Det här är Píkara Magazines först publicerade reportage. Hur kom frågan upp?
– Baskiska transfeministiska vänner och anhängare av queer-teorin förklarade för mig att genus-konceptet myntades av en läkare, innan det inkorporerades i feminismen, för att placera de barn som föddes med en intersexualitet inom kategorierna ”man” och ”kvinna”. Tolkningen som de queera gör av det är att dualismen ”man”–”kvinna” är en social konstruktion, eftersom naturen visar att kroppar är väldigt olika. Jag blev väldigt intresserad av detta fokus på intersexualitet som bevis för att spränga tvåkönsnormen. Det sammanföll också med den fascination jag kände för den argentinska filmen XXY, med en intersexuell tonåring i huvudrollen, och indignationen jag kände över hur illa Lady Gaga och Caster Semenyas föreställda intersexualitet hanterades - sjuklighetsförklaringar, brist på stringens avsaknad av genusperspektiv. Så jag lanserade frågan under en brainstorming inför det första numret av Píkara. Paloma blev entusiasmerad och vi satte igång att jobba tillsammans.
Vilka svårigheter och utmaningar innebar arbetet med artikeln och hur togs den emot när den först publicerades?
– Det handlar om en relativt okänd verklighet och var svårt att hitta pålitlig statistik och källor. Via internet hittade vi referenser till de två aktivisterna som föddes med intersexualitet och som har väldigt motstridiga uppfattningar. En viktigt brist är att vi inte fick prata med någon läkare. Eftersom vi skrev för en tidning som ännu inte fötts om ett så polemiskt ämne, vilket en av läkarna jag kontaktade per telefon medgav, gick det inte. I sista stund, nämnde de istället en antropolog som forskat mycket i ämnet och hennes perspektiv var avgörande för att reportaget skulle bli mer komplett, för hon gjorde väldigt konkreta och realistiska överväganden åt vilket håll frågan kan utvecklas.
– Mottagandet blev väldigt bra. Artikeln har stannat kvar bland de tio mest lästa reportagen under hela Píkaras första år, och det fick många och väldigt intressanta kommentarer. Det enda som väckte viss anstöt var Kali Sánchez foto, av två bröst med ett ärr emellan och bokstäverna X/Y. Det var ett väldigt slående foto, som väckte anstöt bland många och entusiasm hos andra. Och det är klart, den bilden var omslagsbild vid lanseringen av Píkara och en viktig satsning för att nå ut. Jag tyckte att Kali hittade en väldigt bra lösning för att illustrera ett reportage med ett så tabubelagt ämne, och jag trodde på idén att dra igång med en bild som skulle röra om och generera olika slags reaktioner.
Vad betyder priset för Píkara?
– Ett viktigt erkännande. Under det här första året är vi nöjda med antalet besök, nivån på deltagande och att vi redan är en grundläggande referens för den feministiska rörelsen. Priset innebär även att vi har lyckats med ett annat av våra huvudmål: att göra god journalistik. För mig är det särskilt känslosamt att det första pris vi fått är för vårt första reportage.
