Det ska fan vara feminist på bokmässan. Inte för att det saknas genusrelaterade programpunkter utan för att de är för många.

Visst, det är ju egentligen något att glädjas över, förstås, även om det snarare är panik än tacksamhet jag känner när jag med andan i halsen flaxar mellan seminarierna och grämer mig över allt jag måste välja bort för att jag helt enkelt inte kan klona mig. Men jorå, det är ganska lyxigt.

Jag vet inte om det är utslag för en trend eller någon egen undermedveten urvalsmekanism som gör att huvuddelen av de seminarier jag har gått på har handlat om bilder av flickor i litteraturen.

I går hörde jag samtal om både den utåtagerande flickans aggressivitet som befrielsemekanism och den blyga flickans rätt att få sin eftertänksamhet och sitt lyssnande uppvärderade.

Och idag har det varit mera flickskap och könsidentiteter i ungdomslitteraturen. Roligast hittills: samtalet mellan författarna Jenny Jägerfeld och Sara Ohlsson på ämnet ”Mens, onani och engångsligg” om det ofta förekommande men sällan skildrade i tonårsflickornas värld.

Mest suggestivt: författaren Jessica Schiefauer om boken Pojkarna, där hon låter sina huvudpersoner (flickor) genomgå nattliga förvandlingar till pojkar, med identitetsexpansion som följd.

Rafflande och intressant alltsamman, men efter det fjärde seminariet på temat kan jag inte låta bli att undra var pojkarna håller hus. Varför jag inte kan hitta några programpunkter som avhandlar hur de skildras i litteraturen.

På något sätt känns det signifikativt att det återigen är på kvinnorna och flickorna ansvaret tycks vila att anlägga politiska perspektiv på sitt konstnärsskap medan männen och pojkarna lämnas i fred att syssla med sitt.

Nåväl. Kanhända måste jag bara ställa om blicken när jag lusläser mässprogrammet. Jag tar nya tag och återkommer efterhand med nya rapporter och intervjuer. Så stay tuned.