Klockan tio på morgonen och det är dags filmvisning för barnen i den lilla byn Salgar i Colombia. En eller två gånger i månaden kommer cirka trettio förväntansfulla ungar till paret Yadira Ferrer och Anibal Tobons hem för att se på bio. Luis, en äldre kille från byn fixar och donar med projektorn, stolar och pallar ställs i ordning. Allt för att barnen ska få det så bekvämt som möjligt.
– Normalt sett visas film på lördagar eller söndagar men nu har barnen lov och då tar vi det på måndag istället, säger Yadira Ferrer och fortsätter, barn är det viktigaste vi har. När de växer upp kommer det att bli tufft på grund av de svåra villkoren som råder här.
Yadira Ferrer och Anibal Tobon driver ett projekt som heter Centro de Cultura Creativa. Det riktar sig främst till barn och syftet med detta är att skapa en mötesplats där de får lära sig vikten av vänskap, kärlek och solidaritet. Barnbiblioteket är kärnan i projektet. Genom utbildning i konst, musik, målning, ja allt som innefattar kultur hoppas paret kunna påverka barnen innan de förstörs av vuxenlivet snäva ramar.
- Barn är oförstörda och rena, fulla av glädje och liv. Det är då det gäller att pumpa dem med självförtroende och kunskap. Vuxna är oftast rädda för förändring, säger Anibal Tobon.
Projektet sträcker sig också till den närliggande staden Barranquilla, där paret berikar staden med en rad kulturella aktiviteter.
Medan de karibiska vågorna sjunger havets sång och vindarna fläktar behagligt strömmar barnen in i det lilla rummet som annars verkar som ett barnbibliotek . Det tjoas och tjimmas och skratten sjuder i morgonvindens bris. De tränger sig igenom den färgade handgjorda dörren för att snabbt ta de bästa platserna. Väl på plats fortsätter surrandet. Ett fåtal barn hyschar med fingrarna till de andra utan resultat. Riktigt tyst blir det inte förrän Yadira Ferrer i tar till orda. Hon berättar om filmens handling. Åtta övergivna hundar av rasen Sibirian Huskey , tvingas samarbeta för att överleva då en av hundarna blir sjuk.
– Den slutar lyckligt, säger Yadira Ferrer och ler.
Efter filmen har de som regel att barnen stannar kvar för att samla ihop tankar och funderingar kring filmen.
I Salgar är det ingen ovanlighet att flickor blir gravida vid tolv till fjorton års ålder och mormor vid trettio. De träffar någon kille i byn och har oskyddat sex. När barnet väl kommer står de unga flickorna oftast ensam med det lilla knyttet.
– 50 procent av kvinnorna i Salgar är ensamstående, säger Anibal Tobon.
I regel lämnar killarna relationen när de får reda på att flickan är gravid. Något ekonomiskt stöd till flickorna blir sällan synligt. Enligt lag skall papporna betala underhåll om han arbetar. Då det senare är mycket sällsynt ser flickorna nästan aldrig röken av några pengar. De blir med andra ord tvungna att jobba som hushållerskor hos andra familjer för att ha råd med mat och boende. Kvinnornas vardag präglas också av misshandel då männen underhåller sig själva genom droger. Alkohol, gräs och bazooca (en form av crack) lurar ständigt runt knuten i den vackra byn Salgar.
Paret Tobon och Ferrers hus är beläget högt upp på en backe med gigantiska palmer och träd som sluter sig kring de tre byggnaderna. Färgglada trappor snirklar sig likt ormar och bildar små broar till de olika husen. På väggarna syns tavlor och målningar. Bakom varje hörn möts du av praktfulla skulpturer som föreställer människokroppar. På övervåningens långa färgsprakande balkong ges en överskådlig syn över det Karibiska havet.
Yadira Ferrer har tidigare arbetat som journalist. Globala frågor så som miljö, ekologi och mänskliga rättigheter är bara några urval av områden som hon har belyst.
Anibal Tobon har tidigare bott 14 år i Sverige. Under åren1986 till 1991 arbetade han som föreståndare på daghemmet Korken, som är beläget på Södermalm i Stockholm.
Korken fungerar än i dag som ett föräldrakooperativ.
– Har man än gång börjat arbeta med barn så går det inte att bara sluta. Om vi helt plötsligt skulle upphöra med vårt arbete sviker vi barnen. Kontinuitet är oerhört viktigt. Barnen här litar på oss. Dessutom vet vi av erfarenhet att barn som haft trygghet och positiva erfarenheter som liten kan trots svåra levnadsvillkor växa upp och bli fina människor, säger Anibal Tobon.
Klockan är nu ett på förmiddagen. För tre timmar sedan fylldes det lilla biorummet med entusiastiska barn. Inne i barnbiblioteket hörs nu pallar skarpas mot trägolvet. Efter en liten stund öppnas dörren. Ut studsar barnen en efter en och möts av mammorna som tålmodigt väntat på att filmstunden nått sitt slut. Hand i hand går mor och barn uppför den lilla stentrappan, öppnar ett vingligt trästaket för att tillsammans vandra hemåt och gå ännu en dag till mötes i hettan, i byn Salgar.
