Förra året tilldelades Liberias president Ellen Johnson Sirleaf Nobels fredspris. Hon valdes till presidentposten 2005, den första demokratiskt valda efter att det andra inbördeskriget tog slut ett par år tidigare. Landet har sedan dess genomgått stora förändringar till det bättre efter en mycket turbulent tid av inbördeskrig och envåldshärskare.

Lois Lewis Brutus som är jurist i internationell rätt arbetade under en period på Liberias utrikesdepartement. Men under kriget, som bröt ut i slutet av 1990-talet, blev det humanitära arbetet centralt. 1999 var hon med och bildade en icke-statlig organisation, NGO, för att bistå barn och unga mödrar som bland annat stärker deras kunskaper och ger psykosocialt stöd till de som har blivit våldtagna. Ytterligare en viktig punkt har varit att få dem att återvända till skolan.

– Vi uppmuntrar energiskt till att flickorna blir inskrivna i skolan. Under de senaste sex åren har vi haft en ökning med nästan 40 procent av flickor som deltar i skolundervisningen.

Stora svårigheter kvar

Den 18 augusti 2003 medverkade hon i fredsuppgörelsen i grannlandet Ghanas huvudstad Accra, den sista i raden av 15 tidigare försök, då kvinnorättsaktivister barrikaderade dörrarna till förhandlingsrummet och bokstavligen släpade dit krigsherrarna. Den mest ökända, landets dåvarande president Charles Taylor gick då i exil i Nigeria.

En uppgörelse nåddes som ledde fram till valet två år senare. I dag är Lois Lewis Brutus Liberias ambassadör för södra Afrika. Tidigare jobbade hon för regeringens reformkommission i två år.

Reformkommissionen uppsökte människor runt om i landet, i städer och på landsbygden, för att få ett grepp om vilka behov som fanns och vad som finns kvar att arbeta med. Kommissionen tog fram en strategi för att reducera fattigdom som vilar på fyra pelare: en säkerhetsreform, insatser för att vitalisera ekonomin, återuppbyggnad av infrastruktur och tillgång till grundläggande offentliga tjänster såsom hälsa och utbildning.

Många svårigheter kvarstår för hela befolkningen, inte minst barnen, varav många tvingades delta i kriget som barnsoldater och har utsatts för svåra övergrepp. Och som så ofta i krig har Liberias kvinnor drabbats särskilt hårt av de långa och våldsamma konflikterna i landet.

”Från hand till mun”

Lois Lewis Brutus beskriver hur många problem kvinnor ställs inför grundar sig i maktstrukturer som går mycket långt tillbaka i historien och därmed också kräver målmedvetet arbete för att brytas ner.

– Kvinnornas problem är enorma, de har funnits sedan urminnes tider och det har först och främst lett till ojämlikhet mellan oss själva. Hur uppfattar vi oss själva, de urbana kvinnorna gentemot kvinnorna på landsbygden? Om vi ska kunna förändra ojämlikheten måste vi ha tillgång till kunskap och utbildning, säger hon

.

Lois Lewis Brutus hoppas också att utbildning ska kunna bidra till att stärka de 62 procent av kvinnorna som lever på landsbygden och vars situation är direkt kopplad till miljön och jordbruket. De lever ”från hand till mun, de plogar och de äter” som hon uttrycker det. Hon önskar att de skulle bli medvetna om värdet av sin produktion och ta sig in i den ekonomiska sektorn för att få den finansiella kapaciteten att även hjälpa sina barn med utbildning.

Dessutom behöver hela sjukvården rustas upp då nästan alla resurser, både materiella och mänskliga förstördes, under kriget. Ett av de områden det råder stor brist inom är mödravården. Därför har en NGO fokuserat just på detta och framförallt på mödravården.

– De jobbar på landsbygden och lär människor hur de ska ta hand om sig själva, leva sunt, och informerar om mödravård men ger också råd om kvinnors reproduktiva rättigheter.

Ingen ville tala om våldtäkt

Lois Lewis Brutus som besökte Sverige och Almedalen i veckan för att tala om straffrihet i förhållande till sexuellt och könsbundet våld som krigsstrategi menar att det finns flera relevanta infallsvinklar på ämnet. Å ena sidan måste man se på de uråldriga strukturer som har gett kvinnor en lägre status i samhället och som ursäktat sexuella övergrepp, å andra sidan har landet en våldtäktslagstiftning att tillgå och det är ett annat viktigt medel:

– Det fanns en konspiration av tystnad kring våldtäkt. Inte bara i Liberia, i hela världen. Folk ville aldrig tala om våldtäkt. Mycket på grund av stigmat. Vi var tvungna att förändra lagen så att den blev skarpare, få folk att läsa lagen och använda den för att avskräcka från sexuellt våld.

När Lois Lewis Brutus och andra aktivister från kvinnoorganisationer såg det utbredda sexuella våldet började de jobba för att se till att landets våldtäktslagstiftning skulle börja implementeras på effektivt sätt.

Därför inledde Association for Female Lawyers tillsammans med flera andra kvinnoorganisationer, samt med stöd av bland andra Unicef och Amnesty International en kampanj som adresserade alla nivåer i samhället – skolor, kyrkor, moskéer, byar och städer. I kampanjen spreds information om lagen och målsättningen var att kvinnorna skulle medvetandegöras om sina rättigheter, samtidigt som alla former av sexuellt våld fördömdes.

Lagen ägs av folket

– En lag är någonting progressivt, den är inte statisk. Den måste ägas av folket för att fungera, annars är den bara bortkastad tid, säger Lois Lewis Brutus och samtalet leder in på FN-resolutionen 1325 som antogs av FN:s säkerhetsråd år 2000 och som diskuterades på seminariet hon deltog i.

Resolutionen behandlar kvinnors rättigheter och roll i krigssituationer, och har blivit ett viktigt redskap för kvinnorättsorganisationer runt om i världen, så också i Liberia. Resolutionens elfte paragraf behandlar särskilt frågan om sexuellt våld och straffrihet. Den säger i korthet att alla stater måste kämpa för att motverka straffrihet i förhållande till sexuellt och könsbundet våld och inte ge immunitet – när det är rimligt. Det tillägget är något Lois Lewis Brutus ifrågasätter. För vem är det som avgör när det är rimligt eller inte?:

Hon förklarar själv att tillägget kan förklaras av att det utan immunitet skulle vara svårt att nå en fredsuppgörelse. Många krigsherrar som kommer till förhandlingar gör det just för att få immunitet för begångna brott. Detta dilemma är något som Lois Lewis Brutus ser som centralt:

– Varje dag måste vi söka efter nya sätt att angripa problemen. Hur ska fredsuppgörelser fungera och ändå inte ge immunitet för den här typen av krigsbrott? Vi har folk i Liberia som har begått sådana grymheter men som nu på grund av immuniteten är tjänstemän och lagstiftare. Frågan är hur de ska kunna dras inför rätta.

– Har du svaret på det?

– Jag funderar på det, det är mycket komplicerat för det svaret måste gälla för alla fredsuppgörelser i framtiden.