I mars i fjol gav EU:s justitiekommissionär Viviane Reding ett ultimatum till det europeiska näringslivet: Fixa 30 procent kvinnor i era bolagsstyrelser till 2015 och 40 procent till 2020, annars gör EU det åt er.

Denna ”frivilliga” kvotering har nu utvärderats. Resultatet är en besvikelse, konstaterade Viviane Reding på en presskonferens i Bryssel tidigare i dag.

Bara 24 företag har under året formellt lovat att öka andelen kvinnor i den utsträckningen, de flesta av dem småföretag, inget svenskt.

Nu lanserar Viviane Reding en tre månader lång konsultation med allmänheten, politiker och experter, som ska ligga till grund för ett förslag om kvotering som väntas efter sommaren. De frågetecken som skall rätas ut är om könskvotering ska vara lag eller bara en rekommendation, hur stor andel kvinnor det gäller och vad straffet blir för företag som inte följer reglerna.

– Jag tycker inte om kvotering, men jag tycker mycket om det som kvotering leder till. Och jag tror att det kan bli nödvändigt, sade Reding.

Att få till en jämnare könsfördelning är inte bara en fråga om rättvisa. Det är ekonomiskt sunt förnuft, anser kvoteringsförespråkarna. Enligt resonemanget utgör kvinnor en pool av outnyttjad kompetens, talang och arbetskraft.

Och studier från konsultbolagen McKinsey och Ernst and Young, liksom bankerna Goldman Sachs och Deutsche Bank och en uppsjö vetenskapliga artiklar visar att företag med fler kvinnor i toppen gör större vinster. Ändå fortsätter företagen vara motvals.

– Det är på grund av bekvämligheten i att ha möten med bara män, spekulerade Viviane Reding. Glastaket är fortfarande intakt.

Olli Rehn illustrerar ”bastukultur”

Bara en vecka tidigare hade Redings kollega, den finske ekonomikommissionären Olli Rehn, illustrerat just detta med all önskvärd tydlighet. På en presskonferens tvingades han förklara varför han hade bjudit in sex journalister – bara män – till en privat briefing om stundande EU-förslag i kommissionens bastu.

I fjol ökade andelen kvinnor i bolagsstyrelser från 12 till 14 procent. Även om det är en bra bit från de eftersträvade 40 procenten så har ökningen accelererat något jämfört med tidigare år.

Frankrike införde nyligen bindande kvoter och där har andelen kvinnor ökat från 12 till 22 procent. I Storbritannien och Tyskland ökade andelen från 13 till 16 procent, något som Reding tror beror det på årets häftiga debatt om kvotering.

– Bara det faktum att vi diskuterar frågan har lett till resultat, sade den luxemburgska kommissionären.

Norge var först ut med könskvotering till bolagsstyrelser 2005. Två år senare följde Spanien, och i fjol Frankrike, Belgien, Italien och Nederländerna.

Men en färsk rapport från Europeiska Kvinnolobbyn visar att kvotering bara har effekt om de kombineras med bindande mål och kännbara sanktioner. I Norge hotades företagen med upplösning och samtliga bolag nådde målet på 40-procentig kvinnorepresentation. I Spanien däremot är kvoterna inte bindande och där uppskattar man att kvinnoandelen kommer att landa på 18 procent när tidsfristen går ut om tre år.

Bland EU-länderna ligger Finland och Sverige i topp, med 27 respektive 25 procent kvinnor i bolagsstyrelserna, utan några kvoter. I Italien finns det bara sex procent kvinnor, trots kvotering.

– I absoluta termer så är det de nordiska länderna som är bäst. Det har att göra med andra saker, som att det finns fungerande barnomsorg, sade Reding.

Hårdnackat motstånd

Det kommer att bli ett styvt jobb för kommissionen att nå hela vägen fram till bindande lagar på EU-nivå. EU-parlamentet antog i somras en resolution som stödjer kvotering, men EU:s andra lagstiftare ministerrådet, alltså de 27 regeringarna, domineras av nej-sägare. Bara Österrike, Belgien och Finland vill ha bindande kvotering.

Massiv majoritet mot kvotering i ministerrådet.

Arbetsmarknadspolitik bevakas ofta svartsjukt av nationella politiker, få vill överlåta frågan till EU-kommissionens tjänstemän. Två av kommissionens senaste förslag på området, ett om arbetstidsbegränsning på 48 timmar i veckan och ett annat om utökade minimiregler för mammaledighet, har antingen skrotats eller dras i långbänk sedan de mött hårdnackat motstånd från vissa medlemsstater.