På måndag börjar årets upplaga av Tempo Dokumentärfestival. Under festivalen visas bland annat filmen Abortion Dream Team som handlar om den polska aborträttsrörelsen. Fempers Nyheter har frågat Ulrika Bandeira, konstnärlig ledare för festivalen, om vad man inte bör missa.
Vad får man inte missa på Tempo Dokumentärfestival i år?
– Vi visar den tjeckiska filmen I’m Not Everything I Want to Be om fotografen Libuše Jarcovjáková som verkade i Prag under Sovjetunionens ockupation och framåt. Hon fotograferade allt från undergroundklubbar till Tokyos modevärld och filmen följer hennes resa mot frigörelse. Bland annat gjorde en serie fotografier från den legendariska gayklubben T-Club i Prag under 1980-talet. Den totalitära regimen i det dåvarande Tjeckoslovakien gjorde att bilderna inte kunde visas förrän många många år senare. Parallellt med filmvisningarna finns också utställningen på Centrum för fotografi. Missa inte!
– Dokumentären Apple Cider Vinegar (inte att förväxla med Netflix-filmen med samma namn!) är något så ovanligt som en feelgood-film om geologi. Utgångspunkten är att regissören får en njursten, vilket leder till en resa världen över för att möta människor som på olika sätt arbetar med sten. En underbart torr och humoristisk voiceoverröst guidar tittaren genom en rolig och filosofisk film om människokroppen och vår koppling till planeten vi bor på.
– Sedan vill jag tipsa alla som är max 19 år (eller som känner någon som är det) att gå på festivalen, om att vi har fri entré för ungdomar!
Vad rekommenderar du/ni har ett särskilt intresse jämställdhetsfrågor och feministiska perspektiv i bred bemärkelse?
– Abortion Dream Team följer fyra polska aktivister som genom sin stödlinje ”Abortion Dream Team” hjälper kvinnor i behov av abort. En brännande aktuell film om en rättighet som är under attack världen över. Regissören gästar festivalen!
– Den bländande vackra E.1027 – Eileen Gray and the house by the Sea handlar om den på senare tid återupptäckta formgivaren och arkitekten Eileen Gray och det semesterparadis vid medelhavet hon byggde till sig själv, men som länge (och felaktigt!) tillskrevs stjärnarkitekten Le Corbusier.
– I den kanadensiska Living together möter vi människor som antingen har ett ledigt rum att hyra ut, eller söker någonstans att flytta in. Roligt och charmigt om en knepig bostadsmarknad och om att man kan bygga ihop ett samboskap på en massa olika sätt.
Hur har Tempo utvecklats som festival sedan ni startade 1998?
– Samhället har ändrats otroligt mycket sedan starten 1998, och självklart har Tempo ändrats i takt med det. En markant förändring är till exempel att vi numera har en online-del där man kan se en stor del av vårt filmutbud över hela landet under festivalveckan.
Vad hoppas ni att folk tar med sig från årets festival?
– Hur underbart det är att se dokumentärfilm på bio tillsammans med andra och sen kunna fortsätta samtalet efteråt med nya perspektiv och nyväckta frågor!
Tempo Dokumentärfestival 2025
Tempo Dokumentärfestival startade året 1998. Dagens upplaga av festivalen pågår mellan den 3–9 mars och det går att se filmer både på plats i biografer runt om i Stockholm, liksom (delar av utbudet) online. Hela programmet hittar du här.
Festivalen inleds på måndag med den prisbelönta filmen Yalla Parkour som följer unga parkourutöverare i Gaza. Filmen är regisserad av Areeb Zuaiter och producerad av Malmöbaserade Basel Mawlaw.
Hedersgäst under 2025 års festival är den slovakiska regissören Péter Kerekes som Tempo beskriver som en ”mästare på att balansera mellan det dokumentära och det fiktiva”. Årets tema är också fiktioner, något som behandlas i flera av festivalens filmtitlar.
Detta för att diskutera frågor som när något slutar att vara dokumentärt: ”I en tid präglad av lögn som politiskt verktyg, sociala mediers fokus på yta och den artificiella intelligensens intåg i både konst och vardag är begreppet ’fiktioner’ högaktuellt.”, skriver Tempo Dokumentärfestival.
