Stämningen i tältet relativt uppsluppen när Framtidskommissionen ska beskriva sitt arbete.

Både Ida Gabrielsson och Ali Esbati skämtar om sig själva, bilden av partiet, motståndare och sympatisörer. Hela tiden finns dock en allvarlig analys av läget i bakgrunden. Framtidskommissionen har gjort enkätundersökningar bland medlemmar, sympatisörer, sådana som gått ur eller röstat för länge sedan för att förstå vilken bild man har av partiet.

– Vi måste hitta en tydligare tonsäkerhet i debatten. Två anledningar till det dåliga resultatet som man har identifierat är att den egna organisationen har präglats av ett internt gnäll och att man inte förmått samarbeta och stötta varandra. Dels är det en fråga om det nya politiska klimatet i Sverige, säger Ida Gabrielsson som är ordförande för kommissionen och som fram till nyligen också var ordförande i Ung Vänster.

Gabrielsson och Esbati är överens om att Vänsterpartiet behöver skapa sig en ny roll när inte längre är Socialdemokraterna är det statsbärande partiet. Då kunde man lägga fram värdefulla synpunkter och låta ringar sprida sig på vattnet men med den högerpolitik som bedrivs idag är det omöjligt för Vänsterpartiet att agera på samma sätt.

– Man kan inte längre nöja sig med att vara en vänsterkraft i ett socialistiskt samhälle, säger Ali Esbati och menar att partiet behöver göra det till någonting spännande och livfullt att vara ett litet parti långt ut på kanten:

– Det kommer vänstern förmodligen få finna sig i att vara ytterligare en tid.

Feminismen som ingång

Precis som de flesta andra partier pratar även Vänsterpartiet om behovet av att ha en berättelse, och kanske framförallt om hur den ska framställas. Framtidskommissionen föreslår att Vänsterpartiet ska profilera sig som välfärdsfeministerna. Gabrielsson tycker att jämställdheten är en huvudfråga men varnar för att begreppet inte har samma genomslagskraft idag.

– Det är inte som på 90-talet när det räckte att säga att man var feminist så fick man applåder.

Både i debattklimat och i den konkreta verkligheten har jämställdhet och feminism blivit tillbakaträngda. Gabrielsson menar att feminismen kan fungera som en ingång för att diskutera välfärden i stort. Hon tar äldreomsorgen som ett exempel:

– Nedskärningar inom den sektorn tvingar kvinnor att gå ner i arbetstid för att ta hand om sina föräldrar.

Vänsterpartiet ska också göra mer politik istället för att skriva bra och välformulerade motioner som stannar på pappersstadiet. Det kan handla om att hjälpa utförsäkrade med myndighetskontakter, ”systrar på stan” eller strida för hyresrätterna i det egna bostadsområdet.

Det är dels en fråga om att synas men också att förena bilden av partiet som revolutionärt med rollen som ansvarstagande kommunpolitiker.

– Om partiet ska kunna växa behöver den breda arbetarklassen vrida sig tillbaka åt vänster och då måste Vänsterpartiet både kunna agera direkt i frågor som rör vardagen och kunna visa på en gemensam ljusnande framtid. Även om den typen av politik är svårare att formulera än konkreta skattesänkningar, menar Ali Esbati.