Elva motioner om åtgärder mot den växande barnfattigdomen i Sverige har kommit in under motionsperioden. De kom från ledamöter från S, V och MP, och de krävde exempelvis en utredning av barnfattigdomen, en nationell handlingsplan mot barnfattigdom respektive en åtgärdsplan för att människor inte ska hamna i fattigdom.

Flera av motionerna uttalade oro över de tre mest utsatta grupperna av barn; barn i storstädernas förorter, barn med utländsk bakgrund och barn till ensamstående. I åtgärdskraven ingick bland annat rätt till barnomsorg på obekväm tid, förstärkta trygghetssystem, höjt underhållsstöd och ökade möjligheter till skuldsanering.

I riksdagsdebatten påpekade Magnus Ehrencrona (MP) att FN:s barnrättskommitté har uppmanat Sverige att överväga en handlingsplan för att bekämpa barnfattigdomen. Ehrencrona avslutade med att fråga om inte Sverige borde göra som FN:s barnkommitté föreslår? Han upprepade sedan sin fråga i flera repliker, men Helena Bouveng (M) undvek varje gång att svara.

Roland Utbult (KD) föreslog att riksdagsledamöterna skulle sluta använda uttrycket barnfattigdom. Istället föreslog han uttrycket ”barn i ekonomisk utsatthet”.

Efter debatten avslog riksdagsmajoriteten samtliga motioner om barnfattigdom. Istället ställde sig riksdagsmajoriteten bakom allianspartiernas gemensamma linje:

”Riksdagen välkomnar regeringens åtgärder inom bland annat socialpolitiken, arbetsmarknadspolitiken, den ekonomiska familjepolitiken och utbildningspolitiken. Åtgärderna bidrar enligt riksdagen till att minska ekonomisk utsatthet bland barnfamiljer.”

Helena Bouveng (M) undvek att svara om FN:s barnkommittés förslag om handlingsplan
och Roland Utbult (KD) ville få riksdagsledamöterna att sluta kalla det ”barnfattigdom”.
Foto: Pressbilder