600 fångar dömda för olika brott, bland dem 21 politiska fångar, har förflyttats från olika fängelser till ett avlägset, ökänt häkte med namnet Gharchak. Förmodligen för att samla alla fängslade kvinnor i ett och samma fängelse.

Fängelset ligger i ett avlägset område i Varamin, en stad sydväst om Teheran. 21 kvinnor som har suttit fängslade på grund av sina aktiviteter inom kvinno- och studentrörelsen har nu placerats bland kriminella fångar i ett fängelse som liknar ett koncentrationsläger enligt beskrivningarna. Bland dem finns två kvinnor från Bahai-församlingens ledning.

Några dagar innan förflyttningen ägde rum, sade den fängslade advokaten Sotoudehs make i en intervju att hon efter påtryckningar äntligen fick träffa sina två barn under ett kort besök i Evin. Under besöket sade hon till sin man att fängelsemyndigheten hade informerat henne om en eventuell placering i Gharchak. Sotoudehs man har nu sagt till media att han inte har lyckats återfå kontakt med henne sedan dess. Han befarar att Sotoudeh också har flyttats till det ökända fängelset.

Anhöriga protesterar

Gharchak-fängelset påminner om ett koncentrationsläger bestående av sju stora baracker, tidigare voljärer, enligt några av de fängslade kvinnorättsaktivister som fick träffa sina familjemedlemmar under ett besök.

”Närmare 2 000 barn och kvinnor, från vuxna kriminella till minderåriga från 14-15 år gamla, vistas i sju stora baracker som saknar allt grundläggande som vatten, toaletter, sängar… Fängelsevakterna är brutala, både män och kvinnor, dricksvatten saknas, mat distribueras sällan”, har några av kvinnorna berättat. De politiska fångarna skrev nyligen i ett öppet brev att de planerar att inleda en hungerstrejk i protest mot fängelsets omänskliga förhållanden. Detta inte bara för sin egen skull, utan för alla de barn och kvinnor som lever under fruktansvärda förhållanden i fängelset. I brevet nämner de tortyr och misshandel, och att de fängslade barnen är undernärda och lever i missär.

Den 8 maj publicerade också familjer till de fängslade 21 kvinnorna ett öppet brev i Iran riktat till myndigheterna. De förklarade sin enorma oro och varnade för en mänsklig katastrof i Gharchak-fängelset. De protesterade mot myndigheternas beslut att placera politiska fångar bland kriminellt dömda. Sedan beskriver de förhållandena i fängelset, som ligger isolerat i ett obebyggt område. De fortsätter i sitt brev:

”Nu har 600 kvinnor anklagade för olika brott förflyttats till Gharchak utan någon förklaring. Dessa 600 kvinnor befinner sig nu i en sal, utan säng, utan tillgång till grundläggande service. Fångvakterna vägrar ge dem mat och vatten. Ibland distribueras mat och ofta går de hungriga. Det finns fyra toaletter och duschrum för dessa 600 kvinnor, där de även måste tvätta sina kläder, diska och bada, medan vattnet för det mesta är avstängt. Under de senaste dagarna har vakterna slagit kvinnorna brutalt när de protesterat mot omständigheterna och många är nu skadade.”

Myndigheter nekar

Samma dag som detta protestbrev publicerades sade Esmaili, chef för Irans fängelse-organisationer, till iranska medier att ”Gharchak-fängelset är nyrenoverat så att det har blivit landets bästa fängelse när det gäller hälsofrågor, utrymme och olika möjligheter”. Han förklarade att omplaceringen av alla kvinnliga fångar i Gharchak var noga planerad och ett steg i könssegregeringsplanerna för landets alla fängelser.

Shabnam Madadzadeh, en studentaktivist dömd till fem års fängelse har sagt till sin far i ett kort telefonsamtal från Gharchak, att ”här ser ut mest som ett stall, inte ett fängelse.” Hennes far har sagt till media att han är orolig för sin dotters liv. ”Där finns alla möjliga kriminella, vad som helst kan hända de politiska fångarna”.