September är den stora seriestartarmånaden för en mängd lagsporter. Därför passar Feministiskt Perspektiv på att göra en kartläggning av hur det ser ut med tränarkåren inom fem av de största sporterna: handboll, volleyboll, innebandy, basket och ishockey.

Och det är ingen upplyftande läsning för dem som vill lyfta fram ledande kvinnor, eller vad sägs om den här sammanställningen?

Hockeyn: ett lag av åtta har kvinnlig tränare

Handboll: Noll av 12

Innebandyn Noll av 14

Volleyboll: Två av tio

Basket: Fyra av 12

– Vi har tyvärr ingen kvinna som huvudtränare i år. Vi har haft det tidigare, men inte i år. Det är inte bra, säger Jan Wigren som är redaktör på damhandboll.nu.

Även inom innebandyn är man självkritisk. Även om utvecklingskonsulent Emil Persson menar att det inte är något självändamål i sig att kvinnor tränar kvinnor, återkommer han till att det finns något inom strukturen i hans sport och sättet man arbetar som uppenbarligen gör att man inte får fram lika många kvinnliga tränare som manliga.

– Det viktigaste är att tränaren gör ett bra jobb, så på det sättet spelar det ingen roll om man är kvinna eller man. Men vi behöver fundera kring hur vi ska få fler kvinnor högre upp.

Vad tror du det här beror på?

– Jag har nog mest vilda gissningar: det verkar som tränarrollen i sig som inte tilltalar kvinnor lika mycket som män. Så borde det inte vara, inom näringslivet finns det kvinnor på många ledande positioner. Det är inte så att kvinnor inte vill ha karriär på det sättet. Men inom idrotten finns det mycket kultur och historia. Även om vi är en yngre sport än andra, är vi så klart smittade av den kultur som råder inom lagidrotten, säger han.

Inom ishockeyn har man sedan förra året endast en tränare som är kvinna bland de åtta lagen i Riksserien. Erika Holst, som arbetar med damhockey på Svenska Ishockeyförbundet, berättar att arbetet med att få fler kvinnor som ledare är en fråga hon prioriterar.

– Vi har tappat bort många förut. Spelare har bara slutat med hockeyn helt, istället för att man har tagit till vara på den erfarenhet de har. För att bli en riktigt bra tränare, då ska du helst ha spelat på hög nivå.

Samtidigt menar hon att eftersom ekonomin ser så totalt olika ut för herrhockey respektive damhockey är det en aspekt som påverkar.

– Som damhockeyspelare har man ofta försökt överleva på väldigt lite pengar, medan man som kille kan försörja sig som spelare och sedan kliva in som ledare och fortsätta att tjäna pengar. Många tjejer som spelar hockey måste satsa på sin civila karriär när de spelat klart på ett helt annat sätt än vad killar behöver.

Inte nöjd

Volleybollen har näst flest kvinnliga tränare av de här fem idrotterna, men generalsekreteraren Bengt Wicksell är långt ifrån nöjd.

– Vi har jobbat med de här frågorna ett tag och de har resulterat i ett och annat. Men vi har ambitionen att vi inom svensk idrott ska vara ledande i jämställdhetsfrågor och då kan vi inte vara nöjda med detta.

Enligt Bengt Wicksell handlar jämställdhetsarbetet bland annat om två stora frågor: hur ska man göra för att få fler kvinnliga ledare och hur ska man få fler manliga spelare på ungdomssidan? När det gäller ledarförsörjningen pratar han precis som flera andra om strukturer och kultur.

– Vi måste se över vilka miljöer och vilka förutsättningar som vi erbjuder. Där kan man nog säga att det är en rätt så manlig miljö att vara idrottstränare. Men vi har många kvinnliga spelare och före detta spelare, så vi har en god rekryteringsbas.

I en klass för sig av de här fem sporterna står basketen. Här är fyra av 12 tränare i damligan kvinnor. Det är ingen slump menar Per Källman på Svenska Basketförbundet utan ett resultat av ett hårt och medvetet arbete.

– Vi bestämde oss 2005 att inom basketförbundet ska vi ha en fullt ut jämlik verksamhet. Och det ska inte bara vara ord, utan handlingen är väl så viktig. Och eftersom vi ser förbundet som loket i ett tåg började vi där. För gör man som man säger i landslagsverksamheten då finns det en chans att det blir konsekvenser även på andra ställen.

Per Källman ser många vinster ökad andel kvinnor som ledare.

– Till att börja med var kvinnorna tidigare en outnyttjad ledarresurs. Det kom sig inte naturligt att de blev tränare förut. Sedan har vi också berikat bilden av hur en tränare kan se ut och vara, säger han.