Stora skillnader i levnadsvillkor, förändringar i familjelagen och stärkta sexistiska normer, i kombination med att människohandeln nu är i händerna på transnationellt organiserade kriminella, har resulterat i att handeln med kvinnor och barn har fått fäste. Kina är dock inte ensam om denna utveckling och straffriheten är utbredd i alla världens länder – 22 år efter att världssamfundet tagit fram handlingsplaner och verktygslådor för arbete mot handel med människor.
FN:s kontor for narkotikakontroll och förebyggande av brott, UN Office on Drugs and Crime (UNODC), sammanställer en rapport vartannat år som ger en global bild av mönster och flöden inom människohandel. Den senaste rapporten omfattar 156 länder från alla regioner och delregioner i världen, vilket är den bästa täckningen sedan den första rapporten publicerades 2009.
Handel med människor ökar i takt med att fattigdom och social ojämlikhet, väpnade konflikter samt följderna av klimatförändringar och väderrelaterade katastrofer gör fler människor utsatta för exploatering. De vanligaste formerna av exploatering är tvångsarbete, sexuell exploatering och tvångskriminalitet. Den afrikanska kontinenten är den region i världen som har drabbats hårdast av väpnade konflikter och har därför det högsta antalet konfliktrelaterade fördrivningar, som leder till att människor utnyttjas i sina försök att tillgodose sina ekonomiska behov.
Antalet upptäckta barn som fallit offer har ökat markant
Kvinnor och flickor utgör 61 procent av alla upptäckta offer för människohandel i världen och 80 procent av alla upptäckta offer i Östasien och Stillahavsområdet. De flesta av dem används till sexuell exploatering. Antalet upptäckta barn som fallit offer för människohandel har ökat med 31 procent i jämförelse med UNODC:s förra rapport och utgör 38 procent av alla upptäckta offer. Pojkar upptäcks vanligtvis i samband med tvångsarbete och tvångskriminalitet, medan flickor oftast upptäcks i samband med sexuellt utnyttjande.
Globalt sett har det registrerats en ökning med 25 procent av antalet upptäckta offer för människohandel, men i Östasien och Stillahavsområdet har antalet identifierade och rapporterade offer sjunkit.
Att antalet rapporterade offer för människohandel i världen har ökat kan bero på att den nationella kapaciteten att upptäcka, dokumentera och rapportera om offer för människohandel har förbättrats eller att fler människor har fallit offer för handel. Att antalet rapporterade offer har sjunkit i Östasien och Stillahavsområdet kan bero på (a) att de politiska initiativen har gjort skillnad / färre har fallit offer för människohandel, (b) att fler länder i regionen nu befinner sig i en politiskt och socialt orolig period och rapporteringen av upptäckta offer därför är eftersatt, (c) att de kriminella nätverken har blivit bättre på att gömma sin verksamhet / att färre offer har upptäckts / att färre offer har lyckats fly och därför inte kunnat rapporterat om vad de har blivit utsatta för.
Orsakerna bakom människohandeln i Kina är mångfacetterade
1991 antogs i tysthet en omfattande adoptionslag som tillät utlänningar att adoptera kinesiska barn. Fram till dess var adoption endast tillgänglig för ett fåtal utlänningar med familjeband till Kina. Vid den tiden ansåg statsmakten att något behövde göras åt de barn som trängdes i barnhemmen, ibland tre i varje spjälsäng. Då uppskattade olika kinesiska rapporter antalet övergivna barn till mellan 100 000 och 160 000 per år – främst på grund av den brutalt tillämpade lagen som begränsade de flesta familjer till ett barn. I syfte att kontrollera befolkningstillväxten ansåg beslutsfattarna att det var meningslöst att dessa oregistrerade, överkvoterade barn stannade kvar i Kina, särskilt inte på barnhem där de skulle bli kostsamma för staten. Genom att öppna landet för internationell adoption erkände enpartistaten i praktiken att man hade begått ett misstag.
I dag kan man med jämna mellanrum läsa i kinesiska tidningar om personer som har dömts till fängelsestraff för att ha sålt barn illegalt. Efter varje sådan publicering kokar det i kommentarsfältet över myndigheternas flathet när det gäller handel med barn (än så länge och till en viss gräns går det att ifrågasätta myndigheternas kompetens, det är kritik gentemot den politiska ledningen som kan leda till nationalistiska hat-stormar på nätet och/eller att man omplaceras på arbetsplatsen och/eller försvinner). De upprörda hävdar att det endast är toppen på isberget som lagförs. Parallellt vittnar kinesiska icke-statliga organisationer som erbjuder juridiskt, ekonomiskt och psykologiskt stöd åt dem som lyckats fly från de kriminella nätverken om en ohållbar situation: Att de enligt strängare regelverk får ta emot finansiellt stöd från färre privata donatorer och utländska organisationer än i början på detta århundrade, att de saknar den offentliga finansiering som krävs för att kunna erbjuda adekvat stöd till dem som fallit offer för organiserad brottslighet, att enpartistatens egna stödprogram inte är tillräckligt finansierade för att kunna göra skillnad samt att det är för få specialister och allt för ofta funktionärer som sätts att arbeta inom dessa program, vilket bland annat leder till att de som lyckats fly från de kriminella nätverken och söker stöd kan mötas av nedvärderande kommentarer och annat skadligt bemötande.
Pojkbebisar kidnappas och säljs, eller säljs på den svarta marknaden av föräldrar som inte ser någon annan utväg, till par som vill ha en pojke. Tonårsflickor säljs av sina släktingar eller kidnappas för att säljas till barn- och tvångsäktenskap eller till kriminella grupper som tvingar dem till prostitution i och utanför Kina. Tonårspojkar och flickor säljs, eller kidnappas och säljs, till kriminella grupper som använder dem som narkotikakurirer eller försäljare av stulet gods och piratkopior i Kina. Därutöver säljs barn till företagare i Australien, Europa och USA vilka håller dem som arbetsslavar.
Folkbokföringen i Kina försvårar fattigdomsbekämpningen
I och med den stora migrationen från landsbygden till storstäderna lämnas många barn med äldre/sjuka släktingar i områden med bristande välfärdsinstitutioner/offentligt finansierad service, obefintlig infrastruktur och utbredd fattigdom eller tas med till en osäker tillvaro och stor utsatthet i storstäderna. Utsattheten i städerna har sin grund i att statsmakten vid omställning till marknadsekonomi har lättat på reglerna var i landet man kan arbeta, men endast delvis lättat på reglerna vari landet man kan bosätta och folkbokföra sig. Det vill säga att merparten av dem som har flyttat från landsbygden till storstäderna för att arbeta och lyfta sig och sin familj ur fattigdom utestängs från offentligt finansierad service som barnomsorg, skola, sjukvård och garanterad minimiinkomst.
Även förändringar i familjelagen, den numer kallade trebarnspolitiken, har bidragit till att handeln med barn har ökat. Till följd av enpartistatens ihärdiga kampanjer för att skaffa ett andra, tredje, barn – som drivs med anledning av att andelen åldrande befolkning ökar och andelen i arbetsför ålder minskar – har par som knappt har råd att försörja ett barn skaffat ett andra, och sedan sålt ett av barnen när de inte sett någon annan utväg. I tidningarnas kommentarsfält finns det dessutom de som hävdar att ”kidnappning av och handel med barn, liksom att flickor sålts till äktenskap, har varit en del av det kinesiska samhället så länge att alla inte uppfattar det som kriminellt utan ser det som en tradition”.
Till saken hör även att staten sedan 2015 har ökat sin normbildande verksamhet och att de sociala normerna som nu förmedlas i skolan, genom offentligt ägda medier och organisationer, går i en mer hierarkisk och auktoritär riktning och befäster traditionella könsroller. Enpartistatens kampanjer för att skapa nya synsätt att befästa traditionella könsroller och stärka sexistiska värderingar har bland annat lett till att lärare uppmanat pojkar i mellanstadiet att skriva under ett avtal där de lovar att ”uppföra sig som en riktig man”, att skolledningar skapat mellanstadieklasser med ämnen som datorlagning, fysik och kampsport för endast pojkar samt startat sommarläger med mottot ”vi tar fram mannen i pojken”. Parallellt har unga kvinnor vittnat om att universitetsledningar avkrävt dem, men inte unga män, skriftliga löften om att inte ha sexuella relationer före ingånget äktenskap.
Sammanfattningsvis har fattigdom, stora skillnader i inkomst- och levnadsvillkor, stärkta sexistiska normer, förändringar i familjelagen och andra politiska beslut, i kombination med att människohandeln nu är i händerna på transnationellt organiserade kriminella, gjort befolkningen mer sårbar och resulterat i att handeln med kvinnor och barn fått fäste i landet.
Flera myndigheter del i statens åtgärder för att stävja människohandeln
Det är svårt, oavsett land, att få en något så när korrekt siffra på hur många barn som säljs illegalt, men flera kinesiska icke-statliga organisationer uppskattar att omkring 70 000 barn säljs illegalt årligen i Kina. Enligt FN:s utvecklingsprogram (UNDP) i Kina har handeln med barn ökat stadigt sedan 2001. Enligt Global Slavery Index (sammanställt av Walk Free, en internationell människorättsgrupp som arbetar för att minska tvångsarbete, handel med människor och tvångsäktenskap, så kallat modernt slaveri) levde cirka 5,8 miljoner människor i modernt slaveri i Kina varje given dag 2023. Det motsvarar fyra av tusen människor i landet.
Bilaterala och multilaterala samarbeten inom ramen för FN:s program för arbete mot människohandel pågår. ”Kinas nationella handlingsplan för arbete mot handel med kvinnor och barn” sattes i verket 2008 och förnyades 2013. 2021 ersattes den av ”Kinas nationella handlingsplan för arbete mot handel med människor (2021-2030)”. All-kinesiska kvinnoförbundet, Högsta domstolen, Socialministeriet och Ministeriet för offentlig säkerhet (som har det övergripande ansvaret) är några av de instanser som samarbetar i frågan. Flera dokumentärer och tecknade filmer om handel med kvinnor och barn har visats på offentligt ägda tv-kanaler för att höja medvetenheten hos befolkningen. ”Åtgärderna har lett till att allmänhetens kunskap om handel med kvinnor och barn har ökat de senaste åren och att folk är mer på sin vakt, inte kan luras med löften om till exempel ett betalt arbete. Det i sin tur har lett till att människohandlare nu använder grövre metoder, som att droga och våldta innan de för bort och säljer offret”, konstaterar Ministeriet för offentlig säkerhet i en kommuniké.
Människohandel är kriminaliserat i de flesta länder
I dag är handel med människor kriminaliserat i de flesta länder. Det är en markant förbättring i jämförelsen med 2003 då FN tog fram en handlingsplan och riktlinjer för arbete gällande människohandel och handel med människor var ett brott i endast 18 procent av världens länder. Folkrepubliken Kina kriminaliserar människohandel i kapitel 240 (kidnappning och smuggling av kvinnor och barn), kapitel 241 (köp av kvinnor och barn), kapitel 242(2) (obstruerande vid/underlåtande av räddning av offer för människohandel), kapitel 262 (kidnappning av barn under 14), kapitel 358 (tvingande till prostitution) och kapitel 359 (härbärgera prostitution eller vilseleda andra in i prostitution) i landets motsvarighet till finska strafflagen och svenska brottsbalken.
Det tvångsarbete – människoexploatering – som är kriminaliserat behandlas i andra lagkapitel, men att kidnappa, sälja, tvinga och transportera – handla med – män är inte kriminaliserat.
Straffriheten är utbredd i alla världens länder
Trots att antalet rapporterade offer för handel med människor i världen har ökat är straffriheten utbredd 22 år efter att världssamfundet tagit fram handlingsplaner och verktygslådor för multilateralt, bilateralt och nationellt arbete mot handel med människor. Antalet fällande domar har förvisso ökat globalt sedan det gemensamma arbetet inleddes, men de fällande domarna står varken i proportion till den ökade medvetenheten eller till problemets omfattning.
I jämförelse med UNODC:s förra rapport har antalet dömda för människohandel i Östasien och Stillahavsområdet minskat med 58 procent. En viss ökning av dömda har noterats sedan dess, men antalet dömda är fortfarande 30 procent lägre än perioden 2019–2021. Av de domstolsärenden som har studerats vid sammanställningen av rapporten framgår att de dömda för människohandel i regionen oftast är en del av ett organiserat nätverk.
De främsta orsakerna till att få brott gällande handel med människor utreds och att brottslighet som rör människohandel överlag leder till få fällande domar är bristande lagstiftning, svaga/underfinansierade rättsväsenden, korruption och brist på ansvarstagande regeringar/statsmakter. Därutöver hävdar UNODC att få länder har stödåtgärder värda namnet till dem som har fallit offer för människohandel.
Gordana Malešević är statsvetare och redaktör för antologin Challenges for Chinese Women in the Early Twenty-First Century (World Scientific Publishing 2025)
