Det var i förra numret av Feministiskt Perspektiv som Lasse Anrell tog bladet från munnen och levererade en rad starka åsikter kring sportjournalistiken på Aftonbladet och på övriga sportredaktioner.

Bland annat menade han att det finns ett ointresse för damidrott.

– Sa han så? Nej, det kan jag inte säga att det stämmer. Min syn, och jag har varit med länge eftersom jag fyllt 60, är att det varit en fantastisk uppryckning över tid. Och det beror mycket på de senaste 20 årens damidrott har varit så framgångsrik. När det gäller till exempel friidrott, skidor och simning är det snarare en kvinnlig dominans, säger Göran Löwgren på Dagens Nyheter

Jakob Sillén, chef över Radiosporten, håller inte heller med om att det går att beskriva en hel bransch på det sättet.

– Jag tycker det skiljer sig från redaktion till redaktion och vilken typ av media man arbetar på. Tittar jag på kvällspressen tycker jag att de har betydligt mer slagsida än vad många andra redaktioner har. De satsar mer på sådant de tror säljer och då tror jag att vissa saker kan stryka få foten, säger Jakob Sillén.

”Inte vår uppgift att skapa ett intresse”

Samtidigt konstaterar de båda sportcheferna snabbt att det är stor skillnad mellan individuella sporter och lagidrott.

Vill man leta efter skillnad i bevakning kan det vara svårt att hitta det när det gäller till exempel Charlotte Kalla och Markus Hellner. Däremot skiljer det avgrunder mellan bevakningen av herrarnas och damernas lagidrotter.

– Det är en samlad bild av traditionen om vad folk vill läsa och se. De undersökningar som gjorts visar att det är Elitserien i hockey och Allsvenskan i fotboll som folk vill ha. Sedan kommer ingenting, ingenting och så kanske basket och handboll. Damfotbollen lockar en del, men damhockey är nästan försumbar, säger Göran Löwgren.

– Det är kring lagidrotterna för damer vi har den här diskussionen. Vi måste alltid ta vårt ansvar, men vi måste också hitta rätt balans när vi bedömer intresset mellan olika delar. Vår uppgift är inte att skapa eller jobba upp ett intresse utan snarare att spegla det, säger Jakob Sillén.

Både menar att om man ska diskutera sportjournalistik och vilka sporter som får utrymme och uppmärksamhet är det också viktigt ta ett kliv bakåt och se vad som hänt de senaste tio-tjugo åren.

Det har nämligen skett stora förändringar bland sportpubliken. Det handlar framför allt om att herrfotbollen hela tiden får en allt starkare position.

Hitta en balansgång

På 1970-talet betydde internationell fotboll Tipsextra en gång i veckan och få svenska spelare var utlandsproffs. Nu går det att kolla på fotboll varje kväll. Det tillsammans med antalet svenska utlandsproffs har ökat har gjort att många fler ligor – både i Europa och utanför – blivit en del av redaktionernas bevakningsområde.

Det har påverkat sportjournalistiken på många sätt.

– Samtidigt går det tungt för dagpressen och man tar ner på personal och antal sidor. Då ryker damhandbollen och damfotbollen precis som herrsporterna som ligger på samma nivå. De försvinner, för vi kan inte bara strunta i landslaget i fotboll eller i Djurgårdens hockeymatcher. Förut var det en självklarhet att referera handboll och bandy, nu kan det bli en notis, säger Göran Löwgren.

– Det är en svår fråga och det gäller att hitta en balansgång. I vårt uppdrag ingår det att tillgängliggöra herrarnas allsvenska fotboll och elitserien i hockey för allmänheten, även för dem som inte köper betalteve-kanaler. De är de serier med störst publikintresse. Samtidigt ska vi också lyfta fram damidrott och även mindre idrotter oavsett om det handlar om män eller kvinnor, utifrån både intresse och relevans, säger Jakob Sillén.

Det man också kan fundera på är att om många konkurrerar om samma läsare – något hårddraget: fotbolls- och hockeyintresserade män – borde det också finnas helt nya målgrupper som inte hittar till sportsidorna i dag.

Är det inte lite konstigt att ingen utvecklar en sportjournalistik som lockar dem?

– Jag tror inte det går att locka nya läsare så enkelt. Det är inte säkert att de som går och gymmar är intresserade av att läsa om hur det går för Veronika Wagner. Jag har varit med om nischsatsningar förut, till exempel satsade vi på golf när jag jobbade på Svenska Dagbladet. Men hur man än vänder och vrider på det har vi de där siffrorna. Folk vill helst läsa om fotboll och hockey, säger Göran Löwgren.

Lyssnarna vänjer sig

Diskussionen kommer sedan in på hur det rent konkret går att arbeta med jämställdhetsfrågan inom sportjournalistiken. På båda redaktionerna förekommer arbete i frågan.

– Vi har en policy som säger att om vi med journalistisk heder kan välja att ta en bild på tjej istället för kille då gör vi det. Och vi letar aktivt efter kvinnliga idrottare i de fall när vi ska skriva om många mindre idrotter, till exempel orientering, säger Göran Löwgren.

– Vi har arbetat med att få fler kvinnliga referenter. Vi tyckte det var synd att det bara var män som refererade matcher och därför drog vi igång det här. Och där märker vi att efter ett tag nu när vi fått in fler kvinnor har det blivit ett lättare klimat för dem. Lyssnarna vänjer sig och de som orkar käbbla om kvinna inte ska referera hockeymatcher för män är numera ett övergående fenomen, säger Jakob Sillen.

Feministisk Perspektiv har sökt Aftonbladet sedan förra veckan för att höra deras åsikt i de här frågorna, men ännu inte fått något svar.