När hockeyspelare får frågan om musik svarar de oftast någon typ av radiovänlig hårdrock. Man gillar Metallica och Foo Fighters. Volbeat och Mustasch. Detta präglar också inslagen om hockey på tv. Snabba kameraåkningar, hårda sargknäckande tacklingar och sprutande isflisor ackompanjeras inte av The Knife eller Britney Spears. Det blir istället “musklig” och dieseldoftande gitarriff.

Damhockey får inte samma behandling. Där ska det vara mer lättsmält och inte så dieseldoftande – de är ju inte män och det måste tydligen påpekas. Och så får redigeraren en snilleblixt: varför inte ett “tjejband”?! Och plötsligt spelas Sahara Hotnights till sprutande insflisor.

När NHL-lagen var på plats i Globen för seriepremiär tidigare i höst offentliggjordes delar av deras kravlista, någon musik finns inte med tyvärr, men besöker man Globen för en ishockeymatch får man räkna med att höra Survivors “Eye of the tiger”, “Gimmie all your lovin’” av ZZ top samt valfri låt med Rammstein.

I helgen vankas det Stockholm Horse Show och Globen kommer fyllas av hästar och intresserade i alla åldrar. Ska vi gissa att de ovanstående låtarna kommer får vila både lördag och söndag? När SVT-sporten i veckan gjorde reklam för detta evenemang spelades Helena Paparizous “My number one”. Den vann Eurovisionschlagerfestivalen för Grekland för fem år sedan.  Alltså. En gammal schlager.

Tidigare i höstas, samtidigt som NHL-spelarna var i Globen, gjorde SVT reklam för avslutningen av Ridsport-VM i Kentucky som pågick just då. Vad som spelades? Country. Jag upprepar. Country.

Flera ryttare och hästar dör varje år i de hårda terrängloppen som ingår i fälttävlan. Ett problem som funnits sedan sportens begynnelse, och trots rigorösa regeländringar och ett vidgat säkerhetstänkande vid tävlingarna händer det fortfarande. En skyddsväst med “airbag” har tagits fram och användes av många i årets Ridsport-VM. Bland annat av fälttävlansryttaren Katrin Norling, och den kan ha räddat hennes liv efter ett hopp rätt in i en stenmur.

De senaste veckorna har två unga flickor omkommit vid olyckor i ridhus.  Med anledning av olyckorna kommer Ridsportförbundets säkerhetsutskott ha ett krismöte under tävlingarna i Globen på lördag. De har också satt upp en nollvision för dödsolyckor.

Efter fotboll är ridsport den mest skadedrabbade sporten i Sverige, och de senaste dödsolyckorna visar att det inte bara är på elitnivå som säkerhetsproblemen finns. Tänkandet på säkerhet och respekt för sporten måste genomsyra hela hästkarriären; från ung skötare i ett stall på hemorten till VM-tävlingar. Men om hästsporten alltid får veta att det är mys med hästar och country som gäller, hur ska då de unga tjejerna veta att de faktiskt ägnar sig åt en farlig sport?

Att förläna de dödsföraktande idrottsutövarna ett coutrysoundtrack är inte värdigt. Så vilka förtjänar egentligen den “tuffa” musiken som sitt soundtrack? Stora tunga starka hockeykillar inklädda i skyddsutrustning, eller de lätta tjejerna som får 800 kilo fullblod att hoppa över 160 cm höga hinder?

Försök att tänka er “My number one” som soundtrack under en sändning av “Hockeykväll”. Eller för den delen country. Det låter lika otroligt som att Grand Prix-hoppningen i Globen skulle säljas in med Metallica. Så till dess att vi är där: ett tips till redigerare ute i Sverige. Spånka Nkpg feat Malin Bayard – Ride my horse. Åtminstone.