Forskare vid Aalto-universitet i Finland har i forskningsprojektet Tasa-arvoa palkkaukseen (Jämställd lön), TAPAS, undersökt hur finska organisationer lyckas med att främja lika lön.
Arbetet med lönesättning följdes i 18 organisationer – däribland Helsinki stad, försvarshögskolan, Finlands kommunförbund, gränsbevakningen och små till medelstora företag – under åren 2009-2011. Fastän de flesta hade ambitionen att främja jämställdhet i lönesättningen, realiserades detta inte alltid i praktiken.
En orsak var att jämställdhet sällan fanns med som ett tydligt mål i lönesättningen, utan antogs vara en självklar del av lönesystemet. Dessutom saknades det ofta en uppföljning av lönesystemets effekter på jämställdheten.
– Ett stort problem verkar vara att organisationerna inte förstår konceptet lika lön. När de gör jämställdhetsplanering och löneöversyn, jämför de bara män och kvinnor som arbetar inom exakt samma jobb eller har samma titel – inget därutöver, säger Paula Koskinen, en av forskarna vid forskningscentret BIT som står bakom rapporten.
Gamla värderingar
Resultatet blir att organisationerna inte tänker att de har något problem med lika lön, eftersom män och kvinnor får samma lön för samma jobb.
Ett annat problem var att även om de flesta organisationer använde sig av ett lönesystem som baseras på en bedömning av arbetets kravnivå och den anställdes prestation – vilket anses främja lika lön – fuskades det vid tillämpningen av lönesystemen. Dessutom påverkades bedömningen av gamla värderingar och hierarkier.
– Resultatet blev att kvinnor mestadels fortsatte att arbeta på lägre och män på högre positioner, säger Paula Koskinen.
Arbetet för jämställda löner försvårades inom vissa organisationer av de många olika lönesystem som finns på arbetsmarknaden. I synnerhet när en arbetsgivare tillämpade flera olika lönesystem, vilket kunde leda till att olika personalgrupper behandlades olika och ibland diskriminerades.
När de anställdas prestationer skulle bedömas i lönesamtal, fick jämställda löner emellanåt stå tillbaka eftersom arbetsgivaren inte hade pengar att betala för löneökningar.
Betyder det att jämställdhet ansågs vara för dyrt? Och vidare: innebär det att vissa organisationer är beroende av kvinnor som billig arbetskraft?
– Det kan finnas sådana problem också, men jag tror att ett större problem är arbetsvärderingsprocessen; hur man genomför den utan fördomar om kön. Det tycks vara mycket svårt. Och även erkänna att de jobb som kvinnor utför faktiskt är mer krävande än man traditionellt har tänkt sig.
Ses som naturligt
Enligt Paula Koskinen ligger grundproblematiken i att det ofta ses som naturligt att kvinnor och män gör olika jobb och att löneskillnader därför inte anses vara någonting att oroa sig för.
Hur kan resultaten från era studier användas?
– Jag tror att TAPAS resultat kan användas för att vidareutveckla jämställdhetslagstiftningen i Finland, särskilt gällande jämställdhetsplanering och de riktlinjer som finns för att jämföra löner i arbeten som bedöms av olika slags lönesystem. Resultatet kan även användas för att utveckla mer jämlika lönesystem. Det finns fortfarande mycket att göra på detta område: system och rutiner är långt från perfekta och långt från jämställda. Det tas ofta för givet att så kallade "nya lönesystem" främjar lika lön, när de inte nödvändigtvis gör det. Och några lönesystem kan vara bättre i syfte att främja lika lön än andra, säger Paula Koskinen.
