Peru är det land i Sydamerika om haft snabbast tillväxt under de senaste åren. Men de ekonomiska framgångarna har inte minskat klyftan mellan fattiga och rika. Presidentvalet i juni står nu mellan två kandidater, Ollanta Humala och Keiko Fujimori, som båda talar om att minska fattigdomen.

Ollanta Humala, ex-militär och vänsternationalist, har jämförts med Hugo Chávez eftersom han vill nationalisera landets naturtillgångar. Keiko Fujimori, mest känd för att vara den före detta diktatorn Alberto Fujimoris dotter, profilerar sig istället med en nyliberal och företagarvänlig politik och talar om hårdare tag mot brottslighet. Enligt kvinnoaktivister i Peru kan valets utgång bli helt avgörande för kvinnors situation.

– Humala har flera förslag på hur kvinnors rättigheter ska stärkas, bland annat att satsa på statliga förskolor så fler kvinnor kan arbeta. Men Keikos partiprogram saknar helt förslag som handlar om att förbättra kvinnors situation, säger Susana Chávez, barnmorska och ordförande för kvinnoorganisationen Promsex.

Mödravård en klassfråga

För kvinnor i Peru syns skillnaderna mellan fattiga och rika allra tydligast i sjukvården där landets mest utsatta – kvinnor på landsbygden eller från något av ursprungsfolken – saknar ordentlig mödravård och tillgång till preventivmedel.

– Mödravård är en fråga om klass. Ingen av mina släktingar eller vänner har dött på grund av en graviditet här i Lima de senaste två-tre generationerna. Men på landsbygden känner alla någon som dött eller fått allvarliga komplikationer efter en förlossning, säger Susana Chávez.

Ett flertal rapporter visar att mödradödligheten i Peru är avsevärt mycket högre bland kvinnor som bor på landsbygden, som är fattiga eller från ett av ursprungsfolken. Den höga mödradödligheten i vissa samhällsgrupper är starkt sammankopplad med landets strikta abortlagstiftning. Enligt färska siffror från WHO är komplikationer från illegala aborter den näst vanligaste orsaken bakom mödradödligheten. Abort är olagligt i Peru, med undantag för den så kallade terapeutiska aborten som tillåts om graviditeten eller förlossningen innebär en allvarlig risk för kvinnans hälsa. Men få läkare vågar utföra den terapeutiska aborten eftersom det saknas tydliga riktlinjer för när den får utföras. Läkare som utför aborter på felaktiga grunder riskerar upp till fyra års fängelse.

– De illegala aborterna är ett socialt problem i Peru som drabbar de kvinnor som redan är mest utsatta. Varje år utförs 370 000 illegala aborter, i många fall under så dåliga förutsättningar att många kvinnor dör av ingreppet, säger Gaby Cevasco, ordförande för kvinnoorganisationen Flora Tristan.

Inne i storstäderna ser situationen annorlunda ut, åtminstone om man kan betala för sig. Där finns en stor tillgång till säkra, illegala aborter med utbildad vårdpersonal. Kvinnor i städerna har också lättare att göra terapeutiska aborter eftersom privata kliniker tolkar lagstiftningen friare. Samma sak gäller för dagen-efter-piller, som kan köpas på alla apotek, men inte delas ut på statliga vårdinrättningar.

– Situationen speglar politikernas och kyrkans dubbelmoral i synen på sexualitet. Att allt accepteras så länge det sker i det fördolda, säger Gaby Cevasco.

Ångrade abortuttalande

Peru är ett katolskt land där politik och religion är tätt sammantvinnat. Ärkebiskopen av Lima, Juan Luis Cipriani, har en konservativ syn på aborter och giftermål för homosexuella par och har aktivt motarbetat kandidater med något mer öppen inställning gentemot dessa frågor. I den första valomgången i april fick presidentkandidaten Alejandro Toledo hård kritik när han inför den internationella pressen tog upp abortfrågan och antydde att kyrkan inte skulle lägga sig i kvinnans beslut. Efter kritiken tog han tillbaka uttalandet och menade sig ha blivit felciterad. Men strax därefter sjönk Toledos siffror rejält, från att ha varit toppkandidat i månader kom han inte ens med i andra omgången.

Trots de nuvarande två presidentkandidaternas olika politik enas de i abortfrågan. Ingen av presidentkandidaterna talar om en legalisering av abort, men däremot har Ollanta Humala på senare tid talat om att tillgängliggöra preventivmedel till alla kvinnor och att tillåta terapeutisk abort vid våldtäkt. Keiko Fujimori vill behålla lagstiftningen som den är i dag. I alla framträdanden är båda kandidaterna noga med att framställa sig själva som familjekära och upprepar att de är ”för livet”.

–

Kandidaterna är rädda för att tala om kvinnofrågor som abort och mödravård. De känner av censuren från kyrkans mest konservativa och tror att de kommer tappa väljare genom att prata om de här frågorna, säger Susana Chávez.

Krafter starkare än kandidaterna

Gaby Cevasco berättar att den nuvarande hälsoministern de senaste åren gjort flera försök att reformera mödravården, men att kyrkans mest konservativa grupper satt käppar i hjulet. De konservativa lobbygrupperna har ständigt pågående kampanjer inom kongressen mot abort och dagen-efter-piller. Därmed är valet mellan Ollanta Humala och Keiko Fujimori i slutändan inte det som avgör situationen för de mest utsatta kvinnorna i Peru, enligt Gaby Cevasco.

– Det här är grupper som alltid lyckas vara närvarande i landets regeringar, som helt saknar intresse för att stärka kvinnors rättigheter. Och det är alltså de här personerna som styr våra politiker, säger hon och suckar.

Susana Chávez konstaterar att de kvinnor som lider mest av mödravårdens brister är inte lika viktiga för Perus presidentkandidater som kyrkan och konservativa krafter.