Den 14 november är det dags för ännu ett giganternas möte. Då ska Mona Sahlin, Maria Wetterstrand och Gudrun Schyman återigen sätta sig och samtala om de rådande maktstrukturerna inom den svenska politiken. Den här gången möts de i Malmö.

Första samtalet på Rival i Stockholm lockade över sjuhundra personer. Arrangörerna var tvungna att neka gäster för att salongen var fullsatt.

Feministiskt Perspektiv ringde upp Gudrun Schyman inför det kommande samtalet i Malmö.

– Det var ju alldeles knökfullt sist. Alla har inte möjlighet att komma till Stockholm, så det beror helt enkelt på en stark efterfrågan.

– Så kan man naturligtvis tycka. Det fanns ju en tanke bakom arrangemanget och upplägget i Stockholm. Det var mer en form av manifestation. I Malmö kommer det att bli annorlunda. Personen som kommer att vara moderator under samtalet är Heidi Avellan, politisk chefredaktör på Sydsvenskan.

På vilket sätt kommer det att skilja sig?

– Hon kommer ju utifrån och ser på frågorna på ett annorlunda sätt. Därför tror jag att det här samtalet kommer lyfta fram mer olikheter i hur vi ser på saker, där det också blir tydligt att vi har olika strategier gällande vårt förhållningssätt utifrån ett genusperspektiv

.

– Ja. Tanken var att det skulle vara en person utifrån, men som även är insatt i politiken och i de aktuella frågorna.

Under samtalet på Rival talades det en del om solidaritet kontra lojalitet. Kan du utveckla detta?

– Lojalitet kan väldigt lätt bli någon form av lydnad. Begreppet används för att få personer att rätta in sig i leden. Vi ska inte vara provokativa, inte ifrågasätta så mycket som vi kanske skulle behöva om vi nu ska bryta ner de gamla könsbaserade strukturerna? Lojalitetsbegreppet tenderar att lägga locket på. Detta tycker jag inte om. Jag skulle önska att man uppmuntrade till mer självständighet i stället för att uppmuntra lojalitet inom olika partier.

Vilka är förlorarna?

– Kvinnorna. Inom alla politiska partier finns det strukturer som har sin bas i ett synsätt på kvinnor och män som innebär att det som män säger, gör och är, anses mer värt än det som kvinnor säger, gör och är. De politiska partierna och strukturerna som råder är inte befriade områden. Även om man skriver in feminismen i sitt partiprogram så räcker inte det. Det måste ju till en vilja och ett mål att våga och förändra. I praktiken innebär det att de kvinnor som driver frågor inom ett parti med en feministisk utgångspunkt blir obekväma. Om lojaliteten blir till lydnad, hur blir då solidariteten mellan kvinnor inom de olika partierna?

– Ja, det handlade just om den politiska frågan att kön hela tiden blev underordnad klass. Att det fanns en oförmåga att ta itu med det på ett mer konstruktivt sätt.

– Utifrån ett feministiskt perspektiv så är det uppenbart att kvinnor och män behandlas olika. Också inom socialdemokratin… fortfarande. Det är ju de här förhållandena som råder. Att en man anses som självskriven på en sådan position. Om det händer någonting som i detta fall, så finns en stor beredskap att diskutera och försöka få ihop det ändå. Med både stöttning och förklaringar under en ganska lång tid. Men om det gäller kvinnor så är fördömandet där omedelbart. Det är en skillnad i utgångspunkt – i ena fallet finns förståelse och i det andra ett fördömande. Detta tar sig konkreta uttryck och det här är en väldigt bra illustration på detta.

– Det vet jag inte. Vi förhåller oss till de förfrågningar som kommer. Nu fanns det en stark vilja i Malmö att ordna det här. Jag hoppas att det kommer fler. Jag har hört att det finns ett intresse i Göteborg och Umeå. Vi får se.