Att berätta om kvinnors villkor genom att låta en man uppleva dem är ett effektivt berättargrepp. Aldrig blir en annan människas situation så tydlig som när ”normen” får uppleva det ”avvikande” för första gången. För visst är det så i denna film. Det är en man som berättar historien och därmed är hens upplevelse norm och kvinnans ”det andra”. Greppet fungerar och gör att kvinnor kan skratta/sucka (beroende på humör och dagsform) igenkännande och män förhoppningsvis kan tänka ”jaha, så kan det alltså vara!”
Så är det för piloten Valle i Cockpit. Hen vill ju bara ha ett jobb och flygbolaget vill kvotera in en kvinna. Alltså klär Valle ut sig till Maria och får jobbet. Därmed får hen de mindre trevliga delarna av en kvinnlig tillvaro på köpet.
Tvingas komma ut
Där ingår skamligt låga löneförslag, att bli bannad inför sina kollegor, att bli ovälkommet flirtad med och få vara representant för sitt kön. Det är just det sistnämnda filmen handlar om. En kvinna som är inkvoterad i ett mansdominerat yrke blir genast representant för sitt kön. Även om kvinnan i det här fallet är en man. Därför blir det känsligt och besvärligt och ganska spännande när -spoiler alert- planet Valle/Maria flyger tvingas till en dramatisk nödlandning och Valle/Maria tappar kontrollen och får panik. Den manlige co-piloten landar planet och räddar passagerarna.
Naturligtvis blir det en fråga om kön. Hur har säkerheten påverkats av att en kvinna kvoterats in? Skulle olyckan ha undvikits om två män suttit bakom spakarna? Valle/Maria blir symbol och ansvarig för kvinnliga piloter överallt. Därmed tvingas hen till ett stålbad och likt Tootsie komma ut som man i direktsänd teve.
Kul trots trams
Tyvärr tappas effekten bort på slutet. Vad betydde det att piloten som misslyckades inte var kvinna utan man? Syftet var ju att visa att det var personen som misslyckades, inte kvinnan. Publiken tar en tänkvärd tankeslinga när det betydelsefulla i att det var just en kvinnlig pilot som misslyckades förvandlas till det irrelevanta i att det var just en manlig pilot. Men filmen tar slut just när det börjar bli intressant. Valle blir jagad av journalister, strippar på ett tak och blir sams med tjejen hen är kär i.
Därmed inte sagt att budskapet inte finns där. Viljan att skildra något angeläget finns. Det är en rolig film med bra skådisar.
Tyvärr tramsas det om våldsamma feminister och män i kvinnokläder. Men de gedigna skådespelarna håller kvalitén uppe, från huvudroller till minsta biroll. Resultatet är en svensk komedi som både roar och berättar något viktigt.
