Panelen bestod nämligen av fem personer med identiska åsikter om debattämnet:
Författarinnan Lena Andersson, Sans redaktris Sara Larsson, Unga Humanisters ordförande Jessica Schedvin, skepticismbloggerskan Felicia Gilljam och sektföreläsarinnan Kit Larsen Hughes.

För att utröna vad som menades med debatt begav jag mig till Hedénsalen i ABF-huset på kvinnodagskvällen. Publiken bestod huvudsakligen av gråhårsmän med rullatorer och östermalmskvinnor med pälskappor.

Moderatrixen Rebecca Hybbinette inledde med kungörandet att mänskligheten hade levt i harmonisk jämställdhet ända tills en viss kaldé införde monoteismen för 5 000 år sedan. Patriarkatet är helt och hållet en biprodukt av de abrahamitiska religionerna. Privategendomens och klassamhällets införande hade alltså inget finger med i spelet.

Humanisternas kyla

Efter denna koncisa promulgation frågade Hybbinette debattkvintetten hur det kunde komma sig att Humanisterna bara har 30 procent kvinnor bland sina medlemmar när Sverige har ”den mest högsta nivån av jämställdhet i världen”.

– Humanisternas inriktning handlar ganska mycket om ganska hårda frågor, spekulerade Lena Andersson. Förnuft, naturvetenskap, kanske en viss kyla.

– Jag tycker att man möjligen kan ställa den här frågan på ett lite annat sätt, menade Sara Larsson. Varför är det så få organiserade feminister som gör gemensam sak med den religionskritiska rörelsen? Det intressantaste är inte könsfördelningen i den här organisationen, utan det intressantaste är att organiserade religionskritiker hamnar i opposition gentemot feminister i Sverige i dag och det har att göra med, i sin tur, den kulturrelativism som många feminister, tyvärr, omfattar.

Skumt med bara kvinnor

Pardonnez-nous, Mlle Laïcité! Svenska feminister hymlar om hur farliga svartmuskiga män är. Vi har hittat på ordet ”hen” som om det skulle lösa något. Genusvetenskapen är ovetenskaplig. Humanissorna står över sådan irrationalitet. De har rentav transcenderat distinktionen kvinna – man till Det Rena Förnuftet. Kvinnorna är de där utrerat känslostyrda barnaföderskorna som låter sig förtryckas.

– Jag har alltid haft en väldigt skeptisk hållning till den här typen av sammankomster, förklarade Felicia Gilljam. Särskilt då när man har en panel med bara kvinnor. Det känns jätteskumt liksom.

Nej, Kvinnor och Humanism var inte en debatt. Det var en hjärnstorm som gott kunde ha haft rubriken Hur ska vi få de tossiga feministerna att sluta sig under vår antijihadistiska fana? Larsson betonade att även om Förbundet Humanisterna måste göra upp med sina eventuella patriarkala strukturer så får det inte överskugga att religioner har frikort för brott mot mänskliga rättigheter i den svenska debatten.