I boken Kärleksgapet undersöker författaren Minna Höggren dejtingmarknaden och frågar sig varför kvinnor och män rör sig allt längre ifrån varandra. Med hjälp av forskning försöker hon besvara frågan utifrån intressanta infallsvinklar. Maria Bratt har läst.
Minna Höggren har nyligen kommit ut med Boken Kärleksgapet, en essäsamling om heterosexuella relationer där vetenskapen ger svaren. Höggren är kulturjournalist på Aftonbladet och det här är hennes debutbok. Huvudtemat är att den heterosexuella kärleken inte är jämställd och att män och kvinnor rör sig allt längre ifrån varandra. Strukturerat är kapitlen ordnade i olika vetenskapliga fält som tex biologi, psykologi och feminism, med ett språk rikt på associationer, synonymer och liknelser. I en mer jämställd värld har kärleken blivit mindre jämställd anser Höggren som kliar sig i huvudet genom boken och törstar efter svar.
Det handlar om dagens dejtingmarknad – både hur det är att vara singel och att vara i en relation. Boken börjar med hennes analyser av könsstereotypa föreställningar som många gånger debatteras inom biologin. Nina Björk skrev boken Under det rosa täcket 1996 som blev snabbt en klassiker. Höggren tar upp ett av ämnena i Björks bok, hur den biologiska teorin om kön cementerar destruktiva könsroller och är en slags biologisk fälla. Och att kärlek inte handlar om reproduktion.
Rör sig längre ifrån varandra
I boken diskuterar Höggren också hur ”diagnossamhället” speglas på dejtingmarknaden. Höggren hänvisar till att experter menar att vi mer och mer sätter stämplar på varandra och personer vi dejtar. Höggren diskuterar hur religionen – främst förr i tiden – påverkade relationer och fortfarande bitvis gör det i dag, även fast det västerländska samhället är ganska sekulariserat. Religioner har satt band på oss, särskilt sexuellt, men Höggren menar att politiken i dag har mer inflytande än religionen.
Höggren är vetgirig och påläst och definierar begreppet kärleksgapet som att män och kvinnor rör sig allt längre ifrån varandra. Hon levererar inget svar på hur kärleksgapet ska minska, utan vill skapa diskussioner och få läsaren att tänka. Det lyckas hon med. Hon utgår från vetenskapen och referenslistan är omfattande. Hon har lagt ner mycket tid på intervjuer med experter på olika områden. Mycket verkar mörkt. Underordningen för kvinnor i hem och arbetsliv fortsätter vara ett strukturellt problem och det påverkar kärleksgapet.
”Toppen av förtryck av kvinnor”
Höggren menar att vem som är åtrådd är en politisk, religiös och psykologisk fråga. Ojämlikheten i att vara åtrådd eller inte vara det, leder till att en del hamnar utanför i dejtingmarknaden. Höggren diskuterar vidare hur nedskärningar i vården leder till att personer med funktionsnedsättning inte har samma möjlighet att skapa relationer som de som inte har har det, exempelvis.
Ett kapitel tar upp att radikalfeministen Shulamith Firestone på 1970-talet skrev att romantisk heterosexuell kärlek är ”toppen av förtryck av kvinnor”, och att den ojämna maktbalansen mellan könen står i vägen för äkta heterosexuell kärlek. Ett mönster som dessutom tycks upprepas även i homosexuella relationer.
Svaren leder till nya frågor
Könskonflikterna analyseras i varje kapitel. Det är intressant läsning om vad forskningen och experterna säger men det egna personliga uttrycket från författaren faller bort och Höggren går stundtals vilse i diskussionerna, vilket får boken att delvis framstå som en lång vetenskaplig universitetsuppsats.
Genomgående i boken menar författaren att kärleken leder till lidanden, i ett spel där männen har skrivit spelreglerna. Är kvinnor beroende av kärleken och män beroende av att upprätthålla makten? Men det verkar som att kvinnor också har övertag, fast på andra sätt. Om både män och kvinnor sätter på sig offerkoftan, blir kärleksgapet då ännu större? I den här boken får vi svar på en del frågor, men svaren leder till nya frågor. Läs boken, fundera och diskutera med andra.
Förlag: Volante
Utgiven: 2024-09-26
