Sedan kvinnokonferensen i Peking 1995 har GMMP presenterat en ögonblicksbild av hur kvinnor syns och framstår i nyhetsmedierna vart femte år. Under en dag räknas antalet kvinnor och antalet män i nyheterna, man tittar på vilka frågor som ställs i intervjuer, hur närvaron av kvinnor är beroende av nyhetens ämne och vilket kön nyhetsuppläsare och reportrar har. 108 länder är representerade i den senaste rapporten. Och det globala mönstret är tydligt. Kvinnors verklighet anses inte nyhetsmässig.

– Man måste fråga sig vad det innebär att kvinnor är underrepresenterade i medier, säger Maria Edström, och fortsätter: och sen fundera på vad det innebär för den enskilda journalisten, redaktionen, hela kåren?

Det går tre män på varje kvinna i nyheterna, och när medier låter en expert uttala sig är det en man, fyra av fem gånger. Men trenden är ändå försiktigt positiv, på 20 år har andelen kvinnor i media ökat från 17 % till 24 %. Och trots kritiken i studien är Maria Edström nöjd med utvecklingen:

– I början av 90-talet när Allt är möjligt startade var detta en icke-fråga, nu finns det redaktioner där man arbetar med frågan på en daglig basis. Studien i sig öppnar upp för diskussion om vad som är en nyhet? Och varför det blivit såhär?

Edström menar att det viktigaste med GMMP är att den möjliggör en jämförelse mellan olika länder. Till exempel inom Norden, där Sverige och Norge har bättre resultat än Danmark och Island, varför är det så? Och frågan om ålder, kvinnors ålder nämns fyra gånger så ofta som mäns, varför är det så viktigt? Gör vi så på vår redaktion också? För att få igång en debatt och för att kunna förhålla sig till något.

– Kvinnors roll i medier är ju en demokratisk fråga, men också en publicistisk fråga – man missar en massa nyheter, stories, när man inte ser kvinnorna, säger Maria Edström och fortsätter:

– Till sist är det inte minst en kommersiell fråga, kvinnor utgör halva tittar/lyssnar/ läsekretsen, det är viktigt med tilltal.

Sverige ligger bäst till bland de nordiska länderna, men är inte bäst överlag, högst andel kvinnor i media har Peru. För Sveriges del har även utvecklingen, åtminstone i siffror, mer eller mindre stått stilla sedan första mätningen.

– Ja, andelen har ju legat och ligger runt 30-32 %, men det är stora skillnader. På vissa redaktioner har man satt rutiner och mål, och uppnår dem också, men på andra finns inga planer alls, menar Maria Edström.

På frågan om varför utvecklingen avstannat i Sverige har Edström inga klara besked. Så snart hon och hennes kollegor får tid över ska de sammanställa en svensk rapport av GMMP-studien med analyser som kanske kan ge viss vägledning. Men Edström tror att en del handlar om vem man kommer på först? Oftast är det en man. Pressen på allt snabbare publicering har också betydelse och kan bidra till att man inte hinner leta efter en kvinna, och så har en rundgång skapats.

– Men nu finns ju Rättviseförmedlingen och en annan listning, Experta är påväg att skapas, så det händer ju saker, på många olika håll, säger Maria Edström.

I den internationella GMMP-rapporten är upprättandet av listor med kvinnliga experter en av de åtgärder som rekommenderas för att komma tillrätta med snedfördelningen av kvinnor och män i medier. Men även kunskaper om genus och medier på journalistutbildningar och inom mediebranschen överlag, även hos chefer och ägare, efterfrågas, såväl som utvecklandet och tillämpandet av en policy för jämställdhet. Och att gynna kvinnors möjligheter till ledarskap.

– Studien visar att kvinnliga reportrar utmanar stereotyper oftare än män, säger Maria Edström, men vi vet också att på redaktioner som har en uttalad strategi för det här så blir nyheterna mer jämställda, så visst är det en ledningsfråga.