Initiativtagarna till kampanjen ”Afghanska kvinnors 50%”är från olika politiska partier, utomparlamentariska grupper och folkrörelser och består av både statsanställda, författare, journalister, med flera. Nätverket anordnar föreläsningar och möten och fungerar som en påtryckninggrupp.

50% kampanjen har nyligen gjort ett uttalande för att uttrycka afghanska kvinnors oro inför förhandlingarna med talibaner som officiellt pågår sedan oktober 2010 i Kabul.

50%-Kampanjen menar att en fredsprocess i ett land som Afghanistan måste garantera kvinnors rättigheter. De hävdar att fred är omöjligt att uppnå utan kvinnors delaktighet i beslut:

”Vi tror att en varaktig fred är omöjligtutan alla medborgares delaktighet . Vi vet väl att fred inte kan uppnås utan att orsakerna till fientlighet och krig undersöks. Det är uppenbart för alla att jämlikt och kvalitativa deltagandet av kvinnor i fredförhandlingar som medlare och förhandlare, är en förutsättning för att uppnå fred och ett ha ett hälsosamt, balanserat och humant samhälle fritt från våld, fattigdom och orättvisor.”

Enligt Afghanska kvinnors 50%, etablerades ett råd, The Supreme Peace Council, i oktober 2010 med uppgift att förhandla mellan talibaner och krigsherrar, utan den afghanska riksdagens insyn. Rådet består enligt 50% kampanjen av utsedda representanter från Jihadi (krigsherrar) och talibanerna. Nätverket är kritiskt till bildandet av ett sådant råd.

”En sammansättning av en sådan parallell institution medan landet redan har ett parlament med folkvalda representanter, är häpnadsväckande. Detta överensstämmer inte med konstitutionen”, skriver nätverket i sitt uttalande.

UTTALANDET I PUNKTFORM:

För att skydda det som vi har åstadkommit det senaste decenniet och för att försvara rättigheterna och intressen av vårt krigsdrabbade och lidande folk, känner vi oss tvungna att höja rösten och kräva följande:

• I avsaknad av förtroendevalda företrädare består The Supreme Peace Council i huvudsak av krigshärjare som är själva ansvariga för osäkerhet och kränkning av mänskliga rättigheter i vårt land. Sådana som inte är kapabla av att medla för fred och lösa konflikter;

• Närvarandet av oberoende representanter, försvarare av medborgerliga rättigheter och värdiga företrädare för medborgarna på rådet är anmärkningsvärt svag och symbolisk;

• Enligt grundlagen har initiativ som Peace Council endast en rådgivande funktion och kan inte fungera som en institution parallellt med det nationella parlamentet.

• Det har talats om att ge politiska och ekonomiska eftergifter och ”allt talibanerna efterfrågar” under de första förhandlingarna. De patriotiska män och kvinnor i Afghanistan kräver att få veta innebörden och detaljerna i detta ”allt”. De kräver istället rättvisa och starkt fördömer bristen på insyn i processen och att ge eftergifter till talibaner utan att fråga folket;

• Kvinnor kan genom omfattande politiska delaktighet, ta tillbaka Afghanistans förlorade ansikte på internationell nivå. Staten har en skyldighet att försvara deras rättigheter och landvinningar och inte förhandla med talibanerna.