Under 2010-talet jobbade den nya Centerledaren Elisabeth Thand Ringqvist som lobbyist för näringslivet. Hon var också delaktig i att bygga upp täta kontakter mellan näringsliv och Sverigedemokraterna. Vad gäller C:s politik framåt tyder mycket på att Thand Ringqvist kommer att fortsätta på den sakpolitiska linje som hennes företrädare Anna-Karin Hatt intagit.
På tisdagen den 4 november presenterades Elisabeth Thand Ringqvist som valberedningens förslag som ny partiledare för Centerpartiet. Under presskonferensen ägnade hon nästan all sin talartid åt att uppmärksamma företagspolitiken. Hon efterträder Anna-Karin Hatt som aviserade sin avgång den 16 oktober, efter endast fem månader på posten och angav det hårdnade debattklimatet som orsak.
Thand Ringqvist har kandiderat tidigare efter Annie Lööfs och Muharrem Demiroks avgångar, och har vid båda dessa tillfällen haft starkt stöd hos såväl Centerpartiets Ungdomsförbund som Centerstudenterna. Den här gången bedömde många politiska kommentatorer att läget verkar vara tredje gången gillt för henne. Under Centerstämman i Karlstad på torsdagen den 13 november valdes hon enhälligt med acklamation och hon blir därmed den femte kvinnan att leda Centerpartiet, efter Karin Söder, Maud Olofsson, Lööf och Hatt.
Tidigare sakkunnig hos Maud Olofsson
Thand Ringqvist har varit engagerad i Centerpartiet sedan 1990-talet. Hon satt som ledamot i Östersunds kommunfullmäktige mellan 1991–2010 och satt i partistyrelsen 1998–2004. Hon var kanslichef i Centerpartiets riksdagskansli 2005–2006, där hon arbetade med strategin inför valrörelsen 2006. Efter alliansens valseger 2006 tjänstgjorde hon i fyra år som sakkunnig hos näringsminister Olofsson, särskilt med frågor om statligt ägande, marknad och konkurrens.
Hon var involverad i handläggningen av Sveriges största kontantaffär någonsin, den så kallade Nuonaffären 2009, där hon, enligt SvD Näringslivs granskning från 2014, sägs ha varit länken mellan näringsdepartementet och den politiska ledningen. Nuonaffären syftar på den uppgörelse när det statliga energibolaget Vattenfall köpte det nederländska energibolaget Nuon för 89 miljarder kronor, vilket visade sig vara kraftigt övervärderat och ledde till enorma ekonomiska förluster för Vattenfall. I efterhand har Nuonaffären kallats för ”Sveriges sämsta affär någonsin” och ansvarsutkrävandet för detta extremt kritiserade beslut är än i dag en infekterad politisk strid.
Lobbyist för näringslivet på 2010-talet
Thand Ringqvist lämnade rikspolitiken strax efter riksdagsvalet 2010 och ägnade sitt yrkesliv inom näringslivet under hela årtiondet. Hon har haft ordförandeposter, bland annat i lobbyorganisationerna Företagarna och Svenska Riskkapitalföreningen (SVCA). Tidningen Resumé utsåg henne till Årets Lobbyist 2013 för hennes framgångsrika kampanj mot regeringens införande av månadsrapporter. Hon satt även som ledamot i flera styrelser, bland annat Finsk-Svenska Handelskammaren, Kungliga Tekniska Högskolan och JA-delegationen (Jämställdhet i Arbetslivet).
Tillsammans med betydande delar av Svenskt Näringsliv och arbetsgivarorganisationer byggde hon dessutom upp täta kontakter med SD-toppen Oscar Sjöstedt. Detta skedde under en tidsperiod då de borgerliga riksdagspartierna fortfarande betraktade SD som en farsot. Efter flera lobbykampanjer lyckades man till slut att få Sverigedemokraterna att svänga 180 grader och gå från ställningstagandet ”skolsystemets resurser ska användas till att höja kvaliteten i skolorna och inte delas ut som vinst” till att sedermera tala om ”vinstförbud – ett socialistiskt skolsystem”. På grund av detta systematiska påverkansarbete blev pengaflödet till vårds- och skolbolagskoncerner – och är än i dag – fortsatt säkrade.
Välfärdsvinsternas försvarare
Thand Ringqvist gjorde comeback i partipolitiken 2022 och blev invald som riksdagsledamot för Stockholm kommuns valkrets. Hon blev vice ordförande i riksdagens näringsutskott och Centerpartiets näringspolitiska talesperson. Sedan 2023 ingår hon även i Centerpartiets partistyrelse.
Centerpartiet backade mest av alla partier i senaste riksdagsvalet, i relation till sitt utgångsläge – från 8,6 procent av väljarstödet ner till 6,7 procent. Sedan dess har Centerpartiet haft fortsatt sjunkande opinionssiffror, avsaknad av tydliga profilfrågor och inte minst en oklar position inom ramen för det parlamentariska läget: Vill man tillhöra Tidöpartierna eller den rödgröna oppositionen? Centerpartiet har valt att vara otydliga med sitt besked kring regeringsfrågan.
Inbiten försvarare av vinster i välfärden
I synen på ekonomi och arbetsmarknadsfrågor ligger man nära sina forna allianspartier, men Tidöregeringens koalition med Sverigedemokraterna avskräcker. Centerpartiet uppfattas av allmänborgerliga väljare som ett antirasistiskt alternativ, på grund av Lööfs ideologiska arv. Under 2010-talet höll Centerpartiet under hennes ledarskap en konsekvent linje i sin liberala migrationspolitik alltmedan rasismen normaliserades i samhällsdebatten och var det enda borgerliga parti som röstade nej till inskränkningarna i asylrätten juni 2016.
2020-talets politiska landskap ser dock annorlunda ut än tidigare, vilket också Hatt påpekade, och frågan är vilken roll Centerpartiet kommer att spela i denna kontext i allmänhet och inför valrörelsen nästa år i synnerhet. Hittills tyder mycket på att Thand Ringqvist kommer med sitt företagsekonomiska språkbruk att fortsätta den sakpolitiska linje som Hatt drev, alltså arbeta för att ”minska utsläppen och öka tillväxten”, eller som Thand Ringqvist uttryckte det: ”Jobben ska bli fler, utsläppen ska ner, frihet skapar framtidstro”. Givet hennes solida kopplingar till näringslivet lär hon bli välfärdsvinsternas mest inbitna och namnkunniga försvarare.
