Association for women’s rights in developments, Awid, sammankallar till forum vart fjärde år. Förra helgen samlades mer än 2 000 kvinnor från olika kvinnogrupper samt människorättsorganisationer från hela världen i Istanbul. Deltagarna diskuterar och delar feministiska perspektiv på utveckling, kvinnors mänskliga rättigheter, feministisk teori och aktivism. Huvudtemat för forumet förra helgen i Istanbul var ”kvinnor och ekonomisk makt”. Vid avslutningen av konferensen och genomgången av slutsatserna, underströks vikten av feministiska ekonomiska analyser av flera debattörer. Vad menas med ekonomisk tillväxt? I vems intresse genomförs ekonomiska besparingar? Vilka som drabbas först av ekonomiska kriser?

Kvinnoorganisationerna uppmuntrades till satsningar på utbildning inom ekonomiska frågor och strategier för att hitta gemensamma lösningar som gynnar kvinnorna. ”För att kunna förändra måste vi förändra oss själva, utmana den hegemoniska makten”, sade en talare. ”Förena, vi måste förena oss globalt för att kunna transformera världsekonomin i rätt riktning”, sade en annan vid avslutningen.

Inriktningen på det ekonomiska systemet lockade många kvinnor från fackföreningar till Awid forum. Arbetarkvinnor inom hemarbete och hembaserade näringar kom för att berätta om vikten av självorganisering och hur deras medlemmar exploateras av både marknaden och privata arbetsgivare i hemmen.

Kvinnor ställde fackliga på gatorna i Istanbul

Priset för revolutionerna

Militarismen som gång på gång definierades av konferensdeltagarna och talarna som en ”kapitalistisk business” och ett hot mot kvinnor och barn, engagerade många från krigsdrabbade afrikanska och mellanöstern länder. Men även den arabiska våren och situationen i Mena-regionen* fanns bland de huvudfrågor som debatterades intensivt på konferensen.

I ett av de flera dagliga seminarierna kring Mena-regionens kvinnofrågor, belystes kvinnors utsatthet under övergångsperioder och maktskiften, av kvinnorättsaktivisten Asma Khader från Libyen. Hon menade att kvinnor och deras insatser för förändring och revolution inte får den uppskattning som krävs. Ett stort antal libyska kvinnor våldtogs under upproret. Ett antal av dessa kvinnor dödades antigen av sina familjemedlemmar, våldtäktsmännen eller begick självmord, resten vågar inte ens berätta, sade Khader. Medan man hedrar de män som skadades under upproret får kvinnorna inte någon rättvisa då de inte ens får tala om det pris de betalade för revolutionen i Libyen medier.

I ett annat debattforum kring Mena-regionen sade Sabah Al Halak, en känd syrisk oppositionell kvinnorättsaktivist, medlem i Syrian Women’s League, att demokrati i Syien inte kan uppnås utan jämlikhet mellan män och kvinnor.

– Vår paroll är ”ingen demokrati utan kvinnors rättigheter”. Vi vill att sekulära värderingar blir källan till den nya lagstiftningen i Syrien, lagar som garanterar kvinnors rättigheter. Vi vill ha lagar som kriminaliserar våldet mot kvinnor i hemmet… en av de stora farorna är ett eventuellt fundamentalistisk maktövertagande i Syrien.

Al Halak förklarade att fundamentalister redan har börjat ta upp kvinnofrågor och kräver obligatorisk hijab, mäns rätt till månggifte och de talar om kvinnor som sin heder.

Men även sekulära krafter inom oppositionen sviker kvinnorna, trots kvinnornas delaktighet och uppoffringar i kampen för demokrati, sade Al Halak. ”Kvinnofrågan är ingen prioritet för dem… oppositionella partier är till och med beredda att kompromissa med religiösa extremister om kvinnors rättigheter”, ansåg Al Halak.

– Kvinnor satsar på civil olydnad som kampmetod och manifesterar sin missnöje med våldsaktioner. Vi försöker främja kvinnors rättigheter i kampen för frihet inom en sekulär kontext som en viktig del av social rättvisa.

Under konferensen uttalade sig flera talare från Egypten och Tunisien om den akuta faran med politisk islam i en allians med det militära styret i Egypten och den gamla regimen i Tunisien. Att religiös fundamentalism får arméns stöd för maktövertagande oroar revolutionärerna och kvinnorättsaktivisterna i Egypten. Den unga aktivisten Amal Abdel Hadi från New Woman Foundation, förklarade hur kvinnorättsaktivister demoniseras av dessa krafter och framställs som Suzanne Mubaraks efterföljare.

– Utmaningarna i Egypten har feminiserats. Vi kräver att gräsrotsrörelsen och de politiska partierna hindrar islamiska fundamentalister från att skriva landets grundlag enligt sina egna tolkningar… Revolutionen öppnade nya arenor för kvinnor, den tog dem till den politiska arenan och de kommer att stanna kvar där och kämpa för sina rättigheter och slå tillbaka.

200 hbt-personer har dödats eller stenats tills död i Irak under den senaste tiden, sade Yanar Mohammed, kvinnorättsaktivist från Irak vid ett annat seminarium kring militarism. Hon menade att religiösa väpnade grupper agerar som fundamentalisternas bödlar i Irak och att den sittande makten blundar.

– Krig är en internationell affärsverksamhet. Kapitalism, militarism och beväpnade konflikter går hand i hand. Sanktioner är också en omänsklig åtgärd, sade Mohammed när en iransk kvinnorättsaktivist frågade om effekterna.

– En miljon barn dog under sanktionerna mot Irak och i dag har vi 20-åriga kvinnor som är analfabeter på grund av den ekonomiska och sociala kollapsen under den perioden. Vem gynnas av sanktionerna? Inte folket.

Utbrända kvinnorättsaktivister möttes

Vid sidan av ett flertal paneldebatter om ekonomi, militarism, religiös fundamentalism, sexarbetarnas rättigheter, hemarbetarnas självorganisering, unga feministers villkor, kvinnor i konfliktområden, den arabiska våren, palestinska och kurdiska frågor, vikten av konst i kvinnokampen, funktionshindrade villkor… pågick workshops och mycket annat.

Rubriken ”Transforming the revoltuion” på en workshop lockade många kvinnor. De flesta trodde att det handlade om sociala revolutioner. Men det handlade om en annan form av revolution visade sig, några rusade ut till andra seminarier men många stannade kvar. Det handlade om kvinnorättsaktivisterna själva, om deras välbefinnande. ”Att ha tid för sig själv och ta hand om sig själv är revolutionerande för mig”, sade en av deltagarna och skrattade högt. Samtalen mellan deltagarna visade att kvinnorättsaktivister som arbetar med små resurser har det tufft.

– Jag har inget liv egentligen, jag bara jobbar, hinner inte träffa folk alls. Jag går ständigt på 50 procent av min energi och jag är bara 38 år gammal, sade Lina Abirafeh, palestinsk kvinna som jobbar i Libanon.

– Inte jag heller, trots att jag har en familj. Min man lämnade mig två gånger! Jag är chef för en kvinnoorganisation i Pakistan. Jag kämpar för organisationens överlevnad och jagar bistånd. Jag måste tänka på finansieringen och samtidigt ta itu med hoten från talibaner, och säkerhetspolisen! Både jag och min familj är under ständig hot. Jag mår inte bra, går upp i vikt och fått högt kolesterolvärde eftersom jag inte vågar gå till jobbet, på grund av säkerhetsrisker. Jag måste åka bil hela tiden. Jag börjar glömma saker och ting eftersom jag är så stressad, sade Sameena Nazir från Pakistan.

Gruppen kom till slutsatsen att kvinnorättsaktivisterna måste ta hand om sig själva för att kunna ta hand om andra kvinnor i utsatta situationer. Ett par timmar senare samlades de flesta igen för att delta i Kvinna till Kvinnas workshop som handlade om kvinnorättsaktivisterna säkerhet i konfliktområden. Lisa från Irak berättade för deltagarna att hon är alltid orolig för sina barn.

– Jag är både aktivist och kristen och detta gör att jag som chef för vår verksamhet för de utsatta kvinnorna i Irak själv är utsatt och har blivit dödshotat.

Kvinnor på gatorna

Efter fyra intensiva dagar med 2 500 kvinnors samtal och diskussioner gick alla ut på Istanbuls gator för att visa sin styrka och solidaritet. Istanbulbor på gatorna var överraskade att se så många kvinnor från när och fjärran, gå hand i hand, dansa, sjunga och skrika sina krav. Många applåderade och andra stod och tog bilder.

De som passerade centrala Istanbul denna soliga eftermiddag kommer alltid ihåg dessa glada, beslutsamma och modiga kvinnor som invaderade deras stad, dansade på kurdiska, sjöng på franska, ropade på japanska och bar banderoller och plakat på persiska, arabiska och engelska… kvinnor som passerade deras gator på väg att göra världen till en annan, bättre värld.