Människohandel, våld, straffrihet, reproduktiva rättigheter och de statliga åtgärdernas effektivitet för att i enlighet med kvinnokonventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor, CEDAW, var de grundläggande teman som stod i fokus för expertkommittén under de fem och en halv timme mötet varade.
”Är det då inte rättvist att prioritera våldet och kvinnorna på ett nationellt plan” frågade den franska experten Nicole Ameline den mexikanska regeringen, efter att ha hört inledningsanförandet av Rocío García Gaytán, ordförande för det nationella institutet för kvinnor.
”Ni har erkänt det tillstånd av våld och straffrihet som kvinnor lever under och som når ohållbara nivåer. Är ni medvetna om hur angeläget detta är? Prioriterar ni att accelerera samordningsprocesserna?” fortsatte den franska experten.
Vilken nivå av beskydd kvinnor som är människorättsförsvarare eller journalister omfattas av var en fråga som upprepades på nytt vid detta 52:a sammanträde i kvinnokommittén, som genomfördes i New York.
Vilka framsteg har gjorts i utredningarna om mord och attacker på människorättsförsvarare och journalister mellan 2010 och 2011? Vilka metoder och åtgärder har vidtagits, vilka är resultaten och vad krävs för att de här åtgärderna ska fungera? Vilka protokoll med genusperspektiv finns för att hantera, beskydda och utreda brott mot kvinnliga människorättsförsvarare eller journalister och vilket organ är ansvarigt för att skyddsåtgärderna tillämpas? frågade den spanska experten Soledad Murillo de la Vega, rapportör för Mexiko, och den afghanska experten, Zohra Rasekh, gång på gång.
Inför dessa frågor försäkrade Dilcya García, representant för den nationella kommissionen för att förebygga och utrota våldet mot kvinnor Conavim, att ”det finns ett absolut och totalt fördömande från den mexikanska statens sida av våldet mot varje människorättsförsvarare och varje journalist, vi erkänner att det finns ett problem relaterat till fenomenet och till straffriheten”. Därpå övergick hon till att läsa upp lagen om beskydd för människorättsförsvarare och journalister.
Rätten till abort
Överraskade över de författningsändringar som gjorts i 17 delstater för att till skydd för liv från ”befruktningstillfället” rekommenderade expertkommittén – precis som 2006 – att den mexikanska regeringen harmoniserar abortlagstiftningen.
Det är värt att påminna om att expertkommittén redan 2006 bad Mexiko att harmonisera abortlagstiftningen både på federal och statlig nivå och tillämpa en bred strategi som inkluderar effektiv tillgång till säkra aborter under de förutsättningar som lagen anger och ett brett utbud av preventivmetoder, inklusive dagen-efter-piller, utbildning om riskfyllda aborter och nationella upplysningskampanjer om kvinnors rättigheter, riktade särskilt till vårdpersonal och även till allmänheten.
Den kubanska experten Magalys Arocha Domínguez ifrågasatte om regeringen har analyserat hur författningsändringarna kan förvärra villkoren för abort, hur restriktionerna påverkar kvinnor som våldtagits genom incest och hur det resulterat i påtvingade graviditeter.
Soledad Murillo de la Vega ifrågasatte konsekvensen i att ha en särskild åklagarmyndighet för att utreda människohandel utan kompetens om organiserad brottslighet, och bad om en förklaring till att en människohandlare döms till fem års fängelse och en kvinna som genomgått abort till 35 års fängelse.
”Du kan inte ha 16 miljoner våldtäkter och tre procent av påföljderna, vi får inte ihop siffrorna,” konstaterade hon.
”Ja ojämställdhet finns, ja diskriminering finns. Jag vill säga er att Mexiko är mycket mer än så, att vi är konstruktiva, att vi aldrig tidigare avancerat så mycket när det gäller kvinnors rättigheter – tack vare en allians mellan de tre makterna, de tre regeringsnivåerna, med stöd av majoriteten av det civila samhället. Av de här stegen framåt går inte ett enda bakåt”, sammanfattade Rocío García Gaytán och med det avslutades den mexikanska statens framträdande.
Den 18 december 1979 antog FN:s generalförsamling konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor.
Konventionen trädde i kraft den 3 september 1981 efter att ha ratificerats av 20 länder, däribland Mexiko.
Expertkommittén består av 23 kvinnor från olika länder och tar emot rapporter från staterna vart fjärde år för att studera dem och formulera förslag och rekommendationer.
