För att minimera risken för vanvård och öka chanserna för en lyckad familjehemsplacering kräver Stockholms stad sedan 2010 att personer som ansöker om att få bli familjehem måste gå en grundutbildning på 22 timmar för att bli godkända. Resterande kommuner i landet erbjuder utbildning, men det är inte ett krav och kommer heller inte att bli det. Det berättar Ulrik Lindgren, politisk sakkunnig hos barn och äldreminister Maria Larsson (KD).

Utgångspunkten är att barnet kommer från en familj och ska placeras i en vanlig familj – inte i en vårdinrättning.

– Detta är en lång svensk tradition. Men somliga barns behov kanske är så pass svåra att det krävs en specialutbildad familj och detta är något vi nu för en diskussion kring. Men vi kommer inte att tvinga personer till utbildningar eller handledning när barnet väl placerats, säger Ulrik Lindgren.

Däremot kommer regeringen att satsa 140 miljoner kronor på familjehemsvård nästa år, och därefter 200 miljoner kronor per år.

Pengarna kommer bland annat gå till att utöka socialtjänstens uppföljningskontakt. I dag är minimikravet att socialtjänstens handläggare ska träffa det placerade barnet och fosterhemsfamiljen en gång per halvår.

Detta ska utökas till två gånger per halvår. Regeringen ska också börja tillämpa en lag som innebär att barnet har en egen kontaktperson från Socialtjänsten.

– Vi tycker att det är av stor betydelse att barnens vilja blir lyssnat på. Vi kommer även att komma med ett förslag på ett säkerhetsprogram för placerade barn, säger Ulrik Lindgren.

Relatera – en process

Läkaren och psykoterapeuten Jörgen Herlofson anser dock inte att det räcker att träffa barnet två gånger per halvår. Han tycker också att det är underligt att det inte ställs krav på utbildningar i hela landet, och framför allt att det inte satsas på grundliga uppföljningar.

– En uppföljning är nyckeln till att man ska få ett grepp om vad som faktiskt utspelar sig. Utredningar av personer och utbildningar i förväg är inte fel, men det är bara halva loppet. Jag önskar en slags introduktionsperiod på en månad med mycket stöd och insyn. Att kunna relatera till varandra handlar om en process. Socialsekreteraren bör vara med i denna process och stötta barnet, säger Jörgen Herlofson.

Ulrik Lindgren anser att politiken inte är mogen för en lag om utbildning och uppföljning i samtliga landets kommuner. Han menar att lagar inte nödvändigtvis behöver leda till att de följs.

– Det händer ibland att kommuner väljer att bortse från de lagar som råder. Sedan händer väldigt mycket på den här fronten just nu. Flera län erbjuder utbildningar och fortbildning. Sedan ska ju även Barn- och ungdomspsykiatrin vara inkopplade. Så en lag i det här läget är inte aktuellt, säger Ulrik Lindgren.

Den grundutbildning som Stockholms stad ställer som krav fokuserar mycket på anknytningsteori. En av anledningarna är att familjehemmet ska få så bra förutsättningar som möjligt att knyta an till det fosterhemsplacerade barnet.

Trygg bas

Jörgen Herlofson tror inte att det är någon tillfällighet att socialtjänsten väljer just anknytningsperspektivet, då själva fundamentet handlar om att upprätta en trygg bas. Men att på en 22 timmar lång grundutbildning kunna tillföra syftet med anknytningsperspektivet ställer han sig kritisk till.

– Det verkar vara väldigt kortfattat. Om detta är ett sätt att hjälpa föräldrarna att relatera ur ett anknytningsperspektiv, så är det enligt mig i stort sett nonsens. Att tro att det ska kunna hjälpa föräldrar i praktiken att stå ut med ett barn som exempelvis inte ger något tillbaka, eller att hitta sätt att möta barnet ur ett anknytningsperspektiv, håller jag för extremt osannolikt. Men det är klart att föräldrar ska ha stöd i någon form via utbildning.

Jörgen Herlofson ser hellre att socialtjänsten lade ner mer krut på att få till en ordentlig och grundlig uppföljning. Det är viktigt för att skapa en känsla av ett grundläggande värde hos barnet.

– För att kunna få en bild av hur kontakten mellan barnet och dess nya familj ter sig bör man inledningsvis vara med och se vad familjehemmet har för förmågor. Hur hanterar de till exempel ungdomar som krånglar i relaterandet och som har ett stort behov av ett särskilt klokt bemötande? Hur hanterar de ett barn som inte säger ja, amen och tack? Om föräldrarna brister i detta får barnets dimension av egenvärde sig en rejäl törn. De måste få uppleva att de är värda att älskas och älskbarhet är ju en erfarenhet av att jag kan få andra människor att tycka om mig.

Tunga dimensioner

Han menar också att det är viktigt att det placerade barnet ska känna att det vågar tala öppet med socialtjänsten om något inte är som det ska. Det är svårt att uppnå om man bara träffas fyra gånger per år, enligt Jörgen Herlofson.

– Egenvärde och älskbarhet är två klassiskt tunga dimensioner som ligger till grund för hur ett barns framtida syn på sig själv kommer att se ut. När barn ska skolas in på dagis är man väldigt noga med att göra en lugn och följsam uppföljning. Då borde man väl rimligtvis kunna kräva att detta också görs för barn som kanske haft ett helvete, avslutar Jörgen Herlofson.