Omdebatterad, stoppad och återupptagen under påkostat säkerhetspådrag – en publikmagnet som sågats av kritikerna. Det blev bara tre veckor på Världskulturmuseet för fotoskildringen av samkönade par i de abrahamitiska religionernas heliga stad, säkerheten blev för dyr. Men över 10 000 besökare har hunnit se utställningen.
Den första december avslutas Elisabeth Ohlson Wallins kontroversiella utställning Jerusalem på Världskulturmuseet i Göteborg och drar vidare mot Växjö och Malmö. Konstnären själv har redan påbörjat nästa projekt. Och utlovar ännu mer plakatkonst.
Hur känns det nu, Elisabeth Ohlson Wallin?
– Det häftiga är att det har kommit 10 000 besökare under de här två veckorna. Utställningen har fått ett otroligt varmt bemötande av publiken. Jag har fått många mejl som visar att det finns ett behov av att ta upp de här frågorna. Sen är det förstås snöpligt att det blev så kort. Det säger mer om den islamofoba temperaturen i samhället än något annat. Man tror att alla muslimer är terrorister. När polisen ska göra en analys av konst blir det väldigt obehagligt.
Kritikerna har inte varit lika positiva. De talar om övertydlighet och plakatkonst?
– Det tar jag som en komplimang! Jag är väldigt inspirerad av tydligheten i 60- och 70-talens politiska konst. Keirh Harings aidskampanj, till exempel. Men i Sverige jobbar man inte så, det är vanligare i USA. Jag är väl lite amerikaniserad – hahaha! Så jag är van vid att få konstiga recensioner, gallerister hör aldrig av sig till mig, jag är inte kompis med kultureliten. De sammanhangen skrämmer mig. Jag är skräckslagen för ytlighet, därför tycker jag det är så roligt att ställa ut, jag har en väldigt oytlig publik. Så kritiken inspirerar mig. Jag blir bara argare och vill vara ännu tydligare. Jag fyller snart femtio – jag är inte rädd för att säga vad jag tycker!
Vad händer nu?
– Jerusalem ska till Växjö i december och därefter till Malmö, det är inte riktigt klart när än. I Stockholm är det helt tomt, de brukar inte gilla när man har öppnat någon annanstans först, haha! Och just idag (läs torsdag) började jag jobba med nästa utställning. Den ska handla om klass. För det blir bara värre och värre för varje år. Fler blir utförsäkrade och fler söker socialbidrag. Det är så jag jobbar, jag inspirerar idémässigt av samhället. Och det ska bli lite skönt att släppa det här med religion, då kan jag vara ännu tydligare. Jag inspirerades faktiskt av en sågning i DN som kritiserade min övertydlighet. Nu ska jag göra ännu mer renodlad plakatkonst, tänkte jag. Plakatkonsten behövs!
