I mitt kök i en turkos låda ligger fröer kvar från sommarens odling på kolonilotten. Där ryms morotsorten ”Purple Haze” efter Jimi Hendrix och smultronspenat som förr odlades i klosterträdgårdar. Den krispiga bönsorten ”Draktunga” tror jag nog att jag beställer till nästa år också.Om den blir räddad förstås.

Med spaden beredd i näven inför vårens gödsling känns politiken och andra världsliga spörsmål fjärran. Men nu får vi nog alla, oavsett kön, klass, etnicitet eller ålder, samla oss i ett slags bondeuppror – från norr till söder får vi marschera med våra höjda spadar och grepar för att rädda våra fröer!

EU-direktivet 2009/145/EU kräver att alla växtsorter ska vara registrerade och beskrivna inom EU för att få säljas. Många av de fröer som nu är registrerade är sorter som är anpassade efter ett annat klimat än vårt svenska. I Sverige har det hittills varit möjligt för fröfirmor att sälja oregistrerade grönsaksfröer. Nu ska direktivet införlivas i svensk lag och det medföljer att över 300 olika grönsaksfröer som används flitigt av svenska fritidsodlare nu hotas av totalförbud.”Statens jordbruksverks föreskrifter om bevarandesorter och amatörsorter av köksväxter” är tänkt att införas från årsskiftet 2010/2011 och det innebär krav på registrering och avgifter för köksväxter som inte finns på EU:s sortlista.

Jordbruksverket föreslår en kostnad på 3000 kronor i registreringsavgift och sedan en årsavgift på 2000 kronor – 5000 kronor per frösort. Mindre svenska fröfirmor med många udda fröer riskerar att gå i konkurs då registreringen blir för kostsam.

Detta har utlyst en våg av protester. Debattartiklar skrivs, bloggare vibrerar av ilska framför sina datorer och kampanjer har startat på Facebook. Miljöpartiets riksdagsledamot Tina Ehn och socialdemokraternas Suzanne Svensson debatterar den 25/11 med landsbygdsminister Eskil Erlandsson i riksdagen.

Chefredaktören för Allt om Trädgård, Viveka Ljungström, lyfter i en debattartikel i SVD fram den ovärderliga odlingskunskap som fritidsodlare besitter och som är viktig för den biologiska mångfalden. Hon tar även upp det faktum att en hel del av fröerna som inte är registrerade är fröer som invandrade fritidsodlare vill kunna köpa för att kunna odla grönsaker från sina hemländer.

En kampanj har dragits igång på Facebook – Försvara det fria fröet – och under kort tid har över 13000 namnunderskrifter insamlats och vidarebefordrats till Jordbruksverket och landsbygdsminister Eskil Erlandsson. En kvinna skriver på sidan; ”Länge leve, svartärtor, svartrot och magiska läkeörter”, en annan bjuder in till en manifestation i Göteborg och uppmanar andra att göra liknande manifestationer i hela landet. I Facebookgruppen Låt inte Jordbruksverket utrota vår biologiska mångfald uppmanas till medborgarengagemang; ”Ibland krävs civilkurage för att utmana och ifrågasätta lagar och regleringar som inte tjänar ett hållbart samhälle”. I gruppen rekommenderas att gå in på www.bytafroer.se – ”byt ett frö och försvara den biologiska mångfalden från avgifter!”.

Frågan är ännu inte helt avgjord. Odlarsverige sjuder. Mångfald och artrikedom eller specifikt utvalda fröer som av experter anses mer värda att bevara för eftervärlden. Urgamla svenska sorter kommer inlemmas i gruppen bevarandefrön då de klassificeras som levande kulturarv, medan andra mer exotiska fröer hamnar i amatörgruppen – de som nu hotas. Eller mer korrekt – utrotas. Sverigedemokraterna jublar nog.

Fröer i kombination med civilkurage, märkliga tider. Demonstrationer kommer hållas. Jag funderar på nästa odlingssäsong på kolonilotten och den skylt jag tänker sätta upp – Asyl för busfrön. Där ska de få frodas. Dags att köpa in fler turkosa lådor som gömmer fröer. Gömmer i fler än en bemärkelse.