Det var 1969 och journalisten Mariann Andersson hade fått nog. I hela sitt då 32-åriga liv hade hon begränsats och sett andra kvinnor begränsas. Hon satte sig därför och skrev ner alla sina tankar och teorier kring könsrollerna.

Det blev en bok som Mariann gav den provocerande titeln Det grymma manssamhället Den säljer fortfarande och det gör även de andra två böckerna i trilogin om könsrollernas betydelse hon skrev på 70-talet. I boken skildrade hon inte bara könsrollernas inverkan på kvinnors liv, utan också på samhället i stort och dess utveckling. Hon gjorde det både med humor och skarpt allvar.. En titel som kanske var för brutal, för i tredje nytrycket för åtta år sedan (2002) har boken fått en extra titel Vägen ut.

– Jag hade hämtat inspiration från många håll och provocerats av chefer och mitt privatliv. Jag ville skriva ner allt jag kommit fram till, berättar Mariann Andersson.

När boken kom ut 1969, på eget förlag, väckte den och berättelserna om det äkta paret Karl och Margareta en del uppståndelse. Mariann hade nämligen gett dem varandras könsroller.

– När jag gav ut Det grymma manssamhället var feminismen som ett rött skynke. Många tog öppet avstånd från boken, inte minst de ledande inom kvinnorörelsen och den fick inte köpas in av biblioteken. När jag försökte göra reklam för den på Grupp 8 i Göteborg, ritade de stora svarta kryss över mina affischer och när jag var på Bokmässan i Göteborg och delade ut flygblad blev jag stoppad. Titeln var ett problem och ändrades vid nytrycket.

Responsen blev god, många recensenter var positiva och läsare hörde av sig. Det blev två böcker till: Det kvinnliga tänkandet (1974) och Ljusets barn i mörkrets våld (1998). Nu närmast väntar ett nytryck av Det kvinnliga tänkandet , som är helt slutsåld. Någon ny bok planerar hon inte.

– Läsarna av mina böcker är både unga och gamla, en del köper böckerna direkt via min hemsida men de flesta från nätbokhandlar.

Mariann Andersson föddes i Haga i Göteborg och växte upp i en ovanligt jämställd familj.

– Min pappa hade varit till sjöss och lärt sig laga mat, så han skötte mycket av hushållsarbetet i vår familj medan mamma skötte sin klänningsbutik.

Kanske är det därför att hon har haft den relativa friheten att inte vara så indoktrinerad av könsrollerna. Etiketterna av manligt och kvinnligt som Mariann Andersson anser stänger in och hindrar människorna att utveckla sin mänsklighet och sin individuella personlighet, på ett sätt många är omedvetna om.

– Om alla människor får utveckla sin sanna mänsklighet får vi ett mer harmoniskt och vänligt samhälle där män och kvinnor kommer närmare varandra och blir starka tillsammans.

Hennes engagemang ligger i könsrollerna, hur de för isär och skapar stora avstånd mellan könen.

– I rollen manlighet ligger kravet på att ständigt vara potent, drivande. En man som inte kan leva upp till det kan bli farlig, han försöker kompensera sin oförmåga med makt.
Jämställdhet handlar inte bara om att befria kvinnan för kvinnans skull utan för hela samhället.

Mycket har också förändrats till det bättre sedan Mariann skrev den första boken, men fortfarande är mycket av det Mariann skriver om i sina böcker aktuellt. Hennes böcker säljer, trots att det gått över 40 år sedan Mariann skrev den första boken.

– Jag tror att mina böcker fortfarande har mycket att tillföra debatten genom att de ökar medvetenheten om hur det mångtusenåriga kvinnoförtrycket påverkat både kvinnor och män och samhället i stort. Männen blir mera aggressiva, kvinnorna mer vaga och fåfänga, och samhällena blir mer krigiska, mer ju starkare mansmakten är. De nordiska länderna där kvinnorna har relativt mycket att säga till om är till exempel mer fridsamma än länder där mansmakten är totalt.

Mariann menar att styrkan i hennes resonemang är just denna fördjupade medvetenhet som får både kvinnor och män att se sig själva och samhället i ny dager.

– Var och en ska främst få utveckla sin egen potential och mänskliga sida, då mår vi bäst. Viktigast är att vi inte tvingas förtrycka sidor hos oss själva, det gör oss olyckliga.

Hon går till och med så långt att hon menar att hennes böcker kan användas som psykoterapi, befria kvinnor och män från de känslor och behov de genom de olika könsrollerna inte kan uttrycka.

– Fortfarande är den manliga könsrollen härskarens och den kvinnliga rollen slavens. I länder där mannens roll är starkt förtryckande är också religionen särskilt stark. Det finns ett samband. Har männen enormt mycket makt, försöker de kompensera samvetet med religion.

Mariann menar att vägen ut ur könsrollerna går genom att medvetandegöra politiker och individer.

– Jag tror på framtiden. Det som startats kommer inte att kunna stoppas, även om det kommer gå långsamt med bakslag. Hoppet står nu till en möjlighet att göra människan mer medveten om sin sanna mänsklighet och den kraft som finns i det.