Hälften är nöjda med sin ekonomi och många satsar på högre studier. Vilka det handlar om? Miljonprogrammets invånare. Med sin undersökning vill konsultbyrån Miklo ge en mer rättvis och mångfacetterad bild av de 1,5 miljoner svenskar som det faktiskt handlar om.
351 personer mellan 18 och 45 har deltagit i undersökningen som, även om den inte är en vetenskaplig studie, ger vissa statistiska belägg för att verkligheten är betydligt mer komplex än vad man kanske tror och att en del fördomar är just – fördomar.
– Mitt första antagande var att ekonomin ofta är bättre än vad man har känslan av och det fick jag bekräftat, konstaterar Carlos Rojas.
Visst är de riktiga låginkomsttagarna fler i de här bostadsområdena än i landet i stort, men något kompakt fattigdomsbälte handlar det inte om. Häften av dem som svarat på enkäten upplever själva att de har en god ekonomi och en femtedel av invånarna har mer än 8000 kronor kvar på lönen varje månad när räkningarna väl är betalda.
Visst finns här något fler arbetslösa än på andra håll, men situationen är långt ifrån så dramatisk som många tror, menar Carlos Rojas och anser att det delvis är mediernas fel.
– Siffrorna blir förvridna när man lyfter fram en detalj och hittar en liten vrå i Rosengård med 97 procents arbetslöshet, konstaterar han.
Om fler i de här områdena är lågutbildade än befolkningen i stort tycks motivationen till högre studier och viljan att ändra den egna livsituationen desto större. Av dem som deltagit i undersökningen och som studerat på högskola är det fler som avslutat sin utbildning än bland svenskarna i stort. Och bland dem som ägnar sig åt högre studier just nu är det procentuellt fler i miljonprogramsområdena än i hela riket.
– Folk tror på sig själv, tror på livet. Här finns mer förändringsvilja och framåtsträvan än bland svenskar i genomsnitt.
Carlos Rojas hoppas att undersökningen ska bidra till större kunskap om de 1,5 miljoner människor som bor i de här bostadsområdena.
– Idag är det mycket information från organisationer och myndigheter som inte når ut eftersom man har dålig koll på målgruppen. Högskolor och universitet till exempel är sämre på att marknadsföra sig i miljonprogramsområdena. Därför blir det en skev fördelning vad gäller nya karriärvägar, menar han.
Sättet man för ut sitt budskap på har stor betydelse. I undersökningen syns det tydligt att invånarna i de här områdena sätter stor tilltro till internet men inte tror särskilt mycket på vad som sägs i radio eller står i tidningarna. För befolkningen i stort gäller det omvända förhållandet.
– Man når inte de här personerna genom ett annonspaket på tunnelbanan eller på spårvagnen, konstaterar han.
