Det blev en bred demonstration både fysiskt – ca 20 i bredd – och med avseende på innehåll i de olika budskap, som förmedlades via banderoller och paroller. Detta speglade den mångfald som präglar 8 marskommittén i Göteborg. Kommittén är ett nätverk med företrädare för en rad olika kvinno-, jämställdhets- och fredsorganisationer i Göteborg samt fem politiska partier.

Antalet deltagare uppskattades till drygt 2 000. Det tog nästan en timme innan alla var samlade på Götaplatsen. Där blev det först sång av Göteborgs Feministiska kör. Efter det talade Marit Kalleson från Kommunistiska Partiet utifrån det ena av demonstrationens huvudteman: ”Kvinnors arbete – samma värde och rättigheter”. Det blev bland annat kritik mot alliansregeringens arbetslinje:

– Många dubbelarbetande och lågavlönade kvinnor orkar inte arbeta ännu mera, sade Marit Kalleson.

Sedan läste Angelika Nikolov egna dikter och därefter talade Fatme Megahid från Ain´t I a Woman/Interfem utifrån demonstrationens andra huvudtema: ”Feminism utan gränser”. Fatme manade till solidaritet med kämpande kvinnor i Mellanöstern och samling kring målet att fullständiga mänskliga rättigheter ska gälla alla människor oavsett kön, etnisk bagrund, klass, sexuell identitet, ålder och funktionalitet. Efter ytterligare två korta appeller avslutades programmet på Götaplatsen av rapartisten Jaqueline Ignacio.

Feminism utan gränser

Senare på kvällen samlade många av demonstrationsdeltagarna på Folkets Hus, där det blev debatt om Feminism utan gränser. Bakom arrangemanget stod Ain´I a Woman, Bokkafét Vulgo, Effekt, Interfem, Ladyfest i Göteborg och ABF.

Debattpanelen bestod av företrädare för Ain´t I a Woman, Göteborgs Queerinstitut, Ingen människa är illegal, Interfem och Transmilitanta brigaden. Feminism utan gränser definierades både som en kamp för frigörelse geografiskt och för intersektionell feminism.

Panelen talade om vikten av att dels forma separata rum för politiska diskussioner och dels om behovet av samverkan, när detta krävs för att komma framåt. Intersektionell feminism står för en kompromisslös rättvisekamp utan behov att rangordna olika slags förtryck. Kritik riktades mot så kallad mainstream-feminism, som, hävdade panelen, innebär att medelålders, vita, heterosexuella feminister tar problemformulerings-privilegiet och säger sig tala för alla kvinnor, när de i själva verket driver sina egna frågor.

Debatten mynnade ut i ett slags löfte att arbeta vidare mot rasism, att ta plats och bredda feminsmen samt att ge varandra ökad synlighet. ”Det har skapats en unik plattform i Göteborg, något historiskt, att så många olika rörelser kunnat samlas och arbeta gemensamt!” avslutade en av debattdeltagarna, med adress till 8 marskommittén.

Efter debatten blev det sång, filmvisning och fest.