Det är pappersvallmosäsong i samväldesrikena. Trots att de artificiella blomstren officiellt är avsedda för Hågkomstens dag 11 november sjösatte veteranorganisationen The Royal British Legion (RBL) 2011 års vallmoappell 28 oktober och lär hålla den vid liv fram tills december.

Hågkomstens dag (Remembrance Day) och dess tillhörande röda rockslagsornament syftar till att vörda de samväldessoldater som dött och ännu dör i väpnade konflikter. Runtom i Förenade drottningdömet anordnar RBL-filialer minnesceremonier vid krigsminnesmärken. Den största åminnelsegudstjänsten hålls i regeringsområdet Whitehall och består i att medlemmar av kungafamiljen och regeringen marscherar fram och lägger en vallmokrans vid den lokala kenotafen.

Den röda pappersvallmon är den enda symbol som BBC tillåter sina nyhetsuppläsare att ha på sig i sändning. Just de yrkeskårer som vanligtvis förväntas hemlighålla vilka välgörenhetsorganisationer de stöder – journalister, politiker och poliser – har veteranvallmodispens.

Blodröd blomstring

Faktum är att vallmolös medverkan i brittisk television under november månad oftast bestraffas med hatbrev av typen ”Min far stred vid el-Alamein och man får vara tacksam att han inte längre finns bland oss för att uppleva denna skymf”.

Teveproducenter brukar vara garderade med reservblommor att nåla fast på glömska gäster och programledare. Det enda som är mer kontroversiellt än ingen pappersvallmo är en vit pappersvallmo. Enligt BBC:s policy får inte presentatörer bära det vita hågkomstalternativet för att det antyder ett pacifistiskt ställningstagande. Vallmohistorik: Drygt tio miljoner soldater dödades i första världskriget. Hur många civila som dog är okänt, men den gängse uppskattningen är 1,4 miljoner.

De soldater som stred i Belgien och Nordfrankrike märkte med vilken sisu och ymnighet den spröda vallmon grodde i skyttegravar och granatgropar. Flanderns nakna fält översållades varje sommar av blodröd blomstring. Vallmon växer än i dag på Flanders fält, närd av benen från första världskrigets barnsoldater. Den kanadensiske militärläkaren John McCrae skildrade 1915 upplevelsen i dikten På Flanders fält, vilken inleds:

McCrae fick själv aldrig se slutet på skyttegravskriget. Han dog 1918 i lung- och hjärnhinneinflammation, förvärrade av en gammal gasskada. Hemvändande amerikanska militärer gjorde vallmon till sitt emblem och lät konstgjorda vallmor tillverkas av kvinnor i det krigshärjade Nordfrankrike.

Behov av bistånd

Intäkterna öronmärktes för krigsskadade barn. I Storbritannien återvände de utmattade soldaterna från krigets vidrigheter till en bedrövlig tillvaro. Många av männen led av rörelsehinder eller granatchock. Många var fysiskt eller mentalt arbetsoförmögna. Ytterligare många fann att det ändå inte fanns några jobb. Den pension de fick av staten var otillräcklig.

1921 gick flera små veteranorganisationer samman och bildade RBL i syfte att bistå före detta militärer, särskilt funktionsnedsatta, och deras familjer. En fransyska som hjälpte till att organisera produktionen av artificiella vallmor föreslog att RBL skulle sälja blommorna för att dra in pengar. RBL gillade idén och la in en beställning på 1,5 miljoner till 11 november 1921. Blommorna sålde slut på momangen.

Den första vallmoappellen drog in 106 000 pund, vilket motiverade RBL att grunda en egen vallmofabrik med krigsskadade veteraner som arbetskraft. Hågkomstens röda vallmo blev snabbt en etablerad del av den brittiska kulturen. Hittills i år har den synts på såväl Julian Assanges rockslag som BNP-ledaren Nick Griffins. 2010 års appell gick med en vinst på 36 miljoner pund.

Resolution mot krig

”Kvinnoförbundet för spridning av kooperation har börjat. Alla som önskar ansluta sig bör skriva namn och address till Mrs. Acland, Fyfield Road, Oxford.”

I och med denna lilla annons i ett hörn av tidningen Co-operative News 13 april 1883 började Storbritanniens kooperativa kvinnogille. Inledningsvis låg dess fokus på frågor såsom minimilöner och moderskapshjälp.

I april 1914 deltog gillet i en kvinnokongress i Haag, varunder en resolution som var helt emot krig antogs enhälligt. Så startade det kooperativa kvinnogillets aktiva fredsarbete. 1921 vädjade dess kongress bland annat om ”upphörande av den provokativa tävlan inom kapprustning” samt ”rening av politik och utbildning från militarism i alla dess former”.

1933 gav kvinnogillet upphov till den vita pappersvallmon – inte som en förolämpning mot dem som dött i skyttegravskriget, utan som en protest mot den fortsatta krigshetsen. Året därpå gick den nygrundade pacifistorganisationen Peace Pledge Union (PPU) med i distributionen av vita vallmor. Intäkterna öronmärktes för vapenvägrare.

Ingen vallmo neutral

Under återstoden av 30-talet förlorade många kvinnor som använde vita vallmor sina arbeten. 1938 instiftade PPU traditionen att hålla alternativa minnesceremonier. En pacifistisk åminnelsegudstjänst i London utmynnade i en marsch till Whitehallkenotafen, där en vit vallmokrans framlades.

Ingendera pappersvallmo är värdeneutral. I Nordirland räknas det röda emblemet som en symbol för protestantisk lojalism på grund av dess koppling till engelsk patriotism. Royal British Legion tycks inte ha några önskemål om att bli överflödiga. De ser Storbritanniens pågående militära insatser som nödvändiga och refererar på sin hemsida till drottningens soldater som ”våra hjältar”.

De regeringsmedlemmar som nu bär röda vallmor med stolthet har med glädje skurit ned på välfärd och offentlig undervisning för att finansiera drottningdömets militära utgifter och skatteförmåner till vapenindustrin. Harry Patch, den siste brittiske första världskrigsveteranen, dog 2009, 111 år gammal. I sina memoarer The Last Fighting Tommy kallade han RBL:s högtidlighållanden ”bara show business”.