Till grund för diskussionen låg en rapport skriven av LO-ekonomen Alica Selmanovic. LO förespråkar att fas 3 läggs ner.

Den enda som tyckte annorlunda under seminariet var Bettina Kashefi, statssekreterare från arbetsmarknadsdepartementet. ”Det är en delikat balansgång” sade hon apropå att arbetsgivare får cirka 5 000 kr i månaden per heltidsarbetande person. Något som gör att fas 3-sysselsättning kan göras till företagsidé. Hela företagets vinst kan då komma från dessa statsbidrag som ska täcka sparsam handledning samt lokaler.

Kashefi ansåg ändå att det blir svårt att hitta andra alternativ då företag inte väljer att öppna dörren för människor som har det svårt att ta sig in.

– Regeringen äger inte den här frågan ensam. Alla måste hjälpa till, sade hon.

Nödhjälpsarbete

LO-ordförande Wanja Lundby-Wedin satte in fas 3 i ett historiskt perspektiv. Hon jämförde åtgärden med AK-arbete, ett slags nödhjälpsarbete som fanns under 20-talet. Arbetslösa fick då 75 procent av minimilönen för arbete, det vill säga av den lönenivå statare hade, för att utföra grovarbete.

Fackförbunden reagerade, vilket ledde till att de jobben reglerades via kollektivavtal. Sedan dess har en rad olika arbetsmarknadsåtgärder följt. Utvecklingen har lett fram till den moderna arbetslinje där så många som möjligt ska sysselsättas. Något samtliga deltagare i seminariet ställde sig positiva till även om deras metoder ser olika ut.

Det finns två grupper i fas 3. De som efter att a-kassan tagit slut har varit arbetslösa i ytterligare 450 dagar slussas in i fas 3-verksamheter. Ersättning får de via Försäkringskassan.

Snittlönen för kvinnor i den gruppen ligger på 8 888 kronor före skatt, något lägre än männens snittlön på 9240 kronor. Det finns dock en annan grupp i fas 3 som inte får någon ersättning alls. Det är de som aldrig haft rätt till a-kassa. Efter 450 dagars arbetslöshet förlorar de sin ersättning på 4 906 kronor i månaden. De blir då försörjda av anhöriga eller får försörjningsstöd – 2 830 kr plus boendekostnader.

Det här duger inte, anser LO. Den som arbetar ska få riktig lön och omfattas av kollektivavtal med sjukförsäkringar och pensioner.

Inte meriterande

LO:s alternativ till fas 3 är att stärka stödet till arbetsgivaren vid subventionerade anställningar. LO vill bland annat höja taket för särskilt anställningsstöd. Att få in åtgärder som praktik och arbetsmarknadsutbildning redan tidigt i arbetslösheten är också viktigt. Fokus på jobbsökaraktiviteter, samt skuldbeläggande och straffåtgärder för de arbetssökande som misslyckas, fungerar inte. Oftast är det bristfälliga meriter snarare än bristande jobbsökarflit som är problemet. Fas 3-sysselsättning brukar tyvärr inte vara särskilt meriterande.

Ingrid Burman, representant för Handikappförbunden, uttryckte under seminariet en önskan om att varje individ ska ha möjlighet att jobba 100 procent av sin förmåga. För att det ska fungera behövs strukturella åtgärder där man ser till att människor inte fastnar i en fattigdomsfälla på grund av medfödd eller förvärvad funktionsnedsättning. Staten bör gå in med stöd för att få arbetsgivare att anställa, ansåg hon.

Det finns två generella grupper som är överrepresenterade i fas 3 i jämförelse med andra arbetslöshetsfaser. Funktionshindrade och arbetssökande som är över femtio år. Åldersdiskriminering och särskilt behov av stöd kan spela in här. Bland utlandsfödda, som också nämns flitigt i dessa sammanhang, är arbetslösheten däremot något lägre i fas 3 än i andra stadier enligt 2011 års siffror.