Avtalsrörelsen pågår som bäst och bland LO-samordningens gemensamma krav finns en jämställdhetspott på 100 kronor. Potten har orsakat konflikt inom LO; tre förbund valde att ställa sig utanför samordningen. Så ska det inte behöva bli, anser Wanja Lundby-Wedin, som i en intervju med Dagens Arena framhåller vikten av att hålla ihop LO-förbunden.
De nuvarande jämställdhetspotterna har inte fungerat, säger Wanja Lundby-Wedin, de växte fram som en kompromiss som inte blev bra och dessutom otydlig. "Jag tror att det är bättre att hitta en modell där alla avtalsområden får ut något, och så fördelar man det till de kvinnodominerande jobb man har" säger hon till Dagens Arena.
Stefan Carlén är förbundsekonom på Handels, fackförbundet som förra veckan slöt ett nytt avtal innehållandes en jämställdhetspott på 70 kronor. Han håller i viss mån med LO-basen om att det finns otydligheter med jämställdhetspotternas nuvarande utformning.
Stark utjämning
Den modell som formulerades 2007 var tydligare, anser Carlén. Jämställdhetspotten baserade sig då på hur stor andel kvinnor inom avtalsområdet som låg under en viss lönenivå.
– Det betyder att alla förbund fick del av jämställdhetspotten, säger han.
De nuvarande jämställdhetspotterna är utformade som en låglönepott som tillfaller avtalsområden med en snittlön under 22 400 kronor. Stefan Carlén har utvärderat vad jämställdhetspotterna har haft för effekt, genom att jämföra detaljhandelns avtal med industrin.
– Kvinnodominerade områden har haft en bättre utveckling än mansdominerade. Sedan vi började med potterna 2001 har de haft en utjämnande effekt. Det rör sig om tre-fyra procentenheter mellan handeln och industrin. På en tioårsperiod är fyra procent en väldigt stark utjämning, säger han.
Kan utjämningen helt och hållet tillskrivas jämställdhetspotterna?
– Det tycker jag nog att man kan göra, säger han.
Enligt Stefan Carlén har LO-samordningen ända sedan 2001 varit överens om att det ska finnas utrymme för en extra satsning på kvinnodominerade lågavlönade branscher. Därför tycker han att det är konstigt att flera i den pågående avtalsrörelsen har hävdat att alla ska ha samma procentsats.
– Hade vi fått samma procentsats som industrin så hade ojämställdheten ökat, konstaterar han.
Båda modellerna fungerar
Även Lenita Granlund, avtalssekreterare på Kommunal, håller med om att 2007-2009 års modell var tydligare än den nuvarande, men framhåller att båda modellerna har minskat gapet mellan kvinno- och mansdominerade avtalsområden.
– Oavsett vilken modell man väljer, är det målet som är det viktiga: att komma åt lönediskrimineringen. Vi har haft två olika modeller sedan 2007 och båda har haft effekt, så modellerna fungerar, säger Lenita Granlund.
Har jämställdhetspotterna någon framtid?
– Jag ser definitivt att vi ska fortsätta med jämställdhetspotter, eller jämställda löner i någon mening. Hur den exakta konstruktionen ska se ut blir en fråga för nästa avtalsrörelse.
Du håller inte med om att den nuvarande modellen varit dålig?
– Absolut inte. Den har ändå gett effekter på löneskillnaderna. Nu har vi kört två olika modeller, vi måste göra en utvärdering av dessa och se vilken som passar bäst eller om vi ska ha någon helt annan modell, säger Lenita Granlund.
Huruvida jämställdhetspotter kommer att finnas med i framtida avtalsrörelser är i nuläget en oklar fråga. Kommunal har i en motion till LO:s kongress i maj föreslagit att LO:s styrelse ska verka för särskilda jämställdhetspotter.
I sitt svar på motionen skriver styrelsen att formerna och teknikerna för hur arbetet ska läggas upp i framtida avtalsförhandlingar inte ska beslutas av kongressen. Styrelsen framhåller också vikten av att förbunden enas om principer för hur arbetet för mer jämställda löner ska kunna pågå under flera avtalsrörelser.
