Kulturfestivalen Queertopias ambition är att vara en motvikt till festivalsveriges homogena utbud. I denna anda utlovas en oas, en utopi och en självklar plats där alla kan vara precis som de är. Enligt arrangörerna, Kulturföreningen Queertopia, är utopier är inte omöjliga utan bara en fråga om tid.

Festivalen arrangeras av tio öppna arbetsgrupper som motverkar en hierarkiskt uppbyggd organisation. Likalön tillämpas för alla bokningar och det är en jämn fördelning mellan olika uttrycksformer och identiteter.

Det finns även ett aktivt arbete utifrån en Safer Spaces/Tryggare Platser-policy för att skapa ett tillgängligt festivalområde. Ytterligare en åtgärd för att möjliggöra för så många som möjligt att delta i festivalen är att det finns olika priskategorier på biljetterna

.

Hej, Makz Bjuggfält, en av arrangörerna av årets festival, hur ser en queer utopi ut?

– Jag tänker mig att det är det som är hela experimentet med festivalen. Det är det som är den praktiska queerfeminismen att försöka hitta en form där alla är välkomna och kan umgås. Vi måste testa. För att uppnå det använder vi oss bland annat av en Safer Spaces-policy och försöker jobba aktivt för att ge utrymme för olika uttryck och många identiteter. Att ha en queerfeministiskt festival kan låta snävt, men det är en möjlighet för dem som annars inte får vara med på andra festivaler som kör på ett homogent utbud. Men jag känner inte att jag vare sig kan eller har rätt att ge en definition av en queer utopi.

Varför behövs Queertopia?

– Därför att de som håller på med konstnärliga uttryck ska få utrymme att göra det, och för att besökare som vill umgås i en miljö som inte präglas av heteronormer ska få möjlighet att göra det. Om en ingår i en ickedominerande grupp kan en uppleva det som jobbigt att gå på festival. Jobbiga situationer kan uppstå och det kan vara svårt att ta sig fram socialt. Vi strävar efter att en ska slippa känna utanförskap. Vi kompromissar inte med att vi är en queerfestival, det genomsyrar alla kontakter och samarbeten vi har.

När ni säger att utopier inte är omöjliga, utan bara är en fråga om tid, hur lång tid pratar vi om?

– Vår tanke kring det uttalandet är att det är en peppande mening för oss och för våra besökare. Vi satt i arrangörsgruppen, som är 25-30 personer, och pratade om utopier och att de utmålas som ouppnåeliga. Men om en tror att det går att uppnå och jobbar för det behöver det inte vara ouppnåeligt. Vår ambition är att det ska få genomslag i hela samhället, inte att bara vara en liten enklav som ska skapa ett queersamhälle i Norberg. Det är någonting vi måste ta med oss och jobba för i vår vardag. Vi behöver inte leva i ett könsnormativt förtryck, vi kan förändra samhället. Vi kan uppnå ett sätt att leva tillsammans som inte innehåller fördomar och inte är förtryckande.

Vad krävs för att uppnå det?

– Det är svårt att svara på eftersom en utopi kan vara någonting väldigt individuellt. Ett sätt är att skapa queera fristäder i vardagen, något vår festival är ett försök till. Och kanske kommer vi en bit på väg. Det går inte att komma med någon färdig manual, och det kanske känns lite undflyende, men det krävs mycket tankeverksamhet och medvetenhet för att komma framåt. Vi i festivalgruppen har alla olika syn på utopin. Vi måste hålla ständiga diskussioner om vad vi menar med queer och vad vi vill skapa. Vad menar vi med queera bokningar? Vad vill vi lyfta fram? Det krävs ständig kommunikation och det är en utmaning, men bara en är medveten om förtryckande normer och har viljan att förändra dessa kan en komma långt.