Fanny Ambjörnsson, socialantropolog och genusvetare, brukar försöka hinna demonstrera med både Vänsterpartiet och syndikalisterna i Stockholm.

Hur brukar det vara i förstamajtågen, tycker du, ryms både klass och kön?

– En anledning till att jag hoppar emellan Vänsterpartiet och syndikalisterna är för att jag inte känner mig helt hemma i syndikalisternas tåg. Jag upplever att det finns en ganska tydlig ung machostil där, som ju har en lång historia inom vänstern. Den är inte så inkluderande mot andra stilar, uttryck och identiteter än en klassisk vänsterman, säger Fanny Ambjörnsson.

Hon upplever att det finns en större blandning av människor i Vänsterpartiets tåg sett till etnicitet, klass och kön. Men poängterar att det har funnits bra initiativ hos syndikalisterna, till exempel Den nya alliansen (DNA) som för några år sedan syntes i förstamajtågen med budskapet ”intersektionell solidaritet” målat på rosa banderoller. Eller att Stockholm LS av SAC i år enbart har kvinnor som förstamajtalare.

Varnar för främlingsfientlig höger

En fråga som Fanny Ambjörnsson vill lyfta på första maj är att den feministiska rörelsen måste vara vaksam mot den främlingsfientliga högern som nu sprids över Europa, inte minst i Norden. Det finns en risk att de kidnappar feministiska frågor och hbt-frågor, menar hon.

– Sverigedemokraterna försöker ju numera plocka poäng genom att ställa hbt-personer och kvinnor mot invandrare genom att hävda att vi riskerar de rättigheter vi har kämpat för om vi tar in fler muslimer i Sverige. Vilket naturligtvis är fullständig bullshit eftersom de aldrig någonsin tidigare har brytt sig om de frågorna, säger hon.

Vaksamhet behövs också inom den feministiska rörelsen.

– Vi själva måste se till att vi inte understödjer en polarisering mellan ”vi jämställda svenskor kontra de ojämställda som kommer utifrån”, säger Fanny Ambjörnsson.

Sådana tendenser ser hon emellanåt i diskussioner om att föra ut ”den svenska jämställdhetsmodellen” till omvärlden, där den svenska varianten av att leva jämställt per automatik anses vara bättre än alla andra varianter.
– Med ett sådant resonemang riskerar vi att hamna med fel allierade, säger Fanny Ambjörnsson.

Separatism behövs fortfarande

En annan feminist som brukar demonstrera på första maj är studenten och vårdbiträdet Anna Maria Saxgård. Hon är aktiv i ett nytt separatistiskt feministiskt nätverk i Stockholm, som vänder sig till kvinnor och transpersoner. Flera i nätverket skulle vilja demonstrera i ett kvinnoseparatistiskt block på första maj. Delvis för att ge feminismen utrymme, så att den inte bara blir något som får finnas och synas på 8 mars.

– Feminismen har en väldigt sekundär plats i arbetarrörelsens historia, det har alltid varit antikapitalism som varit den stora frågan. Trots att en stor del av arbetarklassen i världen i dag är kvinnor, organiserar man sig fortfarande utifrån ett manligt perspektiv, säger Anna Maria Saxgård.

Hon ser inte separatism som det enda sättet att organisera sig, utan som en politisk strategi av flera. Separatismen är ett andrum samtidigt som den synliggör problemen med sexism.

– Det finns fortfarande en utbredd sexism inom arbetarrörelsen, som överallt annars i samhället. Det visar sig bland annat i att handlingsutrymme och att få höras och ta plats inte är något som fördelas jämlikt, utan som kvinnor får kämpa hårt för, säger Anna Maria Saxgård.

Vilka frågor anser du är viktiga att lyfta på 1 maj?

– En aktuell fråga är solidarisering med revolutionerna som sker världen över. För mig handlar första maj väldigt mycket om att känna sig delaktig i ett internationellt sammanhang, säger hon.

Fler kvinnor vid megafonerna

Studenten Åsa-Maja Augustsson i Umeå ska demonstrera med ”Enad vänster”, som samlar bland andra syndikalisterna, Kommunistiska partiet, Socialistiska partiet och i år även Vänsterpartiet.

Åsa-Maja Augustsson tycker att det är svårt att säga vilka frågor som ska lyftas upp på arbetarrörelsens dag, då hon själv kommer från en medelklassfamilj. Men säger ändå att sex timmars arbetsdag, pigdebatten och prostitution är lika aktuellt i dag som någonsin förut. Hon anser också att det är viktigt att talarlistorna består av minst hälften kvinnor, att det är kvinnor på förstamaj-affischerna och att kvinnor ropar i megafonerna.

– Just att ropa i megafoner är en klassisk grej som män brukar göra. Men vi har haft workshops om det på feministfestivalen här, så jag tror att det har blivit lite bättre, säger Åsa-Maja Augustsson.