Likt många grannländer har Jordanien en diskriminerande nationalitetslagstiftning. Trots att landets konstitution erkänner nationalitet som en individuell mänsklig rättighet behandlas jordanier olika beroende på sitt kön. Män som gifter sig och skaffar barn med icke-jordanska kvinnor kan föra vidare sitt medborgarskap till sin familj; kvinnor tillåts inte göra detsamma.
– Det finns ingen jämställd behandling, sa Nermeen Murad som leder centret för information och forskning vid Jordaniens King Hussein Foundation till det lokala magasinet JO.
Många jordanska kvinnor är drabbade av lagstiftningen. Enligt Arab Women Organization (AWO) var 66,000 jordanska kvinnor gifta med icke-jordanska män i slutet av 2009. De flesta av dessa lever i Jordanien med sina familjer, men utan att deras barn och makar kan åtnjuta samma rättigheter som jordanska medborgare. I en rapport som AWO gav ut 2010 sade 94% av de intervjuade kvinnorna att de är oroliga för den osäkra framtid deras barn står inför utan jordanskt medborgarskap.
Drottningen mötte motstånd
Flera aktörer inom det jordanska civilsamhället driver frågan, liksom en del politiska aktörer. Under sitt öppningstal vid 2003 års Arab Women’s Summit utlovade drottning Rania en förändring som skulle ge kvinnor samma rätt som män att överföra det jordanska medborgarskapet till sina barn (inte sina äkta makar). Men förslaget stötte på hårt motstånd och ledde endast till att man nu kan ansöka om detta i specifika fall.
Det jordanska samhället är socialt och religiöst konservativt, något som utgör ett hinder i kampen för en jämlik lagstiftning. Men det starkaste argumentet rör landets demografi. Jordanien är hem åt fler flyktingar per capita än något annat land i världen, och frågor om identitet och nationell tillhörighet är i allra högsta grad politiserade. Den största gruppen som kommit är palestinier, vilka var tvungna att lämna Israel efter statens bildande 1948 och vid senare tillfällen. I dag har ungefär hälften av Jordaniens befolkning palestinska rötter.
En stor del av de blandade äktenskapen är mellan jordanier och palestinier, vilket gör kampen för en jämställd lagstiftning svår. Från offentligt håll avfärdas alla politiska förslag som kan ses som argument för att Jordanien skulle vara ett ”alternativt hemland” till det palestinska folket. En källa från utrikesministeriet sade till AWO att den ojämlika lagen ”inte är baserad på diskriminering av kvinnor utan endast är en politisk fråga som har att göra med läget i Mellanöstern”.
Överlevnadsfråga för de berörda
För de som förespråkar en jämlik lagstiftning är detta argument inte hållbart: det är lika vanligt för jordanska män att gifta sig med palestinska kvinnor.
– En palestinsk kvinna kan gifta sig med en jordansk man och få medborgarskap, och deras barn blir automatiskt jordanier, sade Nermeen Murad.
Oavsett orsak är följderna många och negativa. Kvinnorna och deras familjer har inte samma möjlighet att resa inom och utanför landet, de utsätts för utfrågningar och riskerar i vissa fall att bli häktade. Möjligheterna att arbeta och studera, samt tillgången till hälso- och sjukvård är inte desamma för de utan medborgarskap.
Situationen är svårare för familjer i tuffa socio-ekonomiska förhållanden. Enligt AWO:s studie var möjligheten att få jordanskt medborgarskap för många sådana familjer ”en fråga om överlevnad”. De som lever i fattigdom blir dagligen påminda om hur ekonomiska rättigheter hänger samman med nationalitet. Känslan att inte vara rättmätiga medborgare i sitt eget land däremot, uttrycktes av kvinnor i alla grupper.
– Jag blir inte behandlad som en människa då jag måste gå igenom alla offentliga procedurer vid inrikesministeriet, sade en av de intervjuade kvinnorna.
I och med 2011 års protester i arabvärlden ser jordanska kvinnorättsaktivister nu nya möjligheter att driva frågan. Även om Jordanien inte sett lika omfattande demonstrationer som exempelvis Egypten och Bahrain, så har reformer utlovats. Och – viktigast av allt – debattklimatet har förändrats till att bli mer öppet.
