Nästa vecka inleds FN:s klimattoppmöte i Cancun. Tamra Gibbertson, utredare på Carbon Trade Watch, varnar för att planerade åtgärder går i fel riktning. Intervjun kommer från den nya spanska feministiska Pikara Online Magazin.
Tamara Gibbertson är ursprungligen från Kanada och arbetar som utredare på Carbon Trade Watch. Hon har också varit med och grundat det internationella nätverket Grupo Durban por la Justicia Climatica, en sammantättning av utredare, organisationer och folkrörelser som motsätter sig liberala marknadslösningar som svar på den globala klimatkrisen. I sina studier av vitt skilda platser såsom Thailand, Indien, Indonesien och Brasilien har hon observerat och analyserat hur Kyotoprotokollets Clean Development Mechanism (CDM) implementerats i praktiken och hur effektivt detta verktyg varit i kampen mot klimatförändringarna.
Givet tyngdpunkten på ekonomi och politik i CDM, kan klimatförändringarna betraktas som en ny stor affärsmöjlighet?
Det faktum att de samlade värdena av det Europeiska systemet för handel med utsläppsrätter å ena sidan, och Clean Development Mechanism å andra sidan, överstiger 89 och 1.9 miljoner Euro vardera, gör att det står klart att skapandet av marknader för koldioxidusläpp har utgjort en huvuddel av de politiska ansträngningarna för att motverka klimatförändringar. De största förorenarna i Europa, främst energiproducenter, har gjort stora vinster genom att höja sina priser och hänvisa till den europeiska marknaden för utsläppsrättigheter. Dessa energiföretag (bland andra Vattenfall, RWE, Union Fenosa, Eon och Endesa) tjänar pengar på de kvoter som tilldelas inom ramen för det nya systemet.
Finns det fler än energiföretagen som drar nytta de nya affärsmöjligheterna?
De största överskotten på utsläppskrediter finns hos cement och stålprodrocenter såsom ArcellorMittal, Lafarge och Corus. Som exempel kan nämnas att ArcelorMittal, världens största största stålproducent och som också har kopplingar till den spanska staten, har tilldelats rättigheter till ett “överskottsvärde” på hela 1.4 miljarder Euro under den andra implementeringsfasen för den europeiska marknaden för utsläppsrättigheter (2008-2012). Förutom de här företagen finns även pengar att tjäna för banker och olika typer av mellanhänder.
Har effekterna av de antagna programmen särskilt påverkat kvinnor?
– Klimatförändringar påverkar vår planets fattiga i högre grad än de rika. Eftersom kvinnor utgör 80 procent av världens fattiga är det uppenbart att den globala uppvärmningen får större konsekvenser för dem. Klimatförändringarna utgör större hinder för kvinnors välfärd och överlevnad, vilket är extra betydelsefullt sett mot bakgrund av att kvinnor ofta är huvudansvariga för familjens omsorg.
Vilka är de största konkreta hindren mot kvinnors välfärd?
– Som exempel kan nämnas att klimatförändringarna påverkar den sträcka som kvinnor behöver färdas för att hämta vatten, vilket innebär en större mängd hushållsarbete. En annan svårighet är en ökad sannolikhet för miljökatastrofer, såsom översvämmningar och långa perioder av torka. Det är också vanligt att männen ser sig själva tvingade att lämna byn för att söka avlönat arbete på annan ort. Då lämnas en ännu större mängd arbete och ansvar till kvinnorna, både vad gäller hushållet och den gemensamma skötseln av byns angelägenheter.
Hur spelas spelet om utsläppsrättigheterna?
– CDM ger möjligheten till ett inflöde av kapital till industrier i Syd eftersom de kan sälja utsläppsrättigheter till industier i Norr i utbyte mot små teknikförbättringar. De här industrierna har stor social och miljömässig påverkan, både på samhällen som helhet och på de personer som svurit sig till kampen mot klimatförändringarna.
Har vi några bevis på hur CDM påverkar befolkningarna i Syd?
– I Indien har stora industrier som säljer utsläppsrättigheter haft en betydande inverkan på kvinnors hälsa. Exempelvis har en rad fabriker för produktion av järnsvamp som byggts i Chattisgarh fått tillstånd att sälja utsläppskrediter. Lokalbefolkningen blev dock inte anställda vid dessa fabriker eftersom deras organiseringsgrad ansågs vara ett hot. Denna typ av utveckling är vanligt förekommande på industriorter. Vidare gör fabrikernas utsläpp också att jordens odlingsbarhet försämras, vilket tvingar traktens män att söka arbete längre hemifrån.
Och slutresultatet blir…
– … att skadliga ämnen från fabrikerna ansamlas i grödor, floder och bäckar, och att luften, vattnet och jorden förorenas. Mitt i denna katastrof lämnas sedan kvinnor ensamma med uppgiften att ta hand om sina familjer. De inkomster som fås genom de begränsade möjligheterna till betalt arbete vid fabrikerna, som ofta har sina rötter i andra regioner, är inte tillräckliga för att upprätthålla den lokala samhällsstrukturen. För att överleva tvingas kvinnor ofta försörja sig genom prostitution.
Förändringarna orsakar alltså kedjereaktioner som påverkar samhällstrukturerna i Syd?
– Ja, en kedjereaktion som går genom kvinnorna startas av att det blir mindre hälsosamt att äta lokalt producerade växter. Denna förändring påverkar det generella hälsotillståndet hos lokalbefolkningen, inklusive barnen, barnens möjligheter att ta till sig utbildning, omhändertagandet av äldre personer och näringsintaget hos hela det lokala samhället. Det är väldigt vanligt att det är kvinnorna som står för kunskapen och färdigheterna för att bibehålla hälsan och säkerheten hos det lokala samhället. När denna struktur bryts ner drabbas samhällsgrupper av alla kön och åldrar. De plötsliga förändringarna av de lokala omständigheterna har också negativ inverkan på kvinnors möjligheter att förbättra sin sociala status, eftersom de får bära bördan av det lokala samhällets skuld och skam. Situationen förvärras också ibland av alkoholmissbruk och brott mot lokala tabun. Som helhet för den ofta med sig våld mot kvinnor, vilket till och med kan ha dödlig utgång.
Vad kan vi förvänta oss av nästa klimattoppmöte i Mexiko?
– Toppmötet kommer antagligen att medföra en expansion av marknaden för utsläppsrättigheter, särskilt genom stärkandet av mekanismen för minskade koldioxidutsläpp genom återbeskogning och en utbyggd finansieringsstruktur för klimatrelaterade projekt genom Världsbanken och andra multilaterala utvecklingsbanker. Den här politiken kommer att skada miljön, biodiversiteten och gemene man genom att kanalisera ekonomiska resurser till banker, stater och industrier istället för till medborgarna själva. Sedan många år tillbaka har FN:s klimatpolitk förskjutits i en felaktig riktning, och mötena i Mexiko kommer att medföra en ny chock i form av sådan skadlig politik.
