PAS (Parental Alienation Syndrome) är en teori som skapats av läkaren Richard Gardner i USA. Gardner har beskrivit hur han kom på sin teori under 1980-talet när han sett att antalet vårdnadstvister hade ökat under 1970-talet. Han konstaterade att föräldrar i vårdnadstvister försökte anklaga varandra för sådant som skulle få den andra att framstå som en sämre förälder. Han ansåg att mammor för att förtala pappor även kunde anklaga pappan för att han begått sexuella övergrepp mot barnet, och att mammorna sedan fick barnen att påstå detta.

Men det fanns många fall där det var tydligt att berättelser om övergrepp ursprungligen kom från barnet själv. Om det var barnet som först anklagade pappan för sexuella övergrepp, kunde man i de fallen inte tala om hjärntvätt eller programmering av barnet, ansåg Gardner, eftersom barnet var den som tog initiativ till fjärmandet. (1) Istället drev han att barnet genom att utsättas för en särskild sorts manipulation från mamman hade drabbats av ett medicinskt syndrom, vilket fick barnet att ta avstånd från pappan.

Definition och kriterier

Enligt Gardners definition är PAS en sjukdom som drabbar barn just vid vårdnadstvister. (2) Det är barnet som lider av sjukdomen, och den manipulerande mamman kallas alienerande eller alienatorn, medan den anklagade pappan blir alienerad.

Kriterierna för att barnet lider av PAS är enligt Richard Gardner:

1. Svartmålningskampanj.
2. Vaga eller absurda förklaringar till avståndstagandet.
3. Avsaknad av tvekan eller kluvenhet. (Det vill säga i förhållande till den förälder barnet tar avstånd från.)
4. ”Oberoende tänkare”- fenomenet. (Med det menar Gardner att ett symtom på PAS är att barnet hävdar att hon eller han uttrycker sin egen vilja, och förnekar att hon/han blivit påverkad att säga det hon/han gör.)
5. Reflexmässigt stöd till den alienerande föräldern i vårdnadstvisten mellan föräldrarna.
6. Avsaknad av skuldkänslor för den grymhet barnet utsätter den alienerade föräldern för.
7. Att lånade scenarier förekommer. (Med det menas att barnet antas använda uttryck eller beskrivningar som barnet inte kommit på själv.)
8. Spridande av fientligheten till att omfatta den alienerade förälderns släkt och vänner.

Punkt 1, svartmålningskampanj, innebär enligt Gardner att barnet konsekvent uttalar sig negativt om den förälder som barnet tar avstånd från.

Om barnet i motsats till punkt 2 inte alls uttrycker sig vagt, utan bestämt säger att pappan har begått sexuella övergrepp mot henne eller honom, menar Gardner att punkt 2 ändå kan antas vara uppfyllt om barnet inte är tillräckligt tydligt i beskrivningen av de konkreta övergreppen alternativt om barnet beskriver övergrepp som framstår som otroliga.

Kritik mot teorin

Kritiker mot PAS-teorin menar att punkt 4 i praktiken innebär att barns berättelser därmed kan avfärdas utan argument eller motivation. På motsvarande sätt innebär punkt 5 att man förnekar att ett barn kan ha en tydlig och uttalad önskan att få bo hos den förälder som inte utsätter barnet för övergrepp.

Även punkt 6 utgår från att ett barns berättelse om övergrepp inte kan vara sann, eftersom en sann berättelse knappast borde beskrivas som att barnet visar ”grymhet” mot förövaren. Kritiker påpekar dessutom att det är vanligt att förövares släkt och vänner misstror barns berättelser om sexuella övergrepp och förnekar att de skulle ha skett.

Kritikerna av PAS-teorin menar alltså att kriterierna för PAS i själva verket stämmer in på barn som faktiskt har blivit utsatta för övergrepp av en förälder. (3)

Manipulerande mammor

Richard Gardner drev att det med få undantag var mamman som var den manipulerande föräldern – som därför borde förlora vårdnaden – och pappan den alienerade i vårdnadstvisterna. (4) Som expert på sin egen teori vittnade Richard Gardner sedan i hundratals rättegångar i USA till incestanklagade pappors fördel.

Både Gardners teori och hans expertvittnesmål fick kritik för avsaknaden av vetenskapliga fakta och för att han i själva verket stöttade förövare. Mot slutet av 1990-talet ändrade sig Richard Gardner och hävdade att situationen då hade förändrats så, att det lika ofta var pappan som manipulerade barnet. (5) I praktiken har dock PAS fortsatt att användas i vårdnadstvister för att ge pappor vårdnaden.

Olika stadier

Richard Gardner skrev att PAS kan förekomma i tre former; mild, måttlig och svår. Han gjorde också ett schema över hur symtomen såg ut i de olika formerna.

Avprogrammering

Trots att Richard Gardner drev att PAS var en sjukdom, ansåg han inte att den ska behandlas alls i sin milda form, eftersom ”sjukdomen” enligt honom kommer att läka ut hos barnet när mamman förstår att hon får behålla vårdnaden. Måttlig respektive svår PAS ansåg Gardner ska ”behandlas” genom juridiska beslut, och ibland även psykoterapeutiska – men inte i form av traditionell psykoterapi.

Gardner var mycket kritisk till domare som rekommenderar ”traditionell terapi” vid PAS. Varken mamman eller barnet kan tillgodogöra sig sådan terapi, menade Gardner, eftersom de inte har någon insikt om sina psykiska problem. Istället ska ”PAS-barn” jämföras med ungdomar som lurats in i sekter. Barn som lider av PAS måste, precis som barn som levt i sekter, avprogrammeras av speciellt tränade avprogrammerare. De måste också tvingas bryta kontakten med alienatorn, precis som barn som ska kunna avprogrammeras från sekter måste lämna sekten.

Richard Gardner skrev om traditionella terapeuter, att de inte kan behandla barn med PAS eftersom de inte kan hantera de speciella tekniker som måste användas. ”Genom hela sin utbildning har de fått lära sig att det är extremt viktigt att 'lyssna' på barn, att 'respektera' dem, och att vara verkligt lyhörd för deras behov.” (6)

Men familjer där PAS förekommer måste behandlas annorkunda, konstaterade Gardner. ”De [PAS-terapeuterna] måste känna sig bekväma med att avstå från traditionell sekretess, eftersom de måste kunna kommunicera fritt med advokater och domstolen om vad som sker i terapisessionerna. De måste känna sig bekväma med auktoritära och till och med diktatoriska metoder...” (7)

Behandling genom tvång

Gardners rekommendation för den måttliga formen av PAS var att den vanligtvis ska behandlas juridiskt genom att mamman får behålla vårdnaden, men att domstolen slår fast att barnet måste gå till en särskild PAS-terapeut/avprogrammerare, samt att mamman ska tvingas till detta genom att antingen annars tvingas betala böter, försättas i husarrest eller spärras in (på sjukhus eller i fängelse).

Gardner rekommenderade vidare att det ibland är nödvändigt att även i de måttliga fallen överlåta vårdnaden till pappan och att mamman då endast bör få ”extremt begränsat umgänge”, eventuellt under övervakning. I de fallen behöver barnet inte behandlas terapeutiskt, menade Gardner, eftersom mamman inte får möjlighet att vidare manipulera barnet.

Vid de svåra fallen av PAS rekommenderade Gardner att vårdnaden överförs till pappan och att mamman inte får ha någon som helst kontakt med barnet, inte ens per telefon eller brev. I de fallen menade Gardner även att barnen kan hotas med fängelse, eftersom det kan få dem att välja att bo hos den hatade pappan – för att det trots allt kanske är bättre än fängelse. (8)

”Läsaren märker att ingen av dessa åtgärder involverar terapi. De är dock 'terapeutiska' i den mening att de kan förutsägas minska PAS-indoktrineringen i de allra flesta fall. Faktum är att man kan hänvisa till en kort period av fängelse som 'korttidsterapi'.” (9)

Saknar vetenskapliga belägg

Richard Gardners teori om PAS saknar vetenskaplig förankring. Den grundar sig bara i vad han själv säger sig ha sett. PAS finns inte med i någon vedertagen diagnosförteckning, och saknar vetenskapligt stöd. Richard Gardner dog 2003. Numera kallas hans teori lika ofta PA, PAL eller PAD (Parental Alienation Disorder) eller helt enkelt föräldraalienation.

HÄR kan du läsa om hur PAS-teorin trots bristen på vetenskapliga belägg används i vårdnadstvister av socialtjänst och rättsväsende i Sverige.

I kommande artiklar i Feministiskt Perspektivs serie om PAS ska vi ta upp mer om dem som främst sprider PAS-teorin i Sverige.

Noter:
1. ”Because of the child’s contribution, I did not consider the terms brainwashing, programming, or other equivalent words to be applicable.” i artikeln Denial of the Parental Alienation Syndrome Also Harms Women.
2. ”The parental alienation syndrome (PAS) is a disorder that arises almost exclusively in the context of child-custody disputes.” i artikeln The Empowerment of Children in the Development of Parental Alienation Syndrome. Richard A. Gardner, M.D. i The American Journal of Forensic Psychology 20(2):5-29, 2002.
3. Kanal24:s information om PAS och dess kriterier: www.kanal24.info/pdf/pas.pdf
4. Recommendations for Dealing with Parents Who Induce a Parental Alienation Syndrome in Their Children, Richard A. Gardner, M.D. i Journal of Divorce & Remarriage, Volume 28(3/4), 1998, p. 1-21
5. Parental Alienation Syndrome (2nd Edition), Richard A. Gardner, M.D. Addendum II – March 2000.
6. ”Therapists not familiar with the special techniques necessary for the treatment of PAS children are very likely to empower them. Throughout their training they have been told that it is extremely important to 'listen' to children, to 'respect' them, and to be really sensitive to their needs.” i artikeln The Role of the Judiciary in the Entrenchment of the Parental Alienation Syndrome (PAS), Richard A. Gardner, M.D.
7. ”They must be comfortable with waiving traditional confidentiality, because they must be able to communicate freely with attorneys and the court regarding what occurs in the sessions. They must be comfortable with authoritative and even dictatorial approaches...” i artikeln The Role of the Judiciary in the Entrenchment of the Parental Alienation Syndrome (PAS), Richard A. Gardner, M.D.
8. Parental Alienation Syndrome (2nd Edition), Richard A. Gardner, M.D. Addendum I – June 1999.
9. ”The reader will note that none of these measures involve therapy. However, they are 'therapeutic' in the sense that they will predictably reduce PAS indoctrinations in the vast majority of cases. In fact, one might refer to a short term of incarceration as 'shortterm therapy.'” Parental Alienation Syndrome (2nd Edition), Richard A. Gardner, M.D. Addendum I – June 1999.