I kölvattnet av Socialdemokraternas omdiskuterade valprocess – som av både partimedlemmar och utomstående kritiserades för att vara sluten – har andra partier ivrigt deklarerat att de har en öppen modell för val av partiledare. Ett tiotal personer kandiderade till språkrör för Miljöpartiet i våras, varefter valberedningen föreslog Gustav Fridolin och Åsa Romson. Centerpartiet lät tre kandidater kliva fram och driva kampanj bland medlemmarna för sin politik, innan valberedningen föreslog Annie Lööf. Även Vänsterpartiet, som har fyra kandidater till partiledarposten, säger sig vilja ha en öppen process och har bland annat ordnat utfrågningar av kandidaterna.

Men talet om öppenhet ifrågasätts av flera forskare. Statsvetaren Peter Esaiasson kallar i Svenska Dagbladet Centerpartiets och Miljöpartiets valprocesser för lyckade pr-kupper, där partierna får synas mycket i medierna samtidigt som partitoppen behåller den faktiska kontrollen över partiledarvalet.

Adrienne Sörbom, sociolog vid Stockholms universitet, anser att det är viktigt att vara tydlig med vad för slags öppenhet man menar. Visserligen börjar partierna utarbeta nya sätt att välja partiledare på, som i viss mån kan kallas mer öppna. Men de är fortfarande toppstyrda, menar Adrienne Sörbom, och saknar en aktiv partistruktur.

– Trots att alla partier säger att det är ett stort problem att de inte har fler medlemmar, har de samtidigt inte så stort behov av medlemmar annat än när det är val. De är så fokuserade på det parlamentariska arbetet. På det sättet är det svårt att se att partierna skulle involvera medlemmarna mer, jag tror de tänker att ”det ju kan bli hur som helst”, säger Adrienne Sörbom.

Ändra syn på partimedlemmar

Hennes resonemang står i kontrast till partiernas egen retorik, där de gärna framhåller att de blivit alltmer öppna och demokratiska.

– I praktiken har partierna väldigt svårt att komma på vad medlemmarna egentligen ska göra. Som strukturen ser ut är det nog väldigt svårt för partierna, föreställer jag mig, att vara mer öppna, säger Adrienne Sörbom.

Är partierna redo för mer demokratiska valprocesser?

– På ett sätt kanske de har blivit mer öppna generellt. Men grundproblemet är att själva partierna inte är organisationer för aktiva medlemmar – de är toppstyrda organisationer och då blir det svårt, säger hon.

Om partierna menar allvar med att låta medlemmarna få större inflytande, måste de först och främst ändra sin syn på medlemmarnas roll, anser Adrienne Sörbom.

– Man skulle behöva göra politiska saker som är viktiga för många människor, som inte bara handlar om att övertyga dem om att ”vi är det bästa partiet”. Det vore till exempel en poäng om partierna inte lämnade det antirasistiska arbetet enbart åt de utomparlamentariska grupperna, utan också själva drev de frågorna, säger Adrienne Sörbom.

Ett annat hinder hon ser i dagens partiorganisationer är att det politiska arbetet i stor utsträckning sköts på partikanslier av avlönad personal. Adrienne Sörbom tror att partierna behöver bli mer levande organisationer där människor känner att de kan vara med och göra konkreta saker, i stället för att känna sig som kuggar i stora röstorganisationer där toppen gör jobbet.

– Det är det partierna måste jobba för på lång sikt, för att kunna växa och bli organisationer där människor vill vara med, säger Adrienne Sörbom.

Vill ha medlemsomröstning

En som vill driva på för ökad interndemokrati är riksdagsledamoten Wivi-Anne Johansson (V), som har föreslagit att Vänsterpartiets medlemmar ska ges ett större inflytande över valprocessen genom en rådgivande medlemsomröstning. Förslaget fick dock inget gehör i partistyrelsen.

– Man skulle kunna ha det som ett rådgivande instrument till valberedningen för att få in så många synpunkter som möjligt. Men så blir det inte den här gången, och det tycker jag är synd, säger hon.

Hon tror att partitoppen är rädd för att tappa kontrollen, samt att det finns en uppfattning att valberedningen och de valda ombuden vid kongressen vet bäst.

– Det är ett jäkligt märkligt resonemang att de skulle ha bättre kompetens att fatta beslut. Jag kan inte förstå hur en rådgivande medlemsomröstning inte skulle vara mer demokratisk, säger Wivi-Anne Johansson.

Du vill inte gå så långt som att låta medlemmarna rösta fram partiledare?

– Det går inte enligt våra nuvarande stadgar. Men jag tycker att man ska öppna upp mer för att ta in medlemmarna, varför inte lita på att de har kloka åsikter?

Om stadgarna förändras så att det blir möjligt då, skulle du tycka det var en bra idé då?

– Ja, jag skulle gärna se att man kunde göra det i framtiden.

Du har sagt att du vill ha en ny partiledning i januari. Hur ser du på att tre av fyra kandidater till partiledarposten sitter i V:s nuvarande partistyrelse?

– Ja, det är ju som det är. De har varit en del av det yttersta ledarskiktet, de sitter i verkställande utskottet… Tre av fyra, ja, risken är att det blir mer av samma sak.

Ovanligt val hos S-kvinnor

Förutom de nämnda partierna har även Socialdemokratiska kvinnoförbundet valt ny ordförande på sistone, vilket väckte viss uppmärksamhet. Valberedningen nominerade Lena Sommestad, vilket var ovanligt inom S på så vis att valberedningen har brukat nominera den sittande ordföranden om denna ställer upp till omval. Flera tolkade det som att den tidigare ordföranden Nalin Pekgul inte hade partiets stöd.

– Det finns säkert de som tolkar det så, men jag håller inte med. Det finns alldeles för många som sitter på sina politiska poster alldeles för länge. Jag tror politiken mår bra av rörlighet, säger Ursula Berge, samhällspolitisk chef på Akademikerförbundet SSR.

Valberedningarnas uppgift är inte att föreslå den sittande ordföranden, anser hon, utan att undersöka vilken kandidat som har bredast stöd och nominera denna. Att Lena Sommestad vann över Nalin Pekgul på kongressen i augusti ser hon som ett tecken på att valberedningen hade lyssnat av medlemmarna väl.

Många partier säger sig nu ha öppna valprocesser, ofta ställt i kontrast till valet av Håkan Juholt. Hur öppet tycker du att S-kvinnors val var?

– Det var bättre än valet i S. Visserligen hade de väl inte den här turnédelen som V och C har, där kandidaterna åker runt till medlemmar och debatterar mot varandra, men både Lena Sommestads och Nalin Pekguls kandidatur var allmänt känd. Det är bra nog. Det ska inte vara något öppet provval som i USA, där också icke-partimedlemmar kan rösta, det tycker jag är en lätt underlig idé om hur man ska utse partiledare, säger Ursula Berge.

Feministiskt Perspektiv har under hela sommaren försökt nå Nalin Pekgul. Hennes presskontakt säger att Nalin Pekgul har gått tillbaka till sitt jobb som sjuksköterska och hälsar att hon inte kommer att ställa upp på några intervjuer eller ge några kommentarer.