– Jag tyckte att ojämlikheten var alltför stor redan innan. Det här är en farlig utveckling, säger Ulla Andersson, ekonomisk-politisk talesperson för Vänsterpartiet.

Ojämlikhet skapar otrygghet, menar hon, och hindrar samhället från att utvecklas. Ojämlikheten är också en av orsakerna till finanskrisen, enligt Ulla Andersson. Hon oroas av de uppgifter som nyligen presenterades av brittiska Tax Justice Network (TJN), ett nätverk av forskare och aktivister som uppmärksammar problemen med skatteflykt och skatteparadis.

TJN:s beräkningar visar att rika – ofta med hjälp av privata banker – gömmer någonstans mellan 140 och 220 biljoner kronor i skatteparadis som Schweiz och Caymanöarna. Dessa har en omfattande banksekretess och låg eller ingen beskattning av kapital.

– Det är ofattbara summor. Förutom att de här personerna tjänar enorma förmögenheter, vägrar de att bidra till samhällsutvecklingen och bidrar i stället till att hålla hela länder kvar i fattigdom, säger Ulla Andersson.

Skulderna axlas av fattiga

För flera utvecklingsländer skulle de förlorade skatteinkomsterna med marginal räcka till att betala av respektive lands statsskuld, enligt TJN. Många av de länder som traditionellt sett anses stå i skuld är i själva verket de som förser världen med krediter, när de pengar som gömts i skatteparadis tas med i beräkningen.

”Det stora problemet är att dessa länders tillgångar innehas av en liten, välbärgad andel av befolkningen, medan skulderna axlas av de fattigare delarna av befolkningen” skriver TJN i rapporten Inequality: You don’t know the half of it.

I en tillhörande rapport, The price of offshore revisited, har ekonomen James Henry för TJN:s räkning sammanställt de hittills mest detaljerade beräkningarna av storleken på det kapital som göms utomlands – bortom lokala skattemyndigheters kontroll. Henry har bland annat har använt information från Världsbanken, FN, Internationella valutafonden (IMF) och olika centralbanker.

Storleken på de förmögenheter som göms i skatteparadis är enligt TJN så omfattande att det påverkar tidigare beräkningar av klyftan mellan fattiga och rika. Eftersom beräkningarna inte har tagit hänsyn till hur omfattande summor som göms i skatteparadis, har den verkliga klyftan underskattats.

– Dessa beräkningar visar ett häpnadsväckande misslyckande: ojämlikheten är mycket, mycket värre än officiell statistik visar, men politikerna förlitar sig fortfarande på trickle-down-effekten för att överföra förmögenheter från rika till fattiga, säger John Christensen på TJN till tidningen the Observer, som tagit del av TJN:s rapporter.

Förlorade skatteintäkter

Det gömda kapitalet på 140-220 biljoner kronor kan jämföras med USA:s och Japans sammanlagda bruttonationalprodukter. I förlorade skatteintäkter innebär det nära två biljoner (2 000 miljarder) kronor, enligt DN.

Vad dessa förlorade skatteintäkter skulle kunna användas till måste vara upp till människorna i respektive land, menar Ulla Andersson. Men hon kan tänka sig att de skulle behövas till sådant som skolor, hälso- och sjukvård och infrastruktur.

I ljuset av de nya beräkningarna framstår G20-ländernas utfästelser 2009 – då de i ett tidigt skede av finanskrisen deklarerade att banksekretessens tid är över – som tomma löften. Enligt TJN är systemet tvärtom levande i allra högsta grad.

Ulla Andersson anser att frågan om skatteparadis och vad den lilla men supperrika eliten gör med sina förmögenheter är något som borde engagera feminister.

– Det här är tillgångar som dras från det allmänna, vilket drabbar kvinnor. Vi vet att när samhället organiserar saker gemensamt så kommer det kvinnor till del. Dessutom har kvinnor mindre förmögenheter och mindre inkomster än män. Självklart är det här feministiska frågor.