Kvinnor med utländsk bakgrund, som tillhör en nationell minoritet eller som rasifieras, utsätts för både rasism och sexism. Sveriges Kvinnoorganisationer menar dock i en ny rapport att kvinnors särskilda utsatthet osynliggörs i regeringens arbete mot rasism.
Sveriges Kvinnoorganisationer har tillsammans med 14 andra kvinnoorganisationer som ingår i ett integrationsnätverk genomfört en jämställdhetsanalys av regeringens rapportering till FN:s kommitté mot rasdiskriminering (CERD), liksom regeringens handlingsplan mot rasism och hatbrott som 2024 ersatte den tidigare nationella planen mot rasism. Syftet med analysen är att granska hur det antirastiska arbetet ser ut utifrån ett jämställdhetsperspektiv och föreslå åtgärder så att kvinnors särskilda utsatthet för rasism bättre kan motverkas.
Kvinnor som rasisfieras, tillhör en minoritet eller som har utländsk bakgrund riskerar att utsättas för dubbelt förtryck, genom både sexism och rasism, och rasismen de utsätts för kan ta sig särskilda uttryck som exempelvis sexualiserad rasism eller rasism de möter i sjukvården och förlossningsvården. Rapporten består av två delar, dels en jämställdhetsanalys av regeringens antirasistiska arbete som baseras på teman som har identifierats i intervjuer genomförda för rapporten, dels en fördjupning av intervjustudien med berättelser från kvinnor som har intervjuats om sina upplevelser av rasism.
– Vi ser en stor backlash för kvinnors rättigheter i Sverige och internationellt och ville undersöka hur detta påverkar kvinnors utsatthet för rasism – och hur det i sin tur avspeglar sig i regeringens politik och hur Sverige lever upp till internationella konventioner, säger Ebba Nikolic Kajrup, rapportförfattare och jurist, på Sveriges Kvinnoorganisationer.
Rapporten kommer fram till att regeringens arbete mot rasism saknar en tydlig jämställdhetsanalys, något man menar syns inte minst i bristen på riktade åtgärder mot den sexualiserade rasism som ofta riktas mot kvinnor, inte minst i pornografi eller sociala medier. En annan brist är att kvinnor med minoritets- eller invandrarbakgrund möter diskriminering i kontakten med myndigheter, men inte heller här finns tillräckliga åtgärder.
Kvalitativa intervjuer med 28 kvinnor
I rapportens inledning, skriven av Kurdistans demokratiska kvinnoförbunds Renas Khezri, betonas att trots att det finns omfattande forskning kring upplevelser av rasism i offentliga verksamheter är könsperspektivet och kvinnors särskilda utsatthet dåligt beforskat – endast två av över 500 granskade studier fokuserar uttryckligen på kvinnor.
I rapporten har kvalitativa intervjuer gjorts med 28 kvinnor för att beskriva hur rasismen de möter ser ut: i familjerätten, på arbetsförmedlingen, i sjukvården och på gatan. Den rasism de beskriver handlar inte endast om hat utan också om osynliggörande och ifrågasättande: ”Jag var en helt vanlig tjej. Men det känns som att jag har ett papper på pannan där det står att jag är svart, att jag är kriminell.”, säger en av de intervjuade.
Överlappande diskriminering
Enligt det som framkommer i intervjuerna är det tydligt att olika former av diskriminering överlappar varandra, något som bidrar till utsattheten. Rapporten förklarar att många av kvinnorna berättar om flera olika diskrimineringsgrunder som sträcker sig över olika perioder i livet: ”Ibland går händelsen att härleda till kvinnans etniska tillhörighet eller hudfärg, ibland är det tydligt att utsattheten förstärks för att hon är just kvinna. Ibland går det inte att särskilja om diskrimineringen beror på kön, religion eller hudfärg.”, står det i rapporten. Zarah beskriver det på följande sätt: ”Jag är kvinna. Jag har slöja. Jag är mörkhyad. Jag har mycket som många stör sig på”.
Zarah beskriver också kvinnors utsatthet för rasism på nätet, hon berättar hur ett Facebookinlägg från ett nyhetsinslag fick hundratals hatkommentarer där hatet grundade sig på en kombination av kön och religions- eller etnisk tillhörighet.
Vad gäller sexualiserad rasism beskriver en assyrisk kvinna hur hon bemötts med ”en otroligt stereotypisk bild av en kvinna från Mellanöstern: att vi är underkuvade, tillgjorda, plastikopererade, översexualiserade/förtryckta, känslostyrda, etc.”
Fanns på plats i Genève
Under november granskade FN:s kommitté mot rasdiskriminering (CERD) hur Sverige lever upp till åtaganden i konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminerin, en konvention Sverige ratificerade redan 1971. Sveriges Kvinnoorganisationers rapport utgjorde grunden för en av de skuggrapporter som skickats in till FN från det svenska civilsamhället. I samband med granskningen presenterade Ebba Nikolic Kajrup rapportens slutsatser för FN-kommittén:
– Det var viktigt för oss att finnas på plats i Genève för att direkt få gehör för flickors och kvinnors rättigheter. Våra främsta medskick är att insatserna mot digital rasism måste öka, det tystar kvinnor och är ett hot mot demokratin – samt att motverka rasism inom förlossningsvården, vilket leder till livsfarliga konsekvenser för kvinnor.
Folkets Husby testade metodmaterial
Sveriges Kvinnoorganisationer har utifrån sin rapport tagit fram ett metodmaterial som är tänkt att användas av civilsamhället i det fortsatta arbetet för att förstå och motverka rasism som riktas mot kvinnor. Metodmaterialet presenterades den 21 november på den medborgardrivna mötesplatsen Folkets Husby i västra Stockholm, och omkring 60 civilsamhällesaktörer var på plats för att testa metodmaterialet liksom ta del av rapportens slutsatser..
– Materialet ger organisationer konkreta verktyg för att identifiera ojämställdhet, analysera politiska förslag och synliggöra hur rasism drabbar kvinnor. Det är kunskap som stärker civilsamhällets röst i politiken och samhällsdebatten, säger İrem Çörekçi, projektledare, Sveriges Kvinnoorganisationer.
Kvinnors erfarenhet av rasism i Sverige
Rapporten Kvinnors erfarenhet av rasism i Sverige – en jämställdhetsanalys av regeringens CERD-rapport och handlingsplan mot rasism går att ta del av här.
Både rapporten och metodmaterialet har tagits fram med stöd av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF).
Rapporten rekommenderar flera generella åtgärder:
1. Genomgående integrera ett jämställdhetsperspektiv i det antirasistiska arbetet.
2. Förbättra myndighetsarbetet på det antirasistiska området och möjliggöra för könsuppdelad statistik.
3. Främja utrikes födda kvinnors arbetsmarknadsetablering.
4. Förbättra vården för rasifierade kvinnor.
5. Öka insatser mot digital rasism för att motverka att kvinnor och flickor utsätts för sexualiserad rasism.
6. Fler och mer träffsäkra insatser för kvinnor och flickor som tillhör de nationella minoriteterna som utsätts för rasism.
7. Ökad representation av underrepresenterade kvinnor i beslutsfattande.
8. Stärkt samverkan med civilsamhället för att motverka rasism.
Rapporten rekommenderar också att regeringen i framtida till FN:s kommitté mot rasdiskriminering ska:
1. Bjuda in kvinnoorganisationer som organiserar utrikes födda kvinnor att vara representerade på regeringens sakråd för civilsamhället inför kommande rapporteringar till CERD-kommittén.
2. Följa CERD-kommitténs rekommendationer och anlägga ett könsperspektiv för att öka kunskapen om hur olika diskrimineringsgrunder samverkar, med särskild hänsyn till att etnisk tillhörighet och kön gemensamt ökar utsattheten.
3. Utgå från könsuppdelad statistik, framförallt i bekämpningen av hatbrott (där kvinnor i dag är osynliga trots att till exempel. muslimska kvinnor är överrepresenterade), och lyft upp resultat från myndigheters fördjupade studier som synliggör att utsattheten skiljer sig för kvinnor och män.
4. Samla kvinnors utsatthet för rasism under en egen rubrik och ett eget kapitel för att markera att det är ett resultat av ett dubbelt förtryck, som särskilt drabbar kvinnor.
