Allt som är bra för ensamföräldra-familjerna är bra för kärnfamiljen. Allt som är bra för fattiga ensamföräldrar är bra för alla ensamföräldrar. Det har varit mitt (provokativa?) mantra sedan EU-året 2010 och dess fokus på fattigdom och social utestängning.

Ja, barnfattigdom förresten, ett populärt medieord men helt fel i mina ögon. Det handlar om fattiga barnfamiljer som i dagens samhälle inte har råd med vinterskor, glasögon, medicin eller tandläkare. Det är väl samhällsfattigdom om något, när det finns ett samhälle som tillåter barn och föräldrar att leva så!

Det finns tusentals små och stora lösningar på denna fattigdom, men jag nöjer mig med att flagga för Sveriges Makalösa Föräldrars tre käpphästar, som jag hävdar markant skulle förbättra situationen för de ca 60 000 ensamstående mammor som lever under låginkomstgränsen och för de ca 11 procent barn som befinner sig i så kallad relativ fattigdom.

1. Höj underhållsstödet

Underhållsstödet höjdes med ynka 100 kr för 12-13 år sedan, och innan dess var det fyra-fem år innan den förra höjningen. 1273 kronor gånger två är helt enkelt inte vad ett barn kostar, särskilt inte en tonåring, så stödet behöver också åldersdifferentieras.

Så hur skulle denna satsning komma alla barnfamiljer till fördel? Eftersom många separerade par, som delar ansvaret, baserar sitt underhållsbidrag på underhållsstödets nivå, så kommer det naturligtvis alla 500 000 barn till separerade föräldrar till gagn, när alla familjer använder en rimlig nivå snarare än skamnivån staten håller fast vid. Visserligen har socialminister Göran Hägglund sagt att föräldrar skiljer sig för lätt, för övrigt en konstig extremåsikt av ministern som ska måna om alla barnfamiljer, men för den skull ska väl inte ensamföräldrar hållas på svältkost?

2. Lagstadga barnomsorg på obekväm arbetstid i varje kommun

Alldeles oavsett om det handlar om en högutbildad (operasångerska, journalist, sjuksköterska) eller en lågutbildad personal på 7-11, SF bio eller Statoil, så ska väl självfallet de få känna en trygghet i att få lämna sina barn till en pedagogiskt kompetent miljö, snarare än att få tjata på släkten att ställa upp igen? Återigen, socialminister Göran Hägglund har sagt att föräldrar i Sverige behöver ta ett större ekonomiskt ansvar för sina barn, så ge oss möjligheterna till detta! Låt oss få tillgång till något vi självfallet kommer att betala för, alldeles oavsett var vi bor. Och låt oss få nyttja detta, alldeles oavsett om vi tillhör kärnfamiljen eller någon annan familjekonstellation.

3. Uppmuntra jämställt föräldraskap

Kd har drivit igenom att föräldraförsäkringen numera inte ska drivas igenom i form av ett jämställt uttag av föräldrapenningen, eftersom det ska vara föräldrarna själva som bestämmer hur de vill planera sin föräldraledighet. Naturligtvis ska föräldrarna själva planera för sin föräldraledighet, men dels styr faktorer som arv, miljö och livssituation som i realiteten kanske inte alltid gör den faktiska föräldraledigheten till ett helt självständigt och fritt val, och dels skulle kanske föräldrarna ifråga fatta helt egna beslut om de fick veta att forskning visar att en jämställd föräldraledighet för det första minskar på separationer mellan föräldrarna och för del andra ökar chansen till delad vårdnad mellan föräldrarna vid en separation.

Ett jämställt föräldraskap, som utgår från en jämställd föräldraledighet eftersom en genuin kontakt mellan barn och föräldrar sker genom både kvantitativt och kvalitativt umgänge, gynnar alltså både barnen och föräldrarna – socialt, känslomässigt och ekonomiskt! Fördelarna detta innebär för både kärnfamilj och andra familjekonstellationer är tämligen självklara.

Låt oss anpassa politiska värderingar till dagens moderna samhälle, där alla våra barn och deras familjer ska kunna leva utifrån samma förutsättningar!