”Mademoiselle” betecknar i Frankrike en ung, ogift kvinna och motsvarar det svenska ”fröken”. Efter en framgångsrik feministisk kampanj ska alla franska kvinnor istället kallas för ”Madame”, en i praktiken betydligt mer respektingivande titel.

De feministiska organisationerna ”Osez le féminisme” och ”Chiennes de garde” stod bakom kampanjen för att avskaffa termen. Marie-Noëlle Bas från ”Chiennes de garde” (vakttikarna) säger att de välkomnar premiärministerns cirkulär och att de nu ”förblir på sin vakt tills ändringarna helt har genomförts”.

Kampanjens mål var dels att avskaffa ”Mademoiselle” och andra hänvisningar till äktenskaplig status från administrativa dokument, dels att informera alla kvinnor om att de faktiskt har rätt att kalla sig ”Madame” efter behag.

Sedan 1938 är franska kvinnor myndiga och kan kalla sig ”Madame” med full rätt. Något lagligt stöd för termen ”Mademoiselle” har inte funnits sedan dess. I praktiken blev dock franska formulär senast förra året ogiltigförklarade eller ändrade då det upptäcktes att kvinnor som valt att kalla sig ”Madame” faktiskt inte var gifta.

Mademoiselle – en omyndig kvinna

Att dela in kvinnor i två grupper efter äktenskaplig status: ”Mademoiselle” och ”Madame” härstammar från en tid då kvinnan först hade sin far som förmyndare. Då kallades hon ”Mademoiselle”, som är en förminskningsform av ”Madame”. Gifte hon sig blev hon en ”Madame”, vilket är den egentliga motsvarigheten till dagens manliga ”Monsieur”.

Distinktionen mellan ”Madame” och ”Mademoiselle” är dock ännu äldre. ”Ma-demoiselle” betyder egentligen ”Min demoiselle”. Fram till 1700-talet betecknade substantivet ”demoiselle” en ung adelskvinna.

En manlig motsvarighet till ”demoiselle” fanns också på den tiden. En ”damoiseau” var en adelsman som ännu inte dubbats till riddare. Medan ”damoiselle” med tilltalet ”mademoiselle” övergick till att beteckna kvinnor som var oskulder och som ”skulle giftas bort” så föll det manliga ”damoiseau” snart ur bruk.

En social statusmarkör

”Mademoiselle” fungerar, med sitt ursprung i förmynderskap, som social statusmarkör. En ogift kvinna har med denna logik inte samma sociala ställning som en gift kvinna. En ”Madame” behandlas i praktiken ofta med mer respekt.

Att en kvinna betecknas som ”Mademoiselle”, alltså ogift, i offentligheten kan därtill ses som att hon är tillgänglig för en relation eller för ett giftermål:

”Måste vi informera vilken man som helst som befinner sig inom en radie av 10 km från oss att vi är en ”demoiselle”, visserligen kanske inte oskuld, men singel, tillgänglig, möjlig att ragga på? Bara att börja tindra med ögonen! Däremot finns det inget sätt att ta reda på om män är singlar…” skriver Osez le féminisme och Chiennes de garde.

Att ”Mademoiselle” både kan ha en ”inbjudande” funktion samt påbjuda mindre respekt finns det många exempel på. En fransk kvinna berättar för Osez le féminisme om hur hon först kallats ”min älskling” och ”Mademoiselle” av torghandlaren som även säger ”du” till henne. När hon sedan säger att hon är en ”Madame” blir handlaren genast väldigt hövlig, börjar nia, och upphör med smeknamnen.

På väg bort på många språk.

Med sitt formella avskaffande börjar ”Mademoiselle” gå samma öde till mötes som motsvarande term på många andra europeiska språk. Sedan ett par år finns även EU-riktlinjer som betecknar användningen av en särskild term för att beteckna ogifta kvinnor som politiskt inkorrekt.

I Tyskland förbjöds all administrativ användning av ”Fräulein” – den tyska motsvarigheten till ”Mademoiselle” – redan år 1972. Då uppmanade inrikesministeriet alla att beteckna myndiga kvinnor som sådana, alltså som ”Frau”. ”Fräulein” har nu kommit att bli något av en skymf och används bara i Österrike.

Det svenska ”Fröken” är en variant av det tyska ”Fräulein”. Nu är termen dock begränsad till skolväsendet där det anspelar på sin ursprungsmening. Lärarinnan är ”Fröken” eftersom många lärarinnor tidigare var ogifta. Termens användning i skönhetstävlingar, som i ”Fröken Sverige”, bär säkerligen också en hänvisning till de framröstade kvinnornas ”tillgänglighet”.

Den framgångsrika franska Mademoiselle-kampanjen har framför allt bidragit till att fler kvinnor gjort bruk av en rättighet de haft sedan länge. Rätten att få kalla sig ”Madame” oberoende av äktenskaplig status och rätten till en språklig symbol för myndighet och fullt medborgarskap.

Så vad grammatikböckerna än säger – alla franska kvinnor får kallas ”Madame”!