Samtalet med Azza Kamel, författare och ledare för organisationen ACT, rör sig kring vad som kommer att hända med kvinnors rättigheter i och med revolutionen, vad de demonstrerande kräver och hur omvärlden kan stötta på bästa sätt..
Vi träffas på torsdagen och dagen efter kommer demonstrationer att hållas över hela Egypten mot militärens våldsbruk. Kamel är orolig för att säkerhetsstyrkorna ska angripa de församlade, för tillfället har militären tagit över makten och de kontrollerar även stora delar av landets ekonomi.

– Från början behövde folket någonting att hoppas på, någonting som förde kampen framåt, därför litade man på militären men när bilder på deras övervåld började spridas förstod folket att militären är militären.

Gillar livet

Den politiska kartan har ritats om helt sedan revolutionen tog fart och många olika aktörer är med och påverkar utvecklingen. Salafisterna syns överallt i media och på gator. De arbetar nära militärstyrkorna och bidrar till motsättningar mellan kristna och muslimer, men enligt Azza Kamel har de inget direkt stöd.

– Som kvinnokämpar behöver vi inte vara rädda för Salafisterna, det är lätt att argumentera mot dem. Folket i Egypten avskyr faktiskt Salafisterna väldigt mycket, eftersom de är emot allting. De är emot att folk går på gatan, sådant är inte det Egyptiska folket. Egypterna vill dansa, de vill sjunga, du vet, de gillar livet.

Då är det muslimska brödraskapet starkare. De har valt att kalla sitt parti ”Justice and Freedom” och har dessutom valt en kristen ledare för att locka till sig folkets stöd. De liberala och socialistiska krafterna finns också, även om de inte är speciellt starka. Och kvinno- och medborgarrörelserna förstås, som kämpar för inflytande. Framförallt oroar sig dock Azza för media.

– Vi har också den mycket inflytelserika aktören media. Sen revolutionen har vi 22 kanaler som grundats av affärsmän. De tar in gamla ansikten, men under en ny chef som kontrollerar media. Det här är väldigt, väldigt oroväckande. De jobbar för sina egna intressen genom att styra kanalerna men ingen tar del i den väldigt allvarliga ekonomiska situationen i Egypten. Jag tror att det här är en väldigt farlig aktör.

Barn som pratar politik

Militären har använt sig av ett kraftfullt förtryck gentemot de demonstrerande, bland andra blev Azzas dotter, regissör, häktad men släpptes.

– Hela folket markerade kraftigt, de ringde stadsrådet och meddelade att man skulle strejka om hon inte blev släppt. Hela Egypten gjorde sig hörda för hennes skull, jag vet inte varför men! Efter att hon blivit släppt talade hon i TV och förklarade att de lät henne gå för att de vet vem jag är men att andra blir torterade.

Azza är ändå optimistisk. En viktig faktor i demokratibyggandet är att folket själva sätter sig in i hur politiken fungerar och hur man bygger organisationer.

– Vi behöver en ny konstitution och nu bidrar hela Egypten, alla grupper gör skisser ur olika perspektiv och diskuterar över hela landet. Det här är jättebra. Folket är väldigt involverade i politiken, diskuterar och protesterar, till och med barnen har börjat prata politik, det är väldigt bra!

Nytt huvud samma kropp

Från utlandet och den europeiska unionen krävs stöd, inte ekonomiskt i första hand utan politiskt erkännande. Azza tycker att europeiska ledare har varit för långsamma, först stöttade de Mubarak, nu måste de stödja det egyptiska folkets krav. De kan inte vänta medan folk blir torterade och mördade.

– Först och främst vill vi bli av med den gamla regimen och de som representerat den. Vi vill också ha en ny konstitution, det är väldigt, väldigt viktigt, och så behöver vi förändra alla institutioner i Egypten. Utbildning, media och alla ministrar, det som händer är nämligen att de byter ut överhuvudet men de som jobbar kvar har samma mentalitet, samma attityd. Så det är ett av våra starkaste krav med revolutionen, att vi ändrar om i alla institutioner.

Kvotering krävs

Under våren har kvinnor och män demonstrerat tillsammans, vilket Azza tycker är fantastiskt, men det finns också de som nu börjar säga att detta inte är kvinnornas revolution, utan männens. Före revolutionen satt tre kvinnor i kabinettet bland drygt tjugo män, nu finns det en kvinna kvar. Azza menar också att någon typ av kvotering är nödvändig.

– Det största problemet för kvinnor nu är, jag nämnde Salafisterna tidigare, efter revolutionen har de försökt få regeringen att stryka alla lagar relaterade till kvinnors rättigheter som vi uppnått tidigare. De anser att lagarna hör till Mubaraks era men vi har, som kvinnor, kämpat i många år för att få de här rättigheterna så vi gick till regeringen och premiärministern och hotade med en stor sammandrabbning om de tog ifrån oss dem. Det viktigaste, tror jag, är att när den nya konstitutionen skrivs måste tydliga artiklar skrivas om det, om icke-diskriminering, om våra rättigheter att vistas i de politiska sammanhangen, du vet.

ACT jobbade redan före revolten aktivt för att låta kvinnor ta mer plats i media och förändra den stereotypa bild som spreds. Nu försöker man också uppmuntra kvinnor att kandidera i det kommande riksdagsvalet och utbilda befolkningen i byarna om politiskt arbete.

– Vi försöker övertyga starka kvinnor att ställa upp inför valet och vi har tagit fram ett bra program för att hjälpa dem med kampanjarbetet. Vi kan stötta dem genom kampanjen och visa hur vi som kvinnor kan jobba tillsammans för att få fler platser.

Mätta medier

Azza Kamel sänder också ett starkt budskap till europeisk media som hon anser saknar ett historiskt perspektiv på revolten. Hon säger att media inte får bli mätta på revolutionen bara för att det tar tid, hon menar att det kan ta år innan de får igenom sina krav.

– Efter att revolutionen pikade har de börjat tala om att det här inte skulle vara en riktig revolution. Jag är besviken på media, jag är besviken därför att de saknar den analytiska blicken för att förstå revolutioner. Folk måste läsa revolutionens historia för att förstå mekanismerna och hur många år som spenderats för att få rättigheter. Se på den franska revolutionen, eller vilken som helst, det tar flera år.

Chans till värdighet

Vid sitt besök i Sverige påpekade Azza Kamel flera gånger att den här revolten först och främst handlar om värdighet. Visst vill folket ha jobb och bättre betalt men det är kampen för värdighet och rättvisa som verkligen driver dem och det är därför de fortsätter att kämpa. Och hon är optimistisk.

– Ja, självklart. För kvinnors rättigheter också.