Nästa vecka slår dörrarna till den femtonde upplagan av Stockholm Pride upp. Årets tema lyder ”Tillsammans”. Rubriceringen syftar till att uppmärksamma vad människor kan göra tillsammans. Men både Ofog och Anarchopride tar avstånd från festivalen på grund av att vissa grupper exkluderas.
Under veckan har Stockholm Pride fått utstå stark kritik. Både från Anarchopride och Ofog. På Anarchoprides hemsida kan bland annat läsas att:
” […] Stockholm Pride vill vara “tillsammans”, men bara de som har råd att betala får komma in, och Pride blir bara en trygg plats för de redan priviligerade, som har pengar, uppehållstillstånd och som inte är hotaden av väktare eller polis.”
Nätverket Ofog instämmer och säger till Feministiskt Perspektiv att Pride öppnar upp för deltagande av myndigheter såsom Försvarsmakten, Migrationsverket och Polisen. Det bidrar till att andra grupper utesluts.
– Hbtq-personer som har erfarenheter av krig och som har flytt från länder just på grund av att de är hbtq-personer utesluts genom dessa myndigheters deltagande. Anledningen är att de myndigheterna har en verksamhet som kränker mänskliga rättigheter, säger Kristina Johansson, aktiv inom Ofog.
Nöjer sig inte
Alf Kjellner, festivalchef, säger att Stockholm Prides syfte, enligt deras värdegrund, inte är att driva politiska sakfrågor utan att de ska möjliggöra för andra organisationer och föreningar att driva dem.
– Prideveckan får oerhört mycket mediepublicitet och då ska vi snarare möjliggöra och synliggöra de frågor som olika föreningar och organisationer årligen jobbar med, snarare än att driva sakfrågor själva, säger han.
Men Kristina Johansson nöjer sig inte med det svaret och menar de inte kan svära sig fri från de politiska aspekterna.
– Pride måste vara medveten om att Försvarsmakten bidrar till en ökad militarisering av samhället och det är inget som gynnar hbtq-personer. Därför bör de som institution inte gå i paraden.
– Vi önskar en diskussion om de politiska aspekterna i Pride och paraden eftersom mänskliga rättigheter såsom hbtq-frågor givetvis handlar om politik. Därför måste vi föra samtal om hur hbtq-frågor har en tydlig koppling till frågor som handlar om militarism och hur vi kan arbeta
för mänskliga rättigheter utifrån en antimilitaristisk utgångspunkt.
När Feministiskt Perspektiv kontaktar Tiina Rosenberg, professor, genus och teatervetare, för att kommentera konflikten, säger hon att detta är en ständigt återkommande konflikt under varje Pridefestival.
– Pride är identitespolitik och alla delar inte samma politiska visioner. Det får vi leva med. De flesta hbtq-personer dyker upp på Pride och umgås. Inte så revolutionärt kanske, men rättså trevligt, säger hon samtidigt som hon förstår den kritik som riktas mot Pride.
– Jag tycker att de kan tänka att det finns många som inte vågar komma ut. Det finns andra som inte bor i storstäder och många som behöver ett identitetspolitist sammanhang för att våga ta steget.
En frizon
Förra året hade Pridefestivalen gratis inträde och den var förlagd i Kungsträdgården. Alla hade samma möjligheter att besöka festivalen, men i år är Pride ett stängt område.
Varför?
– Eftersom det i år är den femtonde festivalen vi arrangerar ville vi göra det på samma plats där det en gång startade – i Tantolunden. Vi valde också att gå tillbaka till den tidigare affärsmodellen med biljettförsäljning, säger Alf Kjellner
Vad är du mest nöjd med i årets program?
– Vi har ett fantastiskt program i år och jag är otroligt nöjd över bredden på programmet, vilket är något vi jobbat mycket med i år, berättar han.
Om du skulle berätta för en hbtq-person som inte kommit ut varför Pride är en bra plats för hen att besöka – hur skulle det låta?
– Stockholm Pride är, och har alltid varit, en frizon för hbtq-personer, säger Alf Kjellner.
Pride är identitespolitik och alla delar inte samma politiska visioner. Det får vi leva med, säger Tiina Rosenberg till Feministiskt Perspektiv.
Bild: Åsa Secher.
