Efter valet 2006 hade 96 kommuner mindre än 40 procent kvinnor i kommunfullmäktige. I valet 2002 var det 102 kommuner. Dessa siffror antyder att fler och fler kommunfullmäktige blir jämställda.

Vid en sammanräkning av alla kommunfullmäktigeledamöter i Sverige har kvinnor 43 procent och män 57 procent av platserna efter valet 2010. Andelen kvinnor har stigit något sedan 2006, då siffran var 42,3 procent. Men Maria Jansson, statsvetare vid Stockholms universitet, anser att utvecklingen går för långsamt. Hon tycker att det verkar som att andelen kvinnor har kört fast strax över 40 procent. Så länge andelen kvinnor eller män håller sig inom måttet 40/60 uppfyller det visserligen kraven för vad som anses vara kvantitativ jämställdhet.

– Är det 40 procent eller mer så är det okej, men man ska vara medveten om att målet är en jämn könsfördelning. Med 40/60-målet finns en risk att man tycker att man nästan har nått målet vid 38 procent, fastän det är närmre en tredjedel än hälften, säger Maria Jansson.
Det finns fler sätt att åskådliggöra hur fördelningen av platser i landets kommunfullmäktige är fördelade mellan kvinnor och män. Män har till exempel mer än hälften av kommunfullmäktigeplatserna i 267 av landets 290 kommuner.

– Siffrorna talar för sig själva. Det tyder på att det fortfarande finns ett problem att få in kvinnor i kommunfullmäktige, säger Maria Jansson.

Vad kan det innebära för politiken att kvinnor är underrepresenterade?

– Det är svårt att säga exakt vad det betyder för politikens utfall. Men historiskt sett har kvinnors närvaro i politiken haft betydelse för vilka frågor som kommit upp på den politiska dagordningen och hur de har formulerats, säger Maria Jansson.

Bland landets kommuner är kvinnorepresentationen högst i Bräcke i Jämtlands län, där andelen kvinnor utgör 57 procent. Mullsjö kommun i Jönköpings län har högst andel män, 71,4 procent. Här är följaktligen andelen kvinnor i kommunfullmäktige lägst i hela landet med 28,6 procent. Låg andel kvinnor har också Sävsjö (28,9 procent) och Örkelljunga (29,5 procent). De tre sistnämnda är de enda kommuner där andelen män i kommunfullmäktige överstiger 70 procent.

Mullsjö är en liten kommun med endast 7 000 invånare. I kommunfullmäktige sitter 35 ledamöter. Direkt efter valet var fördelningen 25 män och 10 kvinnor. Ingemar Eriksson (M), ordförande i kommunfullmäktige, har ingen förklaring till att andelen kvinnor är så låg i Mullsjö.

– Det enda jag vet är att partierna har jobbat på att få ihop fler kvinnor, men uppenbarligen har man misslyckats. Jag har funderat på varför det är så svårt. Mullsjöborna är väldigt engagerade i politik, ändå är det svårt att hitta folk, säger han.

Ditt parti har 7 män och 1 kvinna i kommunfullmäktige.

– Det är snedvridet. Vi hade fler kvinnor på valsedlarna. Men folket röstade in oss, jag var till exempel 6:e namn på listan men hamnade på 2:a plats.

Tror du att det påverkar politiken i Mullsjö, att kvinnor är underrepresenterade?

– Jag tror inte det. Men jag är av den åsikten att det ändå är bra att ha en blandning av kvinnor och män i alla sådana här sammanhang.

Varför är det bra, menar du?

– Kvinnor tillför saker. Vi tänker lite olika, kvinnor och män. Kvinnor kan se på en sak annorlunda än vad en man gör, säger Ingemar Eriksson.

Enligt statsvetaren Maria Jansson är det vanligaste feministiska argumentet för att kvinnor bör finnas representerade i beslutande organ snarare att det handlar om rättvisa än att kvinnor tillför något annorlunda. Det viktiga är kvinnors närvaro i sig – inte vilka frågor de driver.

– Vi har ett demokratiskt styrelseskick och hälften av medborgarna är kvinnor, då är det klart att kvinnor ska vara med och påverka, säger Maria Jansson.