När Marockos kung Mohammad V deklarerade 2005 att landet skulle ändra sin femtio år gamla lagstiftning som endast gav marockanska män rätt föra vidare sin nationalitet kunde landets kvinnorättsorganisationer räkna hem en seger. Lika rätt till medborgarskap är en fråga som de drivit under många år.
Det dröjde två år, till juli 2007, innan lagen drevs igenom. Sedan dess har kvinnor som skaffar barn med icke-marockaner samma lagstadgade rätt som marockanska män att överföra sin nationalitet. ”Varje barn som är fött i Marocko av en marockansk moder och en utländsk fader är en marockansk medborgare, så länge han eller hon är bosatt i landet” säger det nya tillägget. Denna lag innefattar även barn som föddes innan förändringen.
Enväldigt kungabeslut
Många tusen personer – marockanska kvinnor, deras barn, de utländska föräldrarna – har påverkats positivt av lagändringen. Familjer som tidigare stått utanför det system av rättigheter som är förbehållet medborgare har nu en helt annan trygghet och säkerhet.
Reformen var välkommen men kritiserades för att, liksom många offentliga beslut i Marocko, komma från kungen och inte från landets regering. ”Jag har, i min kapacitet som kung … beslutat att barn till marockanska mödrar ska ha rätt att få marockanskt medborgarskap” lät hans kungörelse av lagen.
Även om Mohammad V ses som en långt mer liberal och förändringsbenägen monark än sin företrädare, hans far Hassan, genomfördes lagändringen främst tack vare Marockos kvinnorättsrörelse. Landets äldsta feministiska grupp, Association Démocratique des Femmes du Maroc (ADFM), drev sedan 2001 en kampanj på såväl nationell som regional nivå.
– Vi arbetade länge med frågan om nationalitet. Den tidigare lagen var diskriminerande och orsakade problem för många, framförallt barn vars fader var utanför bilden. Men nu, tack vare vårt och andra organisationers arbete, kan kvinnor ge sin nationalitet till dessa barn, sa Mouna al-Moutamassik från ADFM i Casablanca.
Lagförändringen är ett i raden av positiva steg som Marocko tagit under de senaste åren. Det största framsteget var reformen av Moudawana, landets familjelagstiftning, i oktober 2003. Jämfört med hur det tidigare såg ut är förändringarna långtgående. Kvinnor är inte längre bundna enligt lag till sina makar eller manliga familjemedlemmar för godkännande i frågor som äktenskap, utbildning eller anställning. De har nu lika rätt till skilsmässa, något de inte hade tidigare, och en stärkt rätt till ekonomisk kompensation och vårdnad om gemensamma barn.
Ointresserade politiker
I juli 2011, efter att den arabiska revolutionens protester spridits till Nordafrikas västligaste kust, lades en reformerad konstitution fram. Denna innebar ytterligare utveckling mot ett jämlikt Marocko, och inkluderar i artikel 19 ett uttalat förbud mot diskriminering på grund av kön.
– Den senaste tidens utveckling utgör inte bara en positiv förändringsprocess, utan demonstrerar även vilken stark och självständig feministrörelse Marocko har, sade Lina Abou Habib, företrädare för libanesiska CRTD-A som tillsammans med regionala partners driver frågan om lika rätt till nationalitet.
Zineb Belmkaddem, en demokratiaktivist från Marockos 20 februari-rörelse, är även hon positiv till de senaste årens förändringar, även om hon ser att mycket återstår att göra.
– Visst är det så att Marocko utgör ett exempel för resten av regionen, speciellt efter den reformerade Moudawana och den nya konstitutionen. Det viktigaste nu är att implementera artikel 19, mot diskriminering. Jag skulle säga att de flesta politikerna inte ens låtsas bry sig om den.
