”För allas trevnad och av ömsesidig respekt pratar vi endast svenska i våra pauslokaler”. Det budskapet möttes bussföraren Elsa av när hon kom till ett av Nobinas fikarum i Malmö den 9 mars. Hon blev upprörd – och förvånad. Bara en dag tidigare hade nämligen medier över hela Sverige rapporterat om att bussföretaget Keolis i Jönköping ville förbjuda sina anställda att prata andra språk än svenska. Förslaget fick hård kritik och den lokala företagsledningen tvingades backa redan samma dag.

Elsa frågade sin chef varför Nobina i Malmö nu hade satt upp lappar med liknande budskap.

– Jag påpekade att Keolis ledning precis hade sagt nej till språkförbud. Men det verkade han inte bry sig om. Han sa att ett tiotal personer hade känt sig utanför när en grupp bussförare i fikarummet pratade ett annat språk, berättar Elsa.

Hennes chef kallade det för minoritetsdiskriminering.

– Han sa att de som kände sig utanför inte ville att det skulle pratas skit bakom ryggen på dem. Men det är ju hellöjligt. Bara för att några sitter och pratar till exempel bosniska innebär det inte att de pratar illa om någon annan. Man måste vara rätt egotrippad för att tro det, säger Elsa.

Den 27 februari tog Nobina över halva Malmös stadstrafik efter Arriva. Därmed fick Nobina ett tillskott på cirka 300 bussförare som tidigare jobbade för Arriva. Bland bussförarna finns en mängd olika språkgrupper representerade.

Elsa har framfört sina synpunkter till trafikchefen Henry Kärrström. Hon har också pratat med arbetskamrater. Flera håller med henne om att lapparna är konstiga och kränkande. Men ingen vill klaga.

Varför tror du att folk inte klagar?

– Det är Skåne det här, det är lite speciellt. Det är mer öppet rasistiskt här. Folk har vant sig vid det och tar inte alla strider för då bränner man ut sig. Men jag tror också det har att göra med att en del är rädda. Alla är inte fast anställda. De timanställda vill ha mer jobb och vågar inte säga något, säger Elsa.

De senaste veckorna har budskapet på lapparna tonats ner något. Nu står det att förarna ”helst” ska prata svenska i fikarummen. Samtidigt har bussförarna sedan den 30 mars mötts av ett förarmeddelande när de loggat in på sina datorer, som lyder: ”Svenska språket används i samtliga lokaler som nyttjas av Nobina”.

– Jag skäms för att jobba på Nobina när de har sådana här regler, säger Elsa.

Henry Kärrström, trafikchef på Nobina, säger att det är bussförarna själva som vill att det bara ska pratas svenska i rastlokalerna.

– Vi har gjort så här på förarnas egen begäran, det är inget som företaget har tagit initiativ till, säger Henry Kärrström.

Hur många förare är det som har haft det här önskemålet?

– Femtio stycken, ungefär. Det har kommit upp på ett antal förarmöten och ingen har varit däremot. Jag har sagt att om det här är er önskan så har jag inga problem med att stötta det, säger han.

Henry Kärrström är chef över 550 förare i Malmö och Lund. Han anser att femtio stycken är tillräckligt många för att han ska gå deras önskemål till mötes. Uppmaningen att prata svenska ska ses som en åtgärd för att skapa gemenskap, menar han.

– Om det sitter sex personer runt ett bord och pratar ett språk, och det kommer in två till som inte är landsmän med dem, då kan de inte delta i diskussionen. Det blir ett utanförskap. Då har de här förarna ett önskemål om att när det är många i fikarummen, kan vi då inte prata svenska så att alla kan vara med?

Du ser ingen risk att det här uppfattas som diskriminering av dem som inte har svenska som modersmål?

– Jag förstår inte hur man får det till diskriminering. Om man absolut vill prata på sitt eget modersmål får man hemskt gärna göra det, men inte just i det gemensamma fikarummet. Då kan man sätta sig i ett annat rum eller gå ut på promenad. Vi förbjuder ingen att tala sitt modersmål – vi skriver att man helst ska prata svenska, säger Henry Kärrström.

Du har inte fått in några klagomål på det här?

– Nej, det har jag inte.

Men jag har pratat med folk som säger sig ha framfört kritiska synpunkter till dig.

– Absolut inte. Jag är helt främmande för att det ska ha varit folk som har varit här inne med kritiska synpunkter.

Elsa tycker att Henry Kärrström är feg när han hävdar att han inte har stött på några kritiska synpunkter.

– Det är klart att han vet att jag har pratat med honom, säger hon.

Feministiskt Perspektiv ringer upp Nobinas centrala kontor i Stockholm för att höra vilken inställning bussbolaget har i frågan. Nobinas kommunikationschef Rolf Kolmodin kände inte till lapparna i pauslokalerna i Malmö.

– Det vore konstigt om man inte kunde prata vilket språk man vill i fikarummet. Jag har svårt att se hur bolaget skulle kunna ha något krav på att anställda ska prata svenska på fikarasterna, säger han.

Rolf Kolmodin ber att få återkomma, och ringer snart upp igen.

– Vi tar ner skyltarna. De kan uppfattas som ett en regel eller ett förbud mot att prata sitt eget språk. Vi har inga sådana regler i bolaget, därför ska skyltarna ner, säger han.
Rolf Kolmodin säger sig dock förstå tanken bakom initiativet.

– Förarna har över 40 nationaliteter och man vill inte att det ska vara för tydliga grupperingar. Det är ju lovvärt. Men att sätta upp skyltar är fel metod. Om man vill få en starkare gemenskap kan man i stället ta en sådan diskussion under ett möte, säger Rolf Kolmodin.

Elsa heter egentligen något annat.