med npf kan vara lika kärleksfulla, engagerade och ansvarstagande som andra. De kan behöva anpassningar eller stöd – som alla föräldrar – men deras diagnos gör dem inte olämpliga.” Det vill Emelie dela med sig av till samhället. Skolan har svårt att se föräldern och barnet som en enhet, där båda har npf och båda har behov, tillägger Jeanette.
Under ytan bubblar stora mängder frustration, med all rätt. Det är ingen som vill bli behandlad som Jeanette av sina kollegor, med anledningen att det flödar av fördomar om föräldrar med npf-diagnoser. Pressen är oerhört hög på kvinnor i vår tid. Har man dessutom en npf-diagnos är den obeskrivlig. Det behövs hjälp och stöd för kvinnor med npf och om de har barn behövs situationsspecifikt stöd för det. Det bör finnas inriktad linje på stödsamtal för kvinnor med npf och chattar som olika föreningar har, för det kräver ett annat förhållningssätt och perspektiv. Helst ska den drivas av någon med liknande erfarenheter.
Lyssna på oss!
Lyssna på oss var tidigare ett arvsfondsprojekt, men som nu är en permanentad utbildningsverksamhet som drivs av Demokratipiloterna, för att öka kunskapen och förbättra bemötandet av ciskvinnor, cisflickor och assigned female at birth (afabs) med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar autism och adhd. Genom att öka kunskapen hos yrkesverksamma inom bland annat vård, skola och myndigheter kan bemötandet av målgruppen förbättras.
